Casimir har lärt sig att skaka på huvudet när det är något som han inte vill. Denna nya färdighet har han praktiserat flitigt idag då han (mycket bestämt) har skakat på huvudet åt såväl mat som blöjbyten. Livet för (och med) Casimir har dock i ett slag blivit lite lättare då det plötsligt går att fråga vad han vill eller inte vill och faktiskt få svar i form av ett "a" eller ett bestämt skakande. Hittills har jag dock inte lärt mig så mycket nytt om honom - utan det var som jag länge trott nämligen att Casimir som sagt inte tycker om blöjbyten men att han gillar yoghurt och bananer. Lite omständligt är metoden dock, speciellt om man är på en lekplats eller en affär och Casimir plötsligt häver upp ett avgrundstjut.
Så här kan en konversation/aktivitet se ut:
Casimir skriker ilsket
- Är du hungrig? (bestämt skakande på huvudet)
- Törstig, vill du ha vatten? (något mindre bestämt men ändå huvudskak)
- Trött? (vid det här laget vrider sig C bakåt i en båge och vrååålar samtidigt som han säkerligen funderar på hur jag kan vara så dum att jag ens föreslår något sådant)
- Ska vi läsa boken "upp hoppar lilla kanin" (ett försiktigt "u")
Jag börjar bläddra i boken varvid C stirrar ilsket och skriker
- Vill du att vi ska sitta ner och läsa i boken (Casimir sätter sig ner på golvet)
Jag sätter mig ner på golvet och läser "upp hoppar lilla kanin" för Casimir (en aktivitet som fortgår ca två minuter)
Casimir skriker ilsket... osv
Just detta är faktiskt ett autentiskt exempel då Casimir plötsligt blivit vädligt intresserad av att läsa och bläddra i böcker. Han kommer ofta bärandes på en bok och blir väldigt arg om vi inte omdelbart sätter oss ner med honom i knät och läser den tillsammans. (Han har också fått en förtjusande söt liten fåtölj av mormor Musikanta som han gärna sitter och bläddrar i böcker i). Just nu är favoritboken "upp hoppar lilla kanin" medan han också tycker mycket om "Wibly pig". Av någon anledning gillar han dock inte historien om de olika djuren som åker tåg, vilken i princip går ut på att det tillkommer ett djur för varje sida. Att han inte tycker om den boken brukar han tyvärr glömma bort vilket föranleder besvikna utbrott när innehållet i boken inte överensstämmer med de högt ställda förväntningarna (då bläddrar vi snabbt till sista sidan där alla djuren kommit fram till havet och badar tillsammans).
tisdag 30 september 2008
onsdag 24 september 2008
Brev till Grodan
Min kära make har skrivit brev till vårt föräldrakooperativ som jag gärna vill dela med mig av.
Hej,
I dagarna var det en månad sedan Casimir började hos er. Det har hänt mycket på den månaden. Han sover bättre, äter bättre, har lärt sig äta med sked, kan dansa, har målat, lärt sig klättra upp och åka ner försiktigt i rutschkanan. Men det roligaste är att han fått ett eget liv och ett eget socialt sammanhang. Han kan ju inte prata om det, men har pussar på fotografiet med de andra barnen när vi är hemma, och han är glad varje gång vi närmar oss Grodan på morgnarna. Och när vi varit där utan andra barn (städning) är han stolt, visar, hämtar, springer och tjuter av glädje.
Extra roligt är att de andra barnen tycker om honom. Det märks när vi kommer ("nu kommer Casimir, vår bebis är här"), och när han får hjälp och kramar av de andra. Vi har också hört flera föräldrar berätta att deras barn pratar om Casimir hemma.
Men det bästa av allt har varit ni fem! Ni håller om honom så snällt varje gång vi lämnar, och han sträcker armarna efter er! Ni har gjort honom gladare och duktigare på många saker, och vi brukar säga till släkt och vänner att han har det fantastiskt bra hos er. Om Grodan haft plats för dubbelt så många , så hade vi kunnat fylla de platserna med barn till avundsjuka kompisar som och också vill ha sina barn hos er...
Glada hälsningar [och så våra namn]
Hej,
I dagarna var det en månad sedan Casimir började hos er. Det har hänt mycket på den månaden. Han sover bättre, äter bättre, har lärt sig äta med sked, kan dansa, har målat, lärt sig klättra upp och åka ner försiktigt i rutschkanan. Men det roligaste är att han fått ett eget liv och ett eget socialt sammanhang. Han kan ju inte prata om det, men har pussar på fotografiet med de andra barnen när vi är hemma, och han är glad varje gång vi närmar oss Grodan på morgnarna. Och när vi varit där utan andra barn (städning) är han stolt, visar, hämtar, springer och tjuter av glädje.
Extra roligt är att de andra barnen tycker om honom. Det märks när vi kommer ("nu kommer Casimir, vår bebis är här"), och när han får hjälp och kramar av de andra. Vi har också hört flera föräldrar berätta att deras barn pratar om Casimir hemma.
Men det bästa av allt har varit ni fem! Ni håller om honom så snällt varje gång vi lämnar, och han sträcker armarna efter er! Ni har gjort honom gladare och duktigare på många saker, och vi brukar säga till släkt och vänner att han har det fantastiskt bra hos er. Om Grodan haft plats för dubbelt så många , så hade vi kunnat fylla de platserna med barn till avundsjuka kompisar som och också vill ha sina barn hos er...
Glada hälsningar [och så våra namn]
söndag 21 september 2008
En hektisk helg
Den här helgen har vi haft fullt upp. Jag tänkte presentera helgens aktiviteter genom att berätta vad som varit roligast - och tråkigast - de här dagarna.
Roligast på lördagen
Mirren
På eftermiddagen så åkte vi till Sydpolen (badhuset som ligger i Södertälje) och plaskade, bubblade och lekte i vattnet. Min "high" var när jag hörde ett glatt "Dai" från korridoren vilket betydde att maken och sonen var på väg ut från omklädningsrummet.
Mirr-maken
På morgonen gick vi till Grodan (Casimirs förskola) och hämtade tygblöjorna som vi hade glömt. Promenaden dit, då pappa drog Casimir på hans lilla röda bil (Bobby-car), var trevlig. Ännu roligare var det att efter promenaden träffa en hantverkare som lovade att ta sig an vår hemska källare (och förvandla den till en fin souterängvåning).
Casi-mirren
Roligast var att bli jagad av mamman vid kvällspromenaden. Då skrattade jag högt flera gånger.
Tråkigast på lördagen
Mirren, Casi-mirren och Mirr-maken
Vi håller på att sluta nattamma vilket i princip går ut på att jag mamma-Mirr pratar allvarligt med Casimir och säger "-När det är natt så sover brösten, då kan du inte få någon mammamat. När det har blivit ljust så får du mammamat igen!". Det är inte så att Casimir svälter direkt, hans snälla pappa tar upp honom och ger honom precis vad som kan tänkas falla honom på läppen istället (vilket oftast är delikatessyohurt med vaniljsmak - vilket smakar ungefär som smält vaniljglass). Trots detta är sonen mycket kallsinnig till nyordningen. För att göra en lång (och mycket ledsam) historia kort så försökte Casimir bland annat kasta sig handlöst på marmorgolvet på lördagsnatten.
Det kan tänkas vara på sin plats med en liten kommentar om nattamningen. Anledningen till att vi försöker sluta nattamma är faktiskt inte för att Casimir äter stup i kvarten på nätterna. Tanken är att amningsstoppet ska möjliggöra att Casimir någon gång ska kunna få ett syskon*. Eftersom Casimir tog några år att få så räknar vi med att vara tvungna att börja försöka ganska snart, för att kunna få ett syskon någon gång sisådär 2011 - kanske.
Roligast på söndagen
Mirren
Hälsa på hos grannarna och dricka te medan maken påbörjade det tunga och mödosamma arbetet att tömma källaren.
Tråkigast på söndagen
Hjälpa maken att tömma källaren
*Nu kommer det säkert vara tretton på dussinet som säger att man visst kan bli gravid när man ammar. Ha! Ha!! Visst, visst. Säkert! Men inte om man har problem med fertiliteten redan från början - och speciellt inte om man ammar lika ofta som om man hade en fyramånaders gammal bebis hemma. Om ni inte tror mig så kan jag berätta att helamning är lika säkert som p-piller. Visst, det finns de som blivit gravida fast de har ammat varannan timma. Det finns de som blir gravida trots att de använder preventivmedel också. Oftast beror det dock på att de slarvat tror jag. I mitt fall tillåter inte Casimir något slarv. Så därav detta nattliga amningsstopp.
Roligast på lördagen
Mirren
På eftermiddagen så åkte vi till Sydpolen (badhuset som ligger i Södertälje) och plaskade, bubblade och lekte i vattnet. Min "high" var när jag hörde ett glatt "Dai" från korridoren vilket betydde att maken och sonen var på väg ut från omklädningsrummet.
Mirr-maken
På morgonen gick vi till Grodan (Casimirs förskola) och hämtade tygblöjorna som vi hade glömt. Promenaden dit, då pappa drog Casimir på hans lilla röda bil (Bobby-car), var trevlig. Ännu roligare var det att efter promenaden träffa en hantverkare som lovade att ta sig an vår hemska källare (och förvandla den till en fin souterängvåning).
Casi-mirren
Roligast var att bli jagad av mamman vid kvällspromenaden. Då skrattade jag högt flera gånger.
Tråkigast på lördagen
Mirren, Casi-mirren och Mirr-maken
Vi håller på att sluta nattamma vilket i princip går ut på att jag mamma-Mirr pratar allvarligt med Casimir och säger "-När det är natt så sover brösten, då kan du inte få någon mammamat. När det har blivit ljust så får du mammamat igen!". Det är inte så att Casimir svälter direkt, hans snälla pappa tar upp honom och ger honom precis vad som kan tänkas falla honom på läppen istället (vilket oftast är delikatessyohurt med vaniljsmak - vilket smakar ungefär som smält vaniljglass). Trots detta är sonen mycket kallsinnig till nyordningen. För att göra en lång (och mycket ledsam) historia kort så försökte Casimir bland annat kasta sig handlöst på marmorgolvet på lördagsnatten.
Det kan tänkas vara på sin plats med en liten kommentar om nattamningen. Anledningen till att vi försöker sluta nattamma är faktiskt inte för att Casimir äter stup i kvarten på nätterna. Tanken är att amningsstoppet ska möjliggöra att Casimir någon gång ska kunna få ett syskon*. Eftersom Casimir tog några år att få så räknar vi med att vara tvungna att börja försöka ganska snart, för att kunna få ett syskon någon gång sisådär 2011 - kanske.
Roligast på söndagen
Mirren
Hälsa på hos grannarna och dricka te medan maken påbörjade det tunga och mödosamma arbetet att tömma källaren.
Tråkigast på söndagen
Hjälpa maken att tömma källaren
*Nu kommer det säkert vara tretton på dussinet som säger att man visst kan bli gravid när man ammar. Ha! Ha!! Visst, visst. Säkert! Men inte om man har problem med fertiliteten redan från början - och speciellt inte om man ammar lika ofta som om man hade en fyramånaders gammal bebis hemma. Om ni inte tror mig så kan jag berätta att helamning är lika säkert som p-piller. Visst, det finns de som blivit gravida fast de har ammat varannan timma. Det finns de som blir gravida trots att de använder preventivmedel också. Oftast beror det dock på att de slarvat tror jag. I mitt fall tillåter inte Casimir något slarv. Så därav detta nattliga amningsstopp.
fredag 19 september 2008
14 månader och springer
Det var länge sedan jag skrev något inlägg, vilket uppmärksamma läsare redan kommenterat. Anledningen är att min andra Fussy Baby - avhandlingen - tagit all tid (den tid som jag inte ägnat åt Casimir vill säga) i anspråk
Under den här månaden har det dock hänt väldigt mycket för vår familj - det viktigaste att Casimir börjat på förskolan. Samma dag, den 19 augusti (vilket också är Casimirs dopdag och Casimirs farmors födelsedag), slutade Casimir helt att krypa och började gå istället. Det är svårt att beskriva hur det gick till, men är jag tvungen att bara använda ett ord skulle jag säga "paradigmskifte". Det var som om han plötsligt bestämde sig när han såg alla de andra barnen springa omkring. Som tur är så var han stadig från början och ramlar väldigt sällan.
Vad gäller inskolningen tog den tre dagar. Den första dagen var Casimir så arg för att han inte fick amma (vilket vi hade fått restriktioner från förskolepersonalen om) att han tog sin sked och slog sönder tallriken när han satt vid matbordet. Andra dagen skrek han så fruktansvärt att jag ammade honom olovandes. Den tredje dagen när personalen skulle lägga honom (vilket jag gruvat mig för) höll jag mig undan vid mat- och sovstunderna. Då somnade Casimir i förskolefrökens famn vid samlingen (långt innan både mat- och sömnstund). När förskolefröken såg detta gjorde hon korstecknet.
Inskolningen till trots så är Casimir tydligen ett perfekt förskolebarn. Jag som oroat mig och funderat på om vi skulle kunna förlora platsen på förskolan på grund av EIB-syndrom (Extra Ilsket Barn) har förvånat insett att Casimir både äter och sover på förskolan. Samtidigt tar han i mångt och mycket ut ilskan hemma, vilket gör att eftermiddagstimmarna inte är någon dans på rosor alltid. (Jag har löst detta genom att vara i lekparken innan vi går hem och äter middagen som jag redan förberett). Jag försöker trösta mig med att det nog inte är så konstigt att jag haft fullt upp då det krävs 15 barn och 5 vuxna för att stimulera min son.
Under den här månaden har det dock hänt väldigt mycket för vår familj - det viktigaste att Casimir börjat på förskolan. Samma dag, den 19 augusti (vilket också är Casimirs dopdag och Casimirs farmors födelsedag), slutade Casimir helt att krypa och började gå istället. Det är svårt att beskriva hur det gick till, men är jag tvungen att bara använda ett ord skulle jag säga "paradigmskifte". Det var som om han plötsligt bestämde sig när han såg alla de andra barnen springa omkring. Som tur är så var han stadig från början och ramlar väldigt sällan.
Vad gäller inskolningen tog den tre dagar. Den första dagen var Casimir så arg för att han inte fick amma (vilket vi hade fått restriktioner från förskolepersonalen om) att han tog sin sked och slog sönder tallriken när han satt vid matbordet. Andra dagen skrek han så fruktansvärt att jag ammade honom olovandes. Den tredje dagen när personalen skulle lägga honom (vilket jag gruvat mig för) höll jag mig undan vid mat- och sovstunderna. Då somnade Casimir i förskolefrökens famn vid samlingen (långt innan både mat- och sömnstund). När förskolefröken såg detta gjorde hon korstecknet.
Inskolningen till trots så är Casimir tydligen ett perfekt förskolebarn. Jag som oroat mig och funderat på om vi skulle kunna förlora platsen på förskolan på grund av EIB-syndrom (Extra Ilsket Barn) har förvånat insett att Casimir både äter och sover på förskolan. Samtidigt tar han i mångt och mycket ut ilskan hemma, vilket gör att eftermiddagstimmarna inte är någon dans på rosor alltid. (Jag har löst detta genom att vara i lekparken innan vi går hem och äter middagen som jag redan förberett). Jag försöker trösta mig med att det nog inte är så konstigt att jag haft fullt upp då det krävs 15 barn och 5 vuxna för att stimulera min son.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)