Jag har gjort ett boknördstest! Jag var ganska mycket boknörd trots att jag valde "nationalekonomi" före "litteraturvetenskap" och trots att jag inte har en susning om vad bibliotekskoderna stod för. Får ursäkta mig med att i min värld beställer man böckerna på Internet, innan man går och hämtar dem på 1)kiosken på hörnet eller 2)biblioteket. Fast lite sur över att inga fackboksfrågor i företagskonomi fanns med...
torsdag 27 mars 2008
Tillbaka igen!
Nu har det varit tyst från oss ett tag. Anledningen är att maken varit pappaledig sedan förra inlägget - vilket gjort att jag försökt att ägna mig åt avhandlingen så mycket som det gått. Försökt är för övrigt ett viktigt ord i sammanhanget. Casimir var till en början nämligen mycket avvisande till nyordningen.
Maken kom hem på eftermiddagen måndagen den 10 mars eftersom han inte mådde bra. Därefter blev han också magsjuk - så något avhandlingsskrivande den dagen, eller nästa var inte att tänka på. Trots att omställningen knappast kan ha varit så stor för Casimir så blev dock det första påtagliga resultatet att han på tisdagen vägrade att sova i sin säng - eller i någon annan säng heller för den delen. Från att tidigare lagt sig med ett leende, men händerna hårt knutna om en lagom stor hårtofs hos mamman, så började han skrika så fort han såg sängen. Sedan skrek han här han såg sovrummet och slutligen bara han blev buren upp för trappan till övervåningen där sovrummet ligger. Många promenader med barnvagnen i snö, regn, hagel och rusk blev det i slutet av veckan för den föräldralediga pappan (och visst följde jag också med på många av promenaderna).
Påskveckan tog jag ledigt, vilket jag tror stabliserade situationen. Vi hade besök under halva skärtorsdagen och långfredagen av Musikanta och Musikantamannen. Eftersom Musikanta påpassligt blev sjuk så fort hon stigit innanför dörren blev det dock en ovanligt stillsam ledighet, vilket ju var ytterst passande.
Den här veckan har allting varit som innan maken blev pappaledig, fast bättre! Jag kan gosa och krama lika mycket som innan, men jag slipper byta blöjor och klä på Casimir. Eftersom Casimir hyser en djup avsky mot påklädning och blöjbyte (och därför slåss, sparkar och skriker så att han nästan tappar andan när vi utsätter honom för det) är jag mycket glad att det faller på makens lott.
Maken kom hem på eftermiddagen måndagen den 10 mars eftersom han inte mådde bra. Därefter blev han också magsjuk - så något avhandlingsskrivande den dagen, eller nästa var inte att tänka på. Trots att omställningen knappast kan ha varit så stor för Casimir så blev dock det första påtagliga resultatet att han på tisdagen vägrade att sova i sin säng - eller i någon annan säng heller för den delen. Från att tidigare lagt sig med ett leende, men händerna hårt knutna om en lagom stor hårtofs hos mamman, så började han skrika så fort han såg sängen. Sedan skrek han här han såg sovrummet och slutligen bara han blev buren upp för trappan till övervåningen där sovrummet ligger. Många promenader med barnvagnen i snö, regn, hagel och rusk blev det i slutet av veckan för den föräldralediga pappan (och visst följde jag också med på många av promenaderna).
Påskveckan tog jag ledigt, vilket jag tror stabliserade situationen. Vi hade besök under halva skärtorsdagen och långfredagen av Musikanta och Musikantamannen. Eftersom Musikanta påpassligt blev sjuk så fort hon stigit innanför dörren blev det dock en ovanligt stillsam ledighet, vilket ju var ytterst passande.
Den här veckan har allting varit som innan maken blev pappaledig, fast bättre! Jag kan gosa och krama lika mycket som innan, men jag slipper byta blöjor och klä på Casimir. Eftersom Casimir hyser en djup avsky mot påklädning och blöjbyte (och därför slåss, sparkar och skriker så att han nästan tappar andan när vi utsätter honom för det) är jag mycket glad att det faller på makens lott.
måndag 10 mars 2008
Vinterkräksjuka och gallsten
Förra gången jag skrev var jag ju magsjuk. Det var nästan mer än en vecka sedan och jag är fortfarande inte riktigt frisk. Dessutom är jag nästan slut eftersom jag ägnat några dagar åt att försöka få vård - då jag till sist insåg att det inte var vanlig magsjuka (fast sjukvården envisas med att kategorisera det för "maginfluensa") utan gallstensbekymmer. Att Casimir också blev sjuk gjorde ju inte saken lättare.
I fredags, när jag kom hem från ett trevligt besök hos Musikantamamman, ringde jag till Ersta sjukhus - eftersom de redan 2005 opererade mig för gallsten. Efter operationen berättade kirurgen för mig att det fortfarande fanns grus kvar i gallgångarna vilket kunde ställa till med bekymmer senare. -Om så, sa han med ett stort leende, så skulle jag bara komma in så fick de "spola lite". Eftersom jag varit med om en gastroskopi, och räknar denna upplevelse som en av de mest obehagliga jag varit med om, så bestämde jag mig omedelbart för att jag inte skulle bli sjuk någon mer gång. Det blev jag ju förstås - men inte förrän förra veckan blev jag alltså så pass dålig att jag kände att jag var tvungen att ta kontakt med Ersta igen.
På Ersta fick jag prata med en bestämd sjuksköterska som sa att jag visst var välkommen dit, men då det förflutit så lång tid sedan operationen så behövde jag en remiss från min vårdcentral. När jag sedan ringde till vårdcentralen hade de ingen tid åt mig utan hänvisade mig istället till en kvällsöppen vårdcentral. Denna kvällsöppna vårdcentral ansåg sig dock inte kompetent att ta hand om den typ av "allvarliga problematik" som jag hade utan hänvisade mig till att omgående åka till akuten. Detta komplicerades dock av att jag vid lunch hade åkt iväg till en mamma/barn-träff på vilken Casimir hade passat på att kaskadkräkas. Just denna gång var vi hemma hos kompisen som är läkare vilket gjorde att han åtminstone fick en snabb diagnos. -Vinterkräksjuka, sa hon ledset och tittade på leksakerna som hennes dotter och min son hade bitit på minuterna innan, det är mycket, mycket smittsamt! (Nu efteråt inser jag att jag kanske borde låtit bli att berätta om sonens tillstånd för den jouröppna vårdcentralen.)
Så på kvällen åkte hela familjen till aktuen, på Huddinge sjukhus, och medan jag låg och väntade på provsvar i ett rum (isolerad för att inte smitta andra patienter) vandrade maken omkring med en sovande bebis på sjukhusområdet. På det hela taget hade jag det bättre eftersom jag vid det här laget var så trött att jag flera gånger somnade på britsen. Eftersom barnakuten låg inom hörhåll kände jag mig dock stressad, eftersom jag ofta hörde barnskrik. (I själva verket låg Casimir och sov i barnvagnen hela tiden - och jag hade mobiltelefonen på utifall att han skulle bli ledsen). Mitt i natten fick jag äntligen svar, vilket var precis vad jag trodde nämgligen att levervärdena var förhöjda och blev hemskickad - men order om att inställa mig på morgonen igen för ultraljudsundersökning.
När jag kom tillbaka på lördagsmorgonen fick jag göra nya prover* och sedan vänta på ultraljudsundersökning tills överläkaren till slut (vid lunch) kom till mig och sa att det inte fanns någon tid för att göra någon ultraljudsundersökning den dagen utan att jag skulle komma tillbaka på måndag istället. I mitt svar till henne ingick en upplysning om min sons vinterkräksjuka tillstånd, och sedan löftet om att ta med honom på mångaden. Först därefter frågade jag om remissen till Ersta, vilket hon bredvilligt lovade mig. Jag fick till och med en kopia på den remiss som, efter ytterligare väntan, faxades av en sjuksköterska på avdelningen.
Så nu ska jag alltså ringa till Ersta. Fortsättning följer...
* Proverna visade att inte bara levervärderna var fel utan att jag dessutom riskerade att bli gul
I fredags, när jag kom hem från ett trevligt besök hos Musikantamamman, ringde jag till Ersta sjukhus - eftersom de redan 2005 opererade mig för gallsten. Efter operationen berättade kirurgen för mig att det fortfarande fanns grus kvar i gallgångarna vilket kunde ställa till med bekymmer senare. -Om så, sa han med ett stort leende, så skulle jag bara komma in så fick de "spola lite". Eftersom jag varit med om en gastroskopi, och räknar denna upplevelse som en av de mest obehagliga jag varit med om, så bestämde jag mig omedelbart för att jag inte skulle bli sjuk någon mer gång. Det blev jag ju förstås - men inte förrän förra veckan blev jag alltså så pass dålig att jag kände att jag var tvungen att ta kontakt med Ersta igen.
På Ersta fick jag prata med en bestämd sjuksköterska som sa att jag visst var välkommen dit, men då det förflutit så lång tid sedan operationen så behövde jag en remiss från min vårdcentral. När jag sedan ringde till vårdcentralen hade de ingen tid åt mig utan hänvisade mig istället till en kvällsöppen vårdcentral. Denna kvällsöppna vårdcentral ansåg sig dock inte kompetent att ta hand om den typ av "allvarliga problematik" som jag hade utan hänvisade mig till att omgående åka till akuten. Detta komplicerades dock av att jag vid lunch hade åkt iväg till en mamma/barn-träff på vilken Casimir hade passat på att kaskadkräkas. Just denna gång var vi hemma hos kompisen som är läkare vilket gjorde att han åtminstone fick en snabb diagnos. -Vinterkräksjuka, sa hon ledset och tittade på leksakerna som hennes dotter och min son hade bitit på minuterna innan, det är mycket, mycket smittsamt! (Nu efteråt inser jag att jag kanske borde låtit bli att berätta om sonens tillstånd för den jouröppna vårdcentralen.)
Så på kvällen åkte hela familjen till aktuen, på Huddinge sjukhus, och medan jag låg och väntade på provsvar i ett rum (isolerad för att inte smitta andra patienter) vandrade maken omkring med en sovande bebis på sjukhusområdet. På det hela taget hade jag det bättre eftersom jag vid det här laget var så trött att jag flera gånger somnade på britsen. Eftersom barnakuten låg inom hörhåll kände jag mig dock stressad, eftersom jag ofta hörde barnskrik. (I själva verket låg Casimir och sov i barnvagnen hela tiden - och jag hade mobiltelefonen på utifall att han skulle bli ledsen). Mitt i natten fick jag äntligen svar, vilket var precis vad jag trodde nämgligen att levervärdena var förhöjda och blev hemskickad - men order om att inställa mig på morgonen igen för ultraljudsundersökning.
När jag kom tillbaka på lördagsmorgonen fick jag göra nya prover* och sedan vänta på ultraljudsundersökning tills överläkaren till slut (vid lunch) kom till mig och sa att det inte fanns någon tid för att göra någon ultraljudsundersökning den dagen utan att jag skulle komma tillbaka på måndag istället. I mitt svar till henne ingick en upplysning om min sons vinterkräksjuka tillstånd, och sedan löftet om att ta med honom på mångaden. Först därefter frågade jag om remissen till Ersta, vilket hon bredvilligt lovade mig. Jag fick till och med en kopia på den remiss som, efter ytterligare väntan, faxades av en sjuksköterska på avdelningen.
Så nu ska jag alltså ringa till Ersta. Fortsättning följer...
* Proverna visade att inte bara levervärderna var fel utan att jag dessutom riskerade att bli gul
måndag 3 mars 2008
Magsjuk
Jag har varit magsjuk - usch. Att ta hand om en bebis när man är sjuk ger liksom eländet en djupare dimension. Varje gång jag kräktes skrämde jag nämligen slag på Casimir, trots att hans pappa så gott han kunde försökte trösta med kramar och Babblar. Så hysterisk som han var igår och inatt har jag nog aldrig sett honom. Det är paradoxalt att en så liten bebis, som inte kan stå eller gå själv - ändå kan reagera så starkt på att något är fel. Tyvärr har han blivit nervös på kuppen, så varje gång jag hostar börjar han gråta och säga "-Ma, ma, ma, ma".
Nu sover han dock och jag försöker att fundera ut någon flytande föda som inte känns alltför motbjudande.
Nu sover han dock och jag försöker att fundera ut någon flytande föda som inte känns alltför motbjudande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)