Igår hann jag inte skriva något vilket berodde på att jag träffade mina IVF-vänner.
När jag förstod att det där med barnaalstringen inte skulle vara så enkelt engagerade jag mig i en tråd på familjeliv: http://www.familjeliv.se/ I den tråden fanns det gott om andra personer som hade samma problem och tillsammans ältade vi barnlöshetens fasor under tiden som vi utstod mänger med undersökningar och (fruktlösa) behandlingar. (Jag har tänkt att berätta lite om det vid ett senare tillfälle, någon dag när det inte hänt något spännande.)
Till slut blev det provrörsbehandlingar (IVF) för de flesta av oss och många lyckades också bli gravida och få barn. Under hela tiden från att vi började med den första undersökningen till nu - när vi har bebisar som de flesta är runt ett halvår har vi fortsatt att umgåtts. Fast de som ännu inte lyckats bli gravida har sina egna träffar eftersom de inte tycker det är så roligt att umgås med gravida och småbarnsmammor, vilket man ju kan förstå. (Om man är ofrivilligt barnlös säger man aldrig, ALDRIG att man "inte kan få barn" utan alltid att man har "svårt att få barn" eller möjligen att man "inte fått barn ännu").
Men tillbaka till gårdagen då, sedan vi fick barn har vi börjat att träffas dagtid och hemma hos varann istället för på kvällstid på krogen, vilket ju är tur med tanke på sonens kvällshumör. Igår var sonen dock snäll som en ängel och jag fick till och med frågan om jag hade bytt ut honom under julledigheten. Vid tidigare tillfällen har det nämligen hänt att han skrikit hysteriskt varje gång han såg någon av de andra mammorna eller barnen. Vid dessa tillfällen brukade en av tjejerna komma till mig ibland, där jag gömde mig i ett hörn och säga "jag lovar att berätta vad vi pratat om senare" vilket ju var en klen tröst. Så någon social sida har sonen alltså inte visat vid tidigare träffar, men igår fick jag prata och äta med de andra för första gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar