Idag fyllde Casimir ett år. Det känns konstigt och väldigt stort på något sätt. Jag hade bjudit vännerna från mammagruppen (gruppen av mammor som fått barn efter fertilitetsbehandlingar) och deras ettåringar.
Födelsedagskalaset var klockan ett men firandet började redan på morgonen genom att jag hämtade blommor hos grannarna. Nästan alla grannar har semester och vi är husvakter vilket gör att vi har fri tillgång till rosor - och lekplats till Casimir. (Vår egen tomt är tyvärr inte helt ändamålsenlig då vi till exempel saknar ett staket vid garaget vilket gör att Casimir skulle kunna ramla rakt ner från garagets tak). Därefter lade jag rosorna runt hans pipmugg med välling.
Att lägga blommor kring koppen är en omhuldad tradition i Musikantahemmet. Min pappa, som fyller år i maj, får penséer runt kaffekoppen. Musikanta själv får allsköns ängsblommor då hon är född i juni. Jag, som är född i december, har dock alltid fått hålla till godo med pappersblommor runt min tekopp. (Fast på senare år har jag vid några tillfällen fått riktiga blommor som maken plundrat våra stackars krukväxter på). För Casimir blev det en rosenkrans (vilket ju passar det helgonlika namnet).
Därefter försvann Papp-i-pappan till jobbet och jag och Casimir var ensamma med förberedelserna.
Är det något som jag har lär mig från föräldraskapet så är det tålamod. Det spelar ingen roll hur bråttom jag har, eller hur lite tid, saker och ting måste få ta sin tid i alla fall. Vad gäller Casimir så finns det ett orubbligt schema (som dessvärre inte är känt i förväg) för sömn och mat. Plötsligt kan han nämligen få för sig att han vill äta (vilket främst gäller Mamma-mat och allra helst om vi flanerar runt i staden)och då kan jag inte göra något annat än att mata honom, om jag vill ha såväl hörseln som förståndet kvar.
Vad gäller sömnen så märker jag när han är trött på att bokstavligen ingenting är roligt - och ser det på att han gunggar ögon och öron med händerna. (Otaliga är de släktingar och vänner som hjälpsamt föreslagit "-Öroninflammation - han har nog mycket ont som skriker så hemskt" när Casimir upphävt ett illtjut när han plötsligt blivit trött). Vad gäller behovet av sömn och mat så kännetecknas de således av tre saker: att behovet uppstår plötsligt, att det måste åtgärdas omedelbart och att det kommer mer eller mindre oväntat.
Så, precis när jag skulle börja vispa grädden till Casimirs födelsedagstårta blev Casimir trött - och hungrig och jag fick skjuta på hela projektet för att lägga honom. När han väl somnat - och jag gått upp - insåg jag att nästan allt som behövde förberedas inför festen krävde att Casimir var vaken. Vispa grädde kunde jag förstås inte göra, för då skulle han vakna, och köpa jordgubbar till tårtan kunde jag inte göra heller. Istället fick jag bära ut lite stolar och filtar ifall vi skulle kunna vara ute, ängsligt sneglande på babyvakten (en fantastisk uppfinning som gör att man både hör och ser om ens barn vaknat).
När Casimir slutligen vaknade ville han ha lunch och inte förrän efter detta kunde vi gå och köpa jordgubbar och därefter vispa grädden. För att hinna med detta mutade jag honom med melon och vispgrädde (som han slickade från vispen) vilket fick till följd att både han och köket var insmetat med grädde när en granne tittade in för att säga grattis. (En äldre granne som envisas med att kalla Casimir för Papp-i-pappans namn alias andranamnet, eftersom hon tycker Casimir är för krångligt).
Kvart i ett kom Papp-i-pappan hem från jobbet och kort därefter kom de andra gästerna.
Tyvärr var Casimir inte någon soligt födelsedagsbarn eftersom han kort efter att de sista gästerna anlänt blev han väldigt trött igen. Eftersom han vaknar fem gånger per natt och äter kanske det inte är så konstigt, men det var ganska opraktiskt att jag var tvungen att gå ifrån för mata* och lägga honom. Som tur var så somnade han ganska snabbt. Dessvärre vaknade han inte förrän gästerna skulle gå, vilket gjorde att födelsedagstårtan med ett ljus (den med grädde och jordgubbar ni vet) blev något av ett antiklimax.
I presentväg fick Casimir av sina kompisar:
-En fin liten resväska av Alva
-Ett set med runda muggar att sätta i varandra och bygga torn med av Björn
-En liten brandbil av Isak och
-En sköldpadda som man stoppar klossar i av Jennie (som är en stor flicka på tre år)
Eftersom Jennie och hennes mamma kom sent stannade de kvar när de andra gästerna hade gått och vi gick tillsammans till parkleken som ligger i närheten. Där fick Casimir äntligen göra det som han tycker mest om, nämligen att plaska och leka i vatten. Trots att vattnet plaskdammen var isande kallt hoppade han snabbt i (med tygblöja och allt) och plaskade sedan allt vad tygeln höll. Det var, utan tvekan, födelsedagens höjdpunkt, tyckte Casimir.
* Casimir sover INTE om han inte får mammamat.
