Idag har vi varit på utflykt, precis som vi brukar en si sådär två till tre gånger i veckan. När man har tre barn är det rätt mycket som ska med för att det ska fungera.
Så vad tog jag med mig då? Först mat, som är det viktigaste. Matsäck till lunch eftersom teaterföreställningen som vi skulle gå på krockade precis med barnens mattid. Det behövs också kläder för olika behov och lite annat smått och gott för att hålla barnen lugna.
Mat
Äpple i klyftor som mellanmål på tunnelbaneresan
Pasta, tomater, gurkbitar, ost, pestosås, korvbitar till lunch.
Vattenflaskor till pojkarna, nappflaska till Lissan
Te i termos till mig
Apelsiner i klyftor till efterrätt
Bestick, kopp och hushållspappersrulle
Kläder
Ombyteskläder till pojkarna (främst byxor och kalsonger)
Extra overall till Lissan
Komplett ombyte (body, strumpbyxor och klänning) till Lissan
Regnjackor till pojkarna
Badbyxor till pojkarna
Badblöja till Lissan
Skor och strumpor till Lissan (nerpackade)
Handduk
Solhattar
Övrigt
Solskydd
Två böcker för läsning på tunnelbanan
En leksakspapegoja till Lissan
Stor filt att äta på
Vad som inte var med på utflykten var till exempel en lång drake, uggla och Mårra vilka Casimir propagerade att vi skulle ta med. Jag fick inte heller plats med gossarnas skrivplattor, vilket annars hade varit ett alternativ till böckerna. Russin till hemvägen glömde jag, vilket var lite synd eftersom det alltid är bra att ha något litet till hands på hemvägen.
onsdag 27 juni 2012
måndag 18 juni 2012
De första stegen
I fredags, då jag var borta och firade Oskars student, tog Lissan påpassligt de två första stegen. Stora C SMSade den stora nyheten, men när jag kom hem på kvällen ville hon inte upprepa bedriften. Inte heller på söndagen gick hon mer än något steg, men...
Idag måndag så gick Lissan flera steg, flera gånger i rad. Jag lyckades få ett av dessa tillfällen på film. Inte så många steg, men en god början ändå.
Idag måndag så gick Lissan flera steg, flera gånger i rad. Jag lyckades få ett av dessa tillfällen på film. Inte så många steg, men en god början ändå.
torsdag 14 juni 2012
Caspars treårskontroll
Idag har jag varit med Caspar på treårskontroll. Sanningen att säga så hade jag sett fram emot den, eftersom Caspar alltid varit så tidig i alla avseenden. Bland annat visste jag att jag skulle få frågan om han sa "tre-ordsmeningar" och tänkte därför upplysa Kerstin (vår BVC-sköterska) att han klarade detta redan på sin tvåårsdag.
Kanske var det hybris, vad vet jag, men treårskontrollen var i det närmaste katastrofal. Caspar ville inte följa med in i rummet, han ylade "vill inte gå på kontroll", "vill inte mäta mig" och "vill inte ha någon spruta" i högan sky. Dessutom vägrade han verkligen låta sig mätas, och hans vikt fick vi ta reda på genom att väga oss två tillsammans och sedan dra ifrån min egen vikt. Även detta renderade högljudda protester. 15 kilo blev resultatet vilket gjorde att han hamnade exakt på medelkurvan.
En liten stund gick han med på att titta på bilderna - en boll, en kopp och en mössa och svarade sedan vad det var för något helt korrekt, förutom mössan som han hävdade var "en ringklocka". Kerstin som hade bunkrat upp med mössor, bollar och leksaker höll då istället upp en mössa och då var det inga problem. Det intressantaste tyckte jag var när Kestin höll upp en liten ugglefigur och frågade vad det var för något och Caspar allvarligt svarade att "det är en leksak". Hon fortsatte med att fråga vad leksaken föreställde varvid han sa att det var en uggla. På något sätt tyckte jag svaret "leksak"sammanfattade Caspar fint, både hans förmåga att kategorisera, hur praktisk han är, samt hans förståelse för människors olika perspektiv. (Jag vågar påstå att nio av tio barn skulle ha svarat "uggla" direkt).
På slutet skulle vi egentligen ha pratat om matvanor, men Kerstin kastade bara en blick på Caspar och sa att med en sådan perfekt figur (och viktkurva) så måste han äta bra. Caspar såg för övrigt ut som hälsan själv, lite solbränd med sommarblekt hår och nya sommarkläder.
Vidare frågade Kerstin ifall han kunde hoppa på två ben, något som Caspar inte ville. Han vägrade också att rita cirklar, men Kerstin tog mig på mitt ord om att hans motorik var alldeles utmärkt. Inte ens när han fick välja en liten groda tinade han upp.
Det sista Kerstin sa innan vi gick var att hon inte hade några som helst problem att förstå att Caspar pratade bra, med tanke på hur han lagt ut texten om varför han inte alls ville vara där. En klen tröst för mig var detta. Kerstin sa också att Lissan påminde mer om en 1,5-åring än en ettåring med tanke på hur vild och klättrig hon är, vilket jag också tolkade som beröm.
Här finns en redogörelse från Casimirs treårskontroll!
Kanske var det hybris, vad vet jag, men treårskontrollen var i det närmaste katastrofal. Caspar ville inte följa med in i rummet, han ylade "vill inte gå på kontroll", "vill inte mäta mig" och "vill inte ha någon spruta" i högan sky. Dessutom vägrade han verkligen låta sig mätas, och hans vikt fick vi ta reda på genom att väga oss två tillsammans och sedan dra ifrån min egen vikt. Även detta renderade högljudda protester. 15 kilo blev resultatet vilket gjorde att han hamnade exakt på medelkurvan.
En liten stund gick han med på att titta på bilderna - en boll, en kopp och en mössa och svarade sedan vad det var för något helt korrekt, förutom mössan som han hävdade var "en ringklocka". Kerstin som hade bunkrat upp med mössor, bollar och leksaker höll då istället upp en mössa och då var det inga problem. Det intressantaste tyckte jag var när Kestin höll upp en liten ugglefigur och frågade vad det var för något och Caspar allvarligt svarade att "det är en leksak". Hon fortsatte med att fråga vad leksaken föreställde varvid han sa att det var en uggla. På något sätt tyckte jag svaret "leksak"sammanfattade Caspar fint, både hans förmåga att kategorisera, hur praktisk han är, samt hans förståelse för människors olika perspektiv. (Jag vågar påstå att nio av tio barn skulle ha svarat "uggla" direkt).
 |
| Inte så samarbetsvillig |
På slutet skulle vi egentligen ha pratat om matvanor, men Kerstin kastade bara en blick på Caspar och sa att med en sådan perfekt figur (och viktkurva) så måste han äta bra. Caspar såg för övrigt ut som hälsan själv, lite solbränd med sommarblekt hår och nya sommarkläder.
Vidare frågade Kerstin ifall han kunde hoppa på två ben, något som Caspar inte ville. Han vägrade också att rita cirklar, men Kerstin tog mig på mitt ord om att hans motorik var alldeles utmärkt. Inte ens när han fick välja en liten groda tinade han upp.
 |
| Caspar tittar på grodan |
Det sista Kerstin sa innan vi gick var att hon inte hade några som helst problem att förstå att Caspar pratade bra, med tanke på hur han lagt ut texten om varför han inte alls ville vara där. En klen tröst för mig var detta. Kerstin sa också att Lissan påminde mer om en 1,5-åring än en ettåring med tanke på hur vild och klättrig hon är, vilket jag också tolkade som beröm.
Här finns en redogörelse från Casimirs treårskontroll!
onsdag 13 juni 2012
måndag 4 juni 2012
Första dagen utan blöjor
Idag har jag skickat Caspar till förskolan utan blöjor för första gången. Han var blöjfri hela gårdagen och eftersom han själv gärna ville ha kalsonger idag så skickade jag alltså iväg honom utan blöja (men med två par extrabyxor och kalsonger i en påse). För att travestera Churchill -this is not the end, this is not even the beginning of the end, but I think it is the end of the beginning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)