Skrattade

I natt skrattade Clarissa för första gången. Ganska typiskt att det var då vi inte ville göra något annat än fortsätta sova. Fast vi pratade med henne ändå (arrg, goo) och log, och gjorde grimaser, och morrade henne på magen. Precis det där man inte ska göra ifall man vill att ens bebis ska förstå att natt är natt och då ska man sova. Men, vad gör man när det inte är så vanligt att bebisen i fråga är glad och meddelsam. Fast i natt var hon lycklig. Log många storgapsleenden efter varandra, viftade med hela kroppen och skrattade, som sagt.

Tvåmånaderskontroll med Clarissa

Igår var Clarissa och jag på tvåmånaderskontroll på BVC i Axelsberg. Som vanligt var det aningen kaotiskt och undersökningen var snabb och lämnade inte så mycket utrymme för diskussioner eller frågor. För att detta absolut inte ska gå en förbi så står det till och med anslag på väggen i mottagningsrummet att "max 15 minuter är avsatt till läkarkontrollen".

Den här gången fick jag i alla fall tillfälle att påpeka att frågan "har du fått kontakt med din bebis" som alltid inleder kontrollen är helt idiotisk. Vid de två tidigare tillfällena har jag bara nickat snällt och sagt ja, men den här gången var jag uppriktig, vilket kanske kom sig av det myckna skrikandet under den första delen av dagen. Jag fortsatte med att säga att "kontakt fick jag första timman" och hade jag inte fått det den första veckan hade jag nog hört av mig. I vilket fall som helst hade jag aldrig väntat till tvåmånaderskontrollen med att påtala detta. Läkaren som höll i kontrollen (för det var en läkarkandidat och vår vanliga sköterska med också) kom då alldeles av sig, skrattade och gav mig en kram.

Clarissa visade sig (som vi visste redan) vara en nätt liten dam som ändå växer alldeles lagom mycket.  Fast lite svårt att smälta har jag att hon som vägde ett halft kilo mer än Casimir när hon föddes väger mer än 700 gr mindre vid två månaders ålder (ungefär 1300 gr mindre än Caspar vid samma tid). Fast Casimir gick upp från långt under tre standardavvikelser till en över på två månaders tid förstås, medan Clarissa bara gått upp en på samma tid.

Hon skötte sig i allt annat exemplariskt och log till och med ett strålande storgapsleende emot läkarna, precis samtidigt som jag påpekade att hon tenderar att vara svårflörtad. När läkarkandidaten tog och la henne på magen så sparkade hon med benen och sköt upp huvudet som ett periskop och tittade hit och dit. Spontana utrop från läkarna som sa att hon var ovanligt stark och välutvecklad. På grund av anslagen på vägggen så underlät jag att berätta att styrkan troligen mest beror på att hon sitter i sjalen den största delen av sin vakna tid och därför får mycket tillfälle att träna sina nackmuskler ifall hon vill se något annat än sin mammas bröst.

Anslagen till trots så dristade jag mig att fråga om det verkligen är normalt att en bebis skriker en hel dag, varvid jag fick svaret att det är det. Att hon kräks en del var tydligen inte heller något problem eftersom hon stadigt ökar i vikt. Allt var med andra ord precis som det skulle tillsammans med en nyss fyllda tvåmånaders bebis.