Öppna förskolan

Igår var inte den mest glada dagen i Casimirrens historia. Inte i hans mammas heller...

Dagen började med att jag sov dåligt. Eftersom jag hade dead-line passade det ovanligt illa att jag inte kunde sova så jag försökte desperat att somna genom att intala mig om att jag aldrig skulle kunna skriva ihop stycket som jag skulle skicka på dagen om jag aldrig somnade. Det fungerade inte, förstås. Till slut, klockan fyra på morgonen, somnade jag och drömde en mardröm om att jag fått en ny handledare som inte bara var yngre än mig - utan dessutom hette Jimmy*.
På morgonen var Casimir ilsknare än vanligt och klagade (uu-hhuuu) så fort jag inte lekte med honom. Till slut klagade han även om jag lekte med honom - då ringde jag till öppna förskolan.

Jag har aldrig varit på öppna förskolan men på eftermiddagen masade jag mig dit eftersom den person som svarade på telefonen var så oerhört käck och glad. ÖF där vi bor var också väldigt fint och det märktes att förskolärarna hade en pedagogisk idé för verksamheten. Men - jag hade lite svårare för de andra föräldrarna. (Eller snarare: jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna). Jag tror att det tar några besök för att lära sig de sociala koderna och hur man umgås med mammorna i vår stockholmsförort. Diskussionsämnet för dagen: "Hur man umgås med städhjälpen".

*Vill påpeka att jag har en god vän som heter Conny. Han är inte bara hovpredikant utan även professor i psykiatri.

Översättningsbekymmer

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag har transkriberat intervjuer den senaste veckan. Transkribering har två fördelar, först och främst behöver man inte tänka när man skriver och dessutom övar man upp sin skrivhastighet. Själv försöker jag tävla med MD-spelaren genom att försöka skriva lika fort som respondenterna pratar (för att slippa sätta på och stänga av MD-spelaren hela tiden) men det slutar oftast med att jag är tvungnen att spela tillbaka, och lyssna om. I min disciplin är det nämligen väldigt viktigt att varje ord blir autentiskt i citaten, att varje utrop, harklande och känsloyttring finns med och att man inte rättar mustiga uttryck eller ens rena språkfel. (Fast jag skriver faktiskt inte ut svordomarna - där går min gräns. Istället skriver jag första och sista bokstaven med ett streck emellan. "Pipdator" blir således "P-pdator" i mina transkriptioner".)

Efter att jag transkriberat väljer jag sedan de citat som stödjer det som jag vill ge uttryck för. Om jag till exempel skulle skriva att "etablering av fabriker görs ibland utifrån politiska överväganden" passar ett sådant här citat (som är helt autentiskt) till exempel bra:
"[Att öppna fabriken] var inte ekonomiskt någon jättefråga. Jag hade arton sådana fabriker till runt om i världen, öppnade en i Ryssland som absolut inte behövdes men jag öppnade den i alla fall eftersom det fanns ett marknadsstrategiskt värde i det."

När jag valt ut mina citat kvarstår det mödosamma arbetet med att översätta citaten till engelska. Före min tid fick man hjälp med detta (och de flesta skrev ändå på svenska) men nu för tiden får forskaren själv översätta så gott det går. Tyvärr är det väldigt svårt att fånga alla nyanser och känslor som finns inlagda i många ord och uttryck. Eller vad sägs om:
-Ta beslut på lösa blondiner (avsiktlig felsägning)
-Pajkastning (ordboken säger "mud slinging" men det är inte alls samma sak)
-Räfst och rättarting
-Tvist om påvens skägg (inte alls lika färgstarkt som "much ado about nothing")

Sedan återstår bara själva arbetet, i mitt fall att mödosamt skriva sidan nio i avhandlingens tredje analyskapitel.

Ny tand

Igår upptäckte jag att Casimir har fått (början till) en ny tand. Den sitter precis bredvid Tand Nr. 1 och är precis lika vass som denna.

Vad gäller framsteg så är utvecklingstakten särskilt hög just nu. Det är speciellt tydligt för kroppskontrollen. Casimir kan inte riktigt krypa än (åtminstone inte i den traditionella betydelsen som implicerar att man ska ta sig framåt) men han kan hasa sig bakåt - och rulla åt sidorna. På detta sätt kan han ta sig dit han vill, om än på ett lite mer tidskrävande sätt. Oftast gör han det dock enkelt för sig och skriker på sakerna som han tappat bort eller vill ha.

Min andra bebis, avhandlingen, har dock inte gjort några framsteg. De senaste dagarna har jag nämligen ägnat åt att transkribera intervjuer. Dessa intervjuer gjorde jag redan 2006, men på något sätt trodde jag att jag inte skulle behöva använda dem. Men det är så sant som det är sagt (av Agatha Christie): "Gamla synder kastar långa skuggor".

Babblar

Det bästa Casimir vet just nu är Babblarna. Babblarna är egentligen figurer ur ett läromedel som någon kreativ person har utrustat med en musikvideo. I denna musikvideo hoppar, sjunger och dansar figurerna - något som älskas av alla de sju månader gamla bebisar som jag känner.
Själv har jag försökt att begränsa antalet gånger som Babblarvideon spelas per dag till två: när jag sätter tillbaka maten efter frukosten, respektive när jag lägger in en tvätt. En Babbelvideo räcker nämligen precis till att: springa upp på övervåningen, hämta tvätten där, springa ner igen och lägga till den som finns på bottenvåningen, fortsätta till källaren, präga in den samlade tvätten i tvättmaskinen, hälla i speciellt babyvänligt tvättmedel (sköljmedel försämrar enligt uppgift uppsugningsförmågan på tygblöjorna så det använder vi inte), starta maskinen och sedan springa tillbaka upp till bottenvåningen. Om jag är riktigt snabb får jag dessutom nöjet att höra den sista strofen: "Baba och Dada och Bibi och Didi, Bobo och Dodo är Babblarna".

Restaurang- och läkarbesök

Idag är första gången sedan Casimir föddes som vi varit på restaurang och faktiskt kunnat äta tillsammans! Det är fortfarande mer spännande än njutbart och vi (jag och maken) erkände efteråt för varandra att vi hade hjärtat i halsgropen under hela måtiden. Men ändå... det måste ha gått bra med tanke alla vänliga blickar, leenden och uppmuntrande kommentarer som vi och Casimir fick. Restaurangen (vi hade strategiskt valt att äta ute på en tisdag) var vårt pre-casimiriska stamställe Happy India - som har den bästa indiska maten i Sverige (och resten av världen vad vi erfarit).

Eftermiddagen (innan Happy India-besöket) ägnades åt att gå till läkaren, jobba lite och gå promenad. Läkarbesöket föranledess av att jag fått ont i ett knä. Som alla läkarbesök slutade det med att jag låg halvnaken på en brist och fick sparka med benen. Den här gången var det fler än vanligt som tittade på eftersom en annan (äldre manlig läkare) var med för att "följa upp kvaliteten i vården". Maken sammanfattade situationen senare med "läkaryrket må vara dåligt betalt men det har onekligen vissa fördelar".

Say Ma-ma!

De senaste dagarna har Casimir börjat säga något, som med lite god vilja, går att tolka som mamma. Oftast kommer det när han är arg och ledsen, och då inbakat i missnöjesyttringen. Som igår när vi var hos hans farmor och farfar och han var trött och helst ville sova och inte alls sitta i farmors knä, leka med leksaker eller äta fruktsallad.

"-Uuöö-ummmm-mmuum-ääh" sa Casimir, vilket i klartext betyder. "-Jag är trött och vill komma till mamma".

Eftersom detta uttalande ignorerades var nästa uttalande mer övertygande - men något mindre artigt.

"-Uuähhh-mumm- ääh-uuääh-mmäh" vilket betyder -"Jag sa ju att jag var trött och ville komma till mamma. Varför är dom andra fortfarande här - ta bort dem".

Det slutade med att mamman i fråga fick stå och sjunga Alice Tegners barnvisor i köket, kramandes sin lilla bebis - medan resten av familjen var kvar i vardagsrummet. Men då kom också belöningen, då Casimir tydligt och distinkt (och i vittnens om inte närvaro så åtminstone hör-varo) sa "ma-ma, ma-ma" för första gången.

En hel natt?

Vi har varit borta några dagar, vilket inte varit bra för bloggandet. Nu är vi dock hemma och jag ska försöka sätta mig ner och sammanfatta vad som hänt sedan dess, eller vad sägs om:
*Ett spöke i brevlådan
*Ett handledningstillfälle med uppmaning om att vara vildare
*En förkyld bebis och en förhatlig snorsug
*En resa till Jönköping tur och retur
*Träffar med bästa vännerna uppdelat i två tillfällen
*Babyfotografering
*Ett telefonsamtal med eko från det förflutna

Men, först väntar en ny dag med alla de vanliga bestyren! Innan dess får jag dock inte glömma att berätta att Casimir sovit en hel natt utan att äta för första gången. Vi sov inte mer än två timmar i taget eftersom Casimir dock vaknade och ville bli hållen (fast han somnade så fort jag tog upp honom) respektive få sin napp instoppad - men trots allt!