Vinterkräksjuka

Vi har varit sjuka den sista veckan. Det började med att Casimir kräktes på söndagen. Eftersom lördagen hade inneburit ett excellerande i bullar, juice, läsk och chokladtårta med grädde då mina föräldrar var på besök, fäste vi oss inte nämnvärt vid detta. (Till saken hör att han aldrig tidigare varken druckit saft eller läsk. På lördagen lyckades han dock dricka ur slatten ur varje halvdrucket glas på bordet).

Så trots att Casimir alltså kräkts på söndagsmorgonen så åkte vi glada i hågen till svärföräldrarna på förmiddagen samma dag. Casimir som var vid ganska gott mod var dock inte särskilt intresserad av att äta pastasalladen, en rätt som han annars är förtjust i, utan kräktes istället ännu en gång. Som tur var hände detta när vi precis var utanför svärföräldrarnas hus och på väg hem. Efter detta kräktes han inte mer utan verkade vara sitt vanliga pigga och intensiva jag.

Sedan började jag kräkas. Oh my God! För att göra en lång historia kort så kräktes jag i åtta timmar. De senaste fem timmarna bara galla och magsaft, vilket gör att jag fortfarande idag -fyra dagar senare- inte har någon röst utan bara kan kraxa. Jag tappade nästan tre kilo och har inte kunnat äta en hel måltid sedan dess. Stackars mamma och pappa blev också förfärligt sjuka - medan maken och svärföräldrarna klarade sig undan med blotta förskräckelsen.

Bloggen firar ett år

Min mycket försummade ett-åring - bloggen alltså (inte barnet) fyllde ett år idag. För precis ett år sedan så började jag skriva om mina "fussy babies" - min son Casimir som snart är 1,5 år och min doktorsavhandling som är en mullig sjuåring.

Om man nu ska sammanfatta året kan jag konstatera att båda mina bebisar utvecklats enormt under året. Casimir har lärt sig äta, krypa, stå, springa och prata. Avhandlingen har gått från ett slutseminariemanus till en färdig bok som både är tryckt och spikad och som bara väntar på att bli försvarad också för att förvandla sin hårt arbetande upphovskvinna till ekonomie doktor.

För att bloggen fortfarande ska kunna kallas för "fussy babies" - i pluralis, har jag dock den stora glädjen att berätta bloggen som en ersättning för avhandlingen som jag nu lägger till handlingarna kommer att få en livs levande ny bebis som huvudperson. Under förutsättning att inte något oförutsett händer, och allting går bra *peppar, peppar* så kommer det Casimiriska hemmet att utökas med ytterligare en familjemedlem i juli i år.