Diggilo-diggilei

Caspar har en sann kärlek i världen. Det är hans rosa stövlar. Dem älskar han ömt och tar aldrig av frivilligt, förutom när han badar i badkaret. Efter några sömnlösa nätter har vi dock bestämt att Caspar inte får ha stövlarna när han sover, och han har motvilligt accepterat det.

Varje morgon gråter han när jag lämnar honom på förskolan. Inte för att jag går, utan för att han inte får ha sina stövlar på sig där. När jag sedan kommer och hämtar honom på eftermiddagarna är det första han gör att springa ut i hallen och ta på sig stövlarna igen. Igår berättade en av pedagogerna att han smiter ut minst fyra gånger om dagen och tar på sig dem, trots att de snart tas av igen.

Caspar 1,5 år med sina älskade stövlar