Casimirs bok

Casimir har skrivit sin första bok - vid namn "Casimirs bok om pojken Eriks äventyr".

Casimirs bok

Just titeln glömde han skriva, men mycket annat kom han ihåg. Lite hjälp fick han förstås, både med bokstäver och att bokstavera. Dock så är han duktig på att ljuda orden och lyckas ofta få huvuddelen av bokstäverna på sina riktiga platser.

Första uppslaget 

Sidan 1: Det var en gång en pojke

Sidan 2: Pojken gick i skogen

Sidan 3: och var rädd. Då kom en varg

Sidan 4: Vargen var snäll

Sidan 5: Pojken fick rida på vargen hem

Slut

Casimir hittade på sagan helt själv och illustrerade den också. Resten av dagen läste han högt ur boken både för oss och Caspar.

Casimir läser högt vid fikat i Skärholmen C

Lissan pratar

Mamma Musikanta har klagat på att jag inte skrivit något om Lissans framsteg i bloggen. Sanningen är nämligen den att Lissans utveckling gått rasande fort på sista tiden. Inte bara springer hon, går obehindrat i trappor (upp och ner) hon har dessutom börjat prata så smått och gör en mängd andra roliga saker. Till exempel skakar hon på huvudet, nickar, blinkar kokett och blåser på maten, vilket är väldigt sött. Hon slåss också och knuffas, vilket kanske inte är fullt lika sött men som ser väldigt roligt ut då Lissan fortfarande är mycket petit. (Jag har fortfarande inte tagit bort kläderna i storlek 68 ur garderoben vilket i praktiken innebär att hennes bröder vid sex månaders ålder var ungefär lika stora som hon är nu vid 16 månader).

Lissan och pappa

Roligast är dock att hon pratar, tycker jag, även om samtalsämnet möjligen är aningen enahanda. Så här kan en Lissa-monolog vara:

Kaka. Där... kaka (pekar). KAKA. Ha kaka. Dott (gott). Kaka dott. Peppa-kaka (pepparkaka). Mmm.

Lissan bevakar pepparkaksbaket

Lissan pratar även om annat. Om "mat" som är "äk-lig" och "lolad" (choklad) eller "dodis" (godis) som är "dott". "Jä-dot" (drickyoghurt) är också "dott". När Lissan vaknar på nätterna händer det att hon vrålar "Jä-dot" så att det ekar i huset, speciellt ifall det inte finns något. Då det vankas lördagsgodis stjäl hon friskt av bröderna och det är fullständigt omöjligt att ta ifrån henne det hon tagit.

Lissan gillar att diska...

...och hon är väldigt förtjust i bilar

Lissan älskar sina bröder "Mä-mir" och "Pa-pas". Allra mest älskar hon dock sin pappa, precis som tidigare. Och sin "napp". Mamma "åsso". Hon gillar att diska, sparka boll, leka med bilar och klättra. Springer runt med svärd gör hon också. Äter själv har hon gjort ett par månader vid det här laget.

Casimir i hinderbanan

En liten film som visar hur stor (och stark) Casimir har blivit....

Filmen är inspelad på hinderbanan i Skäftekärr på Öland och när jag börjar filma har Casimir redan hunnit en bit. (Jag måste nämligen lyfta upp honom för att han ska nå upp och kan inte börja filma förrän jag satt på kameran efter att ha gjort det). 

Månsken

Idag var det ett sådant månsken att jag inte kunde låta bli att gå till stranden nedanför huset och ta en bild.

Månsken kl 22 den 30 juli i Bläsinge

Osökt kom jag och tänka på några strofer från "Vem ska trösta Knyttet?" av Tove Jansson. 

"Men ute i atlantens svarta vatten 
en ensam flaska låg och drev och drev, 
den flöt iland på udden framåt natten 
och inne i den låg ett litet brev.
Det var en sorgsen text, och den var kort 
och namnet hade havet tvättat bort. 
Men knyttet satt och tydde ut det lilla som fanns kvar 
och över hela stranden lyste julimånen klar. 
”...jag är så rädd för mårrans tjut och jag har ingen vän, 
jag känner mig så övergiven nu i skymningen...
försök att lite trösta mig om du är stark och snäll, 
jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll...”.

Och knyttet gömde brevet i sin ficka, 
det första brev han nånsin hade fått, 
dessutom var det skrivet av en flicka 
och detta gjorde knyttet mycket gott. 
Han blev med ens så modig, stark och glad, 
han tog ett kallt, men lyckligt månskensbad, 
sin kappsäck tömde han på allt och satte sig i den 
och rodde ut på havet i den långa dyningen, 
två skor låg kvar på stranden och en hatt med stenar i 
och natten var så vacker som en sommarnatt kan bli 
när någon måste tröstas och beskyddas av ett knytt 
och allt blir annorlunda och förtrollande och nytt!"

Utflykt med tre barn

Idag har vi varit på utflykt, precis som vi brukar en si sådär två till tre gånger i veckan. När man har tre barn är det rätt mycket som ska med för att det ska fungera.  

Så vad tog jag med mig då? Först mat, som är det viktigaste. Matsäck till lunch eftersom teaterföreställningen som vi skulle gå på krockade precis med barnens mattid. Det behövs också kläder för olika behov och lite annat smått och gott för att hålla barnen lugna.

Mat
Äpple i klyftor som mellanmål på tunnelbaneresan
Pasta, tomater, gurkbitar, ost, pestosås, korvbitar till lunch.
Vattenflaskor till pojkarna, nappflaska till Lissan
Te i termos till mig
Apelsiner i klyftor till efterrätt
Bestick, kopp och hushållspappersrulle

Kläder
Ombyteskläder till pojkarna (främst byxor och kalsonger)
Extra overall till Lissan
Komplett ombyte (body, strumpbyxor och klänning) till Lissan
Regnjackor till pojkarna
Badbyxor till pojkarna
Badblöja till Lissan
Skor och strumpor till Lissan (nerpackade)
Handduk
Solhattar

Övrigt
Solskydd
Två böcker för läsning på tunnelbanan
En leksakspapegoja till Lissan
Stor filt att äta på

Vad som inte var med på utflykten var till exempel en lång drake, uggla och Mårra vilka Casimir propagerade att vi skulle ta med. Jag fick inte heller plats med gossarnas skrivplattor, vilket annars hade varit ett alternativ till böckerna. Russin till hemvägen glömde jag, vilket var lite synd eftersom det alltid är bra att ha något litet till hands på hemvägen.

De första stegen

I fredags, då jag var borta och firade Oskars student, tog Lissan påpassligt de två första stegen. Stora C SMSade den stora nyheten, men när jag kom hem på kvällen ville hon inte upprepa bedriften. Inte heller på söndagen gick hon mer än något steg, men...

Idag måndag så gick Lissan flera steg, flera gånger i rad. Jag lyckades få ett av dessa tillfällen på film. Inte så många steg, men en god början ändå.

Caspars treårskontroll

Idag har jag varit med Caspar på treårskontroll. Sanningen att säga så hade jag sett fram emot den, eftersom Caspar alltid varit så tidig i alla avseenden. Bland annat visste jag att jag skulle få frågan om han sa "tre-ordsmeningar" och tänkte därför upplysa Kerstin (vår BVC-sköterska) att han klarade detta redan på sin tvåårsdag.

Kanske var det hybris, vad vet jag, men treårskontrollen var i det närmaste katastrofal. Caspar ville inte följa med in i rummet, han ylade "vill inte gå på kontroll", "vill inte mäta mig" och "vill inte ha någon spruta" i högan sky. Dessutom vägrade han verkligen låta sig mätas, och hans vikt fick vi ta reda på genom att väga oss två tillsammans och sedan dra ifrån min egen vikt. Även detta renderade högljudda protester. 15 kilo blev resultatet vilket gjorde att han hamnade exakt på medelkurvan.

En liten stund gick han med på att titta på bilderna  - en boll, en kopp och en mössa och svarade sedan vad det var för något helt korrekt, förutom mössan som han hävdade var "en ringklocka". Kerstin som hade bunkrat upp med mössor, bollar och leksaker höll då istället upp en mössa och då var det inga problem. Det intressantaste tyckte jag var när Kestin höll upp en liten ugglefigur och frågade vad det var för något och Caspar allvarligt svarade att "det är en leksak". Hon fortsatte med att fråga vad leksaken föreställde varvid han sa att det var en uggla. På något sätt tyckte jag svaret "leksak"sammanfattade Caspar fint, både hans förmåga att kategorisera, hur praktisk han är, samt hans förståelse för människors olika perspektiv. (Jag vågar påstå att nio av tio barn skulle ha svarat "uggla" direkt).

Inte så samarbetsvillig

På slutet skulle vi egentligen ha pratat om matvanor, men Kerstin kastade bara en blick på Caspar och sa att med en sådan perfekt figur (och viktkurva) så måste han äta bra. Caspar såg för övrigt ut som hälsan själv, lite solbränd med sommarblekt hår och nya sommarkläder.

Vidare frågade Kerstin ifall han kunde hoppa på två ben, något som Caspar inte ville. Han vägrade också att rita cirklar, men Kerstin tog mig på mitt ord om att hans motorik var alldeles utmärkt. Inte ens när han fick välja en liten groda tinade han upp.

Caspar tittar på grodan

Det sista Kerstin sa innan vi gick var att hon inte hade några som helst problem att förstå att Caspar pratade bra, med tanke på hur han lagt ut texten om varför han inte alls ville vara där. En klen tröst för mig var detta. Kerstin sa också att Lissan påminde mer om en 1,5-åring än en ettåring med tanke på hur vild och klättrig hon är, vilket jag också tolkade som beröm.

Här finns en redogörelse från Casimirs treårskontroll!

Mårrafilm

Första dagen utan blöjor

Idag har jag skickat Caspar till förskolan utan blöjor för första gången. Han var blöjfri hela gårdagen och eftersom han själv gärna ville ha kalsonger idag så skickade jag alltså iväg honom utan blöja (men med två par extrabyxor och kalsonger i en påse). För att travestera Churchill -this is not the end, this is not even the beginning of the end, but I think it is the end of the beginning.

Lissans 10-månaderskontroll

Jag har varit med Lissan på 10-månaderskontroll. Det var vår husläkare Pia Cederqvist som undersökte henne och gav henne ett MVG vad jag förstod.

Lissan var lite svårflörtad i början eftersom läkaren tvingade henne att ligga på rygg (vilket är det värsta hon vet) men efter att hon ilsket kastat iväg klossarna som Pia gav henne ett par gånger lugnade hon ner sig. Långsint är Lissan ju inte och när jag gav henne en kloss i varje hand att hålla och slog ihop dessa, skrattade hon pärlande och gjorde likadant själv flera gånger. (Den med gott minne kanske kommer ihåg att vi fick bakläxa med Casimir eftersom han vägrade att slå ihop klossarna).

Pia, Lissan och klossarna

Annars kröp hon, så snabbt att varken läkaren eller jag fick tag i henne innan hon krupit in under stolarna och skrivbordet. Jag fick oceremoniellt åla efter henne och dra ut henne i benet från skrivbordet som hon krupit under. Dessutom gick hon utmed möblerna och tittade till när vi sa hennes namn. Pärlan som hon skulle demonstrera pincettgreppet med hade hon heller inga som helst svårigheter med. Det sista läkaren sa var att "så där ska man inte kunna göra när man bara är tio månader". Vad hon syftade på förstod jag inte, och jag glömde att fråga, men jag tolkade det som ett gott betyg alldeles oavsett.

Kryper

Vår Lissa har börjat krypa. Precis en vecka efter att hon lärde sig att sätta sig upp.

IPadens lovsång

Pojkarna har fått varsin iPad att spela spel på. Själv har jag också blivit lite biten och har svårt att låta bli att ladda ner olika spel, speciellt när de är gratis. För att sprida spelen brukar tillverkarna nämligen låta användarna ladda ner dem gratis då och då, i förhoppningen att föräldrarna ska skriva en fördelaktig recension av spelet. Så jag har laddat ner och skrivit recensioner i en rasande takt den senaste veckan. Mitt eget favoritspel är ett monsterpussel. Mest av skälet att det är från fyra år, av testaren rekommenderar det från sju och att Caspar (2,5 år) klarar av det.

Caspars insekt 

Caspar är över huvud taget mer intresserad av spelen än Casimir och har hittat flera favoriter. Ibland spelar han Toca Doctor och drar ut stickor, tar sprutor och mosar bakterier. Annars målar han olika geometriska former gröna varvid de därefter med några tryck förvandlas till olika insekter. Casimir målar randiga och olikfärgade insekter medan Caspar bara målar gröna. Eftersom man när man är färdig med insekten kan spara bilden är hårddisken alldeles igensatt av olika sorters gröna insekter. 

Casimirs insekt

Allra mest tycker han dock om att ordna födelsedagskalas och te-bjudning. Där serverar han sina olika gäster te och kakor och njuter allra mest av diskningen efteråt. Både lik sin mamma och sin pappa med andra ord.

2011 i sammanfattning

Så här i början av det nya året gör jag en sammanfattning som vanligt. Det har hänt en del i vår familj under året...

Händelse:
Den största händelsen under året var förstås att Lissan (Clarissa) föddes 5 juli. Mottagandet från storebröderna blev bättre än jag kunnat drömma om - och Lissan är så här ett halvår efteråt en självklar del av familjen. Casimir har inte visat några svartsjuketendenser medan Caspar ibland kan känna sig lite åsidosatt (vilket ju är helt naturligt). Båda är dock väldigt snälla mot lillasyster och Caspar ger henne till och med sina mest älskade leksaker att leka med. För att sammanfatta situationen - precis tvärt emot hur det var när familjen utökades med en lillebror.

Ord/fraser:
Under året har Caspar börjat prata. Inte några få ord, utan långa meningar och berättelser. Så här lät det igår morse: "Mamma, du måste komma upp nu. Pappa är nere, han är färdig nu. Du måste hjälpa mig ta på mig kläderna, då blir jag glad!".
Speciellt roligt är det att få insikt i en tvåårings tankevärd genom att Caspar pratar så bra, för att vara så liten. Igår sa han till exempel: "Jag har sagt FÖRLÅT till badkaret" när jag påminde honom att han inte skulle hälla ut all badolja (vilket han gjort vid ett tidigare tillfälle).

Casimir pratar också bra, även om han fortfarande inte uttalar r och sje-ljud så konventionellt. Som den fyraåring han är blir det också en del "gådde" och "gädde" när han inte tänker sig för. När han pratar med människor utanför familjen säger han mer sällan fel. (Ex från livet "Vi var arg på piraten för att han stulit allt vårt guld"). Casimir plockar också upp ord som han hör och förstår av sammanhanget, vilket kan vara lite farlig. Igår kom han till exempel upp till mig på övervåningen och beklagade sig över att "pappa är så tramsig". Mig veterligen har vi aldrig använt det ordet, så jag blev nyfiken över vem som lärt honom det och frågade om det var mormor eller farmor. "-Morfar" blev svaret "han säger att mormor är det hela tiden".

Lissan säger en massa saker, men inte några ord mer än ba (vilket hon bara sagt ett par tre gånger) och Mmmmm (vilket hon säger desto oftare). Vi vet inte om Mmmmm betyder mamma eller amma, kanske är det ingen skillnad för Clarissa.

Bok:
Vad gäller böcker så är den största förändringen under året att Caspar börjat att tycka om att lyssna på sagor. Hittills gillar han bara Molly-böckerna, men det gör inget eftersom det finns så väldigt många. Nu på senhösten har vi börjat att gå till biblioteket ibland.

Sånger: 
Båda pojkarna sjunger, ofta och gärna. Som tur är så sjunger båda bra också. Under hösten har det varit mest julsånger. Lissan älskar också sång och musik, vilket hon visar genom att "sjunga med" och vifta med hela kroppen.

Utmaning:
Allting har blivit lättare den senaste tiden. Mest beror det på att pojkarna blivit allt bättre på att leka med varandra. Dessutom har de börjat att hjälpa till med att klä på sig - och slutat kräva att bli matade. (Casimir hade en period under hösten när han matvägrade om han inte blev matad). Det jobbigaste just nu är att få pojkarna att inte springa, skrika eller slåss hemma. Casimir är en retsticka, vilket föranleder att Caspar slår till honom. Sedan skriker och gråter båda- och cirkusen är i full gång.

Plats: 
Under sommaren var vi mycket i lilla huset på Öland. Pojkarna badade nästan varje dag och blev bruna som pepparkakor. Annars skulle nästan årets plats kunna vara "Stockholm" eftersom jag och pojkarna börjat erövra allt större delar av staden och kulturutbudet.

Lek/leksak:
Casimir har börjat måla och rita. Från att inte ha varit intresserad alls så har att rita och måla blivit hans allt annat överskuggande intresse. Detta tog sin början när mormor Ikanta var här och ritade med honom. Exempel på hans alster finns här och här.

Caspar har istället börjat klippa. Han klipper tejp, papper och snören - i timmar. Varje dag klipper han, vilket ibland får katastrofala resultat när något av Casimirs alster kommer i hans väg.

Clarissa tycker bara om att prassla med papper - och att suga på dem. Hennes favoritleksak är hoppgungan som upplever en renässans.

Barnprogram:
Under året har vi börjat titta på Bolibompa, speciellt en stund på morgonen. Vi började med detta under sommaren då Lissan var nyfödd och vi sov mycket lite på nätterna, samtidigt som pojkarna vaknade mycket tidigt på mornarna. Favoritprogrammet, som alla tycker om, är Charlie och Lola medan Casimir ser det mesta men tycker särskilt mycket om naturprogram och teknikprogram. Vad gäller film har vi bara hittat en som Caspar tycker om, och det är "Fifi och Blomsterfröna".

Fiktiva karaktär:
Pojkarna har lekt väldigt mycket tjuv och polis, respektive doktor och patient, under året. Dessutom förvandlas de (dessvärre) ofta och helt oförutsett till bebisar. Fortfarande är Casimir paniskt förskräckt för Mårran.

Maträtt: 
För att i perioder varit trickiga med maten så äter barnen bra och varierat igen. Lissan (som skrämde vettet ur oss genom att inte gå upp i vikt mellan två och tre månader) äter som sexmånaders två lagade mål mat om dagen. Caspar hade en period då han bara ville ha korv och makaroner, och båda pojkarna har ätit väldigt mycket spagetti och köttfärssås i samband med att mormor varit här och hälsat på. Årets nya maträtt är dock "Lax och potatismos" vilket har blivit en favorit hos främst Casimir. Över huvud taget äter pojkarna mycket fisk, både hemma och på förskolan. Caspar tycker tyvärr fortfarande inte om pannkaka medan Casimir inte gillar stark mat. När vi åker på utflykt tar vi med oss kokt winerkorv i termos.

Bonus:
Årets bonus är en rubrik som inte funnits med tidigare. Det eftersom en viktig sak har hänt under året, som inte passar in under de andra rubrikerna. Casimir har nämligen börjat att lära sig läsa och skriva. Hittills kan han läsa nästan alla bokstäverna och dessutom skriva en hel del ord. Eftersom han verkar ha någon sorts fotografiskt minne kan han också läsa eller känna igen vissa mer komplicerade ord och talföljder.

Sammanfattning från 2010 finns här
Sammanfattning från 2009 finns här 

Lissan

Våran Clarissa, i dagligt tal oftare kallad för "Lissan", har blivit sex månader. Jag inser att jag inte skrivit så mycket om henne, vilket är en djup orättvisa då hon fortfarande var en liten Fröken Skrik när det begav sig.

Lilla fröken har nämligen blivit en flörtis, hon är nästan alltid glad och skriker nästan aldrig nu för tiden. Istället sitter hon glatt i sin mammas knä i timtal på tunnelbana och kaféer samtidigt som hon charmar alla (och då menar jag verkligen alla) i sin omgivning. Uteliggare, fina damer från Östermalm, utländska äldre gentlemän, småflickor - till och med de kärva killarna från förorten har svårt att motstå henne. (För några veckor sedan lyckades hon till och med få några tillknäppta killar på tunnelbanan att kapitulera och besvara hennes strålande leende med orden, "men titta på den där bebisen, hon kan aldrig sett en svartskalle förut").

Det största bekymret med detta oförblommerade flörtande är att jag ständigt blir frågad om vägen. Minst två gånger om dagen kommer det fram människor och frågar om vägriktning, vilket ju förstås är väldigt besvärligt eftersom jag så gärna vill hjälpa - men har så förfärligt dåligt lokalsinne.

Men tillbaka till Lissan. Lilla fröken är fortfarande en nätt liten dam (vid sex månaders ålder vägde hon ganska exakt sju kilo), vilket gör att hon är ovanligt rörlig för sin ålder. Hon ålar, rullar och roterar och får nästan alltid tag i det hon vill. Om inte annat finns det två storebröder som brukar vara behjälpliga. Hon kan dra ringa i leksakstelefonen (berättade farmor stolt) och vinkade dessutom två gånger (till olika tanter som vinkade och log emot henne) på tunnelbanan igår.

Tand och tal

Clarissa har sagt sitt första ord. Som sig bör så är det "ba". Då hon faktiskt sagt det åtminstone två gånger då hon ropat på, respektive sett, sin älskade pappa så får det gillas som det första ordet.

Vår lilla gumma har också fått en lite kant (i mitten till höger i nederkäken) som snart kommer att bli en liten tand.

Liksom med maten så är hon lite tidigare än båda sina bröder vad gäller detta.

                 Tand       Ord
Casimir     27 jan     10 feb (ma)  2008
Caspar        9 feb     27 jan (ma)* 2010
Clarissa    15 jan     12 jan (ba)  2012

 * Fast Caspar sa "hä, hä" när vi kom in i ett rum från det att han var några månader gammal

Jullovet i sammanfattning

Nu är glada julen slut, slut, slut --- och sammanfattningen kommer här:

Julafton tillbringades i Mälarhöjden tillsammans med farmor, farfar och farbror Anders. Om detta har jag skrivit ett eget inlägg i vardag med barn som fick det nyskapande namnet "Julafton".

Casimir fotar familjen

Juldagen åkte jag, Caspar och Clarissa till Gullmarksplan och tillbaka. Sammanlagt innebar detta att vi åkte tunnelbana till Liljeholmen, tvärbana, buss, tvärbana och tunnelbana. På eftermiddagen kom mormor och morfar hem till oss och åt julmat. 

Årstaberg, ett av många stopp på vägen

Annandag jul, som var en omtumlande dag då vi precis fått veta att pojkarnas fina moster Mari låg på intensiven efter att ha lurat döden med en hårsmån, tillbringade vi med pojkarnas farmor och farfar i Alby.  

Mormor och morfar i Alby

Dignande efterrättsbord

Caspar satte sig i köket och åt glass direkt från burken (och moffade choklad) när ingen såg...

Klämdagen 27 december användes för att åka till Hornbach och införskaffa, och sedan montera, ett länge efterlängtat vedskjul. 

Vedskjul

Dagen därpå 28 december blev vi plötsligt galna och bestämde oss för att åka Finlandskryssning. Ett eget inlägg om detta finns under rubriken "Finlandskryssning" i vardag med barn-bloggen. Resan började bra med klädrea på båten och middagsbuffé (där den ene pojken bara åt pannkakor och den andre bara åt korv) men fortsatte med att ingen av oss sov något vidare. Caspar och jag var bland annat uppe mellan halv två och halv fyra på natten och gick runt på båten. 

Vikingbuffé

Den 29 december tillbringade vi i ett kallt och regnigt Helsingfors, bland annat på Sea Life. Ingen av barnen åt något (förrän på eftermiddagen) och alla var hungriga och trötta.

På väg till Sea Life

Den 30 december kom vi (tack och lov) tillbaka till Stockholm igen. 

På Finlandsfärjan (lägg märke till tofsen)

Nyårsafton tillbringade stora C och pojkarna tillsammans med farbror John och deras äldsta pojkar krypandes i grotta, medan jag handlade och förberedde middagen. 

Gott nytt år 2012!

Nyårsdagen tillsammans med svåger med familj hos farmor och farfar i Alby. Då pojkarna blev för vilda för att vara inomhus lekte vi tjuv och polis ute istället.

Utelek i Alby på nyårsdagen

2 januari tog vi det ganska lugnt hemma. Casimir stängde in Caspar så många gånger i "fängelsehålan" att Caspar grät och sa "vill inte ha handbojor" respektive "vill inte sitta fängelsehålan" i sömnen.

Casimir har stängt in Caspar i fängelsehålan

3 januari tillbringade vi på Junibacken tillsammans med en stor mängd jullediga ryssar.

Lång kö på Junibacken

Junibacken på seneftermiddagen (ingen kö men många barnvagnar)

4 januari åkte vi skridskor. Det gick inget vidare bra. På det hela taget så lyckades Caspar bäst av pojkarna, eftersom han åtminstone försökte. Casimir stod bara stel som en pinne och försökte att låta bli att ramla samtidigt som han paniskt förskräckt höll sig fast i en stol på isen. Ingen vidare bra dag på det hela taget.

Casimir åker skridskor

5 januari åkte vi till Junibacken igen (vi har årskort), efter att Casimir och jag hade gjort Biologiska museet på 15 minuter. Vi blev sena på grund av att Caspar vägrade att ha overall på sig. Till slut gick han med på överdragsbyxor och jacka, men då hade Casimir och jag redan hunnit iväg. I vilket fall som helst så var det en mäktig känsla att få ha hela Biologiska museet för sig själva (om så bara för en kvart), speciellt då det redan hade börjat skymma och museet inte har något artificiellt ljus. Vi fick med oss en ficklampa och känslan från filmen "Natt på museet" var komplett. Katastrofsen "middag" på McDonalds då Vapiano inte hade plats.

Vi lyser på en Berguv

6 januari bestämde vi oss för att åka och hälsa på mormor och morfar - via Pizza Hut och Busfabriken i Norrköping.

På Busfabriken

7 januari återvände vi till Stockholm via goda vänner. Maï (som är fransyska) gjorde speciella kungakakor Trettondagshelgen till ära. Casimir skötte sig exemplariskt när vi var där, satt still vid bordet, åt och tackade för maten. Istället för efterrätt ville han ha ett äpple. (Sedan blev han helt galen i matbutiken på hemvägen för att jag tog godisbitarna till lördagsgodiset i "fel ordning" men det är en annan historia). 

Caspar penslar Kungakakorna

Sista semesterdagen, 8 januari 2012, var vi verkligt produktiva. Först tapetserade jag en vägg i Caspars nya rum med en fondtapet föreställande små tåg. Därefter dansade vi ut julen på Skansen. 

Resultatet (fondväggen i Caspars rum)

På Skansen hade vi julavslutning i VIP-version (som stora Cs arbetsgivare ordnat) med dans runt granen tillsammans med folkdanslag, sju sorters kakor samt underhållning i form av trolleri och filmvisning. En passande avslutning på jullovet, med andra ord.

Och en slank han ner i diket... 

Tårtätning

Le mot kameran (mamma kittlas)

Barnen tittar på "Alex trollkarl"

Så var glada julen slut och livet återgår sakta till vardag med barn igen...

Nyårssammanfattning

...kommer i februari! Länken kommer här.