torsdag 23 februari 2012

IPadens lovsång


Pojkarna har fått varsin iPad att spela spel på. Själv har jag också blivit lite biten och har svårt att låta bli att ladda ner olika spel, speciellt när de är gratis. För att sprida spelen brukar tillverkarna nämligen låta användarna ladda ner dem gratis då och då, i förhoppningen att föräldrarna ska skriva en fördelaktig recension av spelet. Så jag har laddat ner och skrivit recensioner i en rasande takt den senaste veckan. Mitt eget favoritspel är ett monsterpussel. Mest av skälet att det är från fyra år, av testaren rekommenderar det från sju och att Caspar (2,5 år) klarar av det.

Caspars insekt 

Caspar är över huvud taget mer intresserad av spelen än Casimir och har hittat flera favoriter. Ibland spelar han Toca Doctor och drar ut stickor, tar sprutor och mosar bakterier. Annars målar han olika geometriska former gröna varvid de därefter med några tryck förvandlas till olika insekter. Casimir målar randiga och olikfärgade insekter medan Caspar bara målar gröna. Eftersom man när man är färdig med insekten kan spara bilden är hårddisken alldeles igensatt av olika sorters gröna insekter. 

Casimirs insekt


Allra mest tycker han dock om att ordna födelsedagskalas och te-bjudning. Där serverar han sina olika gäster te och kakor och njuter allra mest av diskningen efteråt. Både lik sin mamma och sin pappa med andra ord.

torsdag 2 februari 2012

2011 i sammanfattning

Så här i början av det nya året gör jag en sammanfattning som vanligt. Det har hänt en del i vår familj under året...

Händelse:
Den största händelsen under året var förstås att Lissan (Clarissa) föddes 5 juli. Mottagandet från storebröderna blev bättre än jag kunnat drömma om - och Lissan är så här ett halvår efteråt en självklar del av familjen. Casimir har inte visat några svartsjuketendenser medan Caspar ibland kan känna sig lite åsidosatt (vilket ju är helt naturligt). Båda är dock väldigt snälla mot lillasyster och Caspar ger henne till och med sina mest älskade leksaker att leka med. För att sammanfatta situationen - precis tvärt emot hur det var när familjen utökades med en lillebror.

Ord/fraser:
Under året har Caspar börjat prata. Inte några få ord, utan långa meningar och berättelser. Så här lät det igår morse: "Mamma, du måste komma upp nu. Pappa är nere, han är färdig nu. Du måste hjälpa mig ta på mig kläderna, då blir jag glad!".
Speciellt roligt är det att få insikt i en tvåårings tankevärd genom att Caspar pratar så bra, för att vara så liten. Igår sa han till exempel: "Jag har sagt FÖRLÅT till badkaret" när jag påminde honom att han inte skulle hälla ut all badolja (vilket han gjort vid ett tidigare tillfälle).

Casimir pratar också bra, även om han fortfarande inte uttalar r och sje-ljud så konventionellt. Som den fyraåring han är blir det också en del "gådde" och "gädde" när han inte tänker sig för. När han pratar med människor utanför familjen säger han mer sällan fel. (Ex från livet "Vi var arg på piraten för att han stulit allt vårt guld"). Casimir plockar också upp ord som han hör och förstår av sammanhanget, vilket kan vara lite farlig. Igår kom han till exempel upp till mig på övervåningen och beklagade sig över att "pappa är så tramsig". Mig veterligen har vi aldrig använt det ordet, så jag blev nyfiken över vem som lärt honom det och frågade om det var mormor eller farmor. "-Morfar" blev svaret "han säger att mormor är det hela tiden".

Lissan säger en massa saker, men inte några ord mer än ba (vilket hon bara sagt ett par tre gånger) och Mmmmm (vilket hon säger desto oftare). Vi vet inte om Mmmmm betyder mamma eller amma, kanske är det ingen skillnad för Clarissa.

Bok:
Vad gäller böcker så är den största förändringen under året att Caspar börjat att tycka om att lyssna på sagor. Hittills gillar han bara Molly-böckerna, men det gör inget eftersom det finns så väldigt många. Nu på senhösten har vi börjat att gå till biblioteket ibland.

Sånger: 
Båda pojkarna sjunger, ofta och gärna. Som tur är så sjunger båda bra också. Under hösten har det varit mest julsånger. Lissan älskar också sång och musik, vilket hon visar genom att "sjunga med" och vifta med hela kroppen.

Utmaning:
Allting har blivit lättare den senaste tiden. Mest beror det på att pojkarna blivit allt bättre på att leka med varandra. Dessutom har de börjat att hjälpa till med att klä på sig - och slutat kräva att bli matade. (Casimir hade en period under hösten när han matvägrade om han inte blev matad). Det jobbigaste just nu är att få pojkarna att inte springa, skrika eller slåss hemma. Casimir är en retsticka, vilket föranleder att Caspar slår till honom. Sedan skriker och gråter båda- och cirkusen är i full gång.

Plats: 
Under sommaren var vi mycket i lilla huset på Öland. Pojkarna badade nästan varje dag och blev bruna som pepparkakor. Annars skulle nästan årets plats kunna vara "Stockholm" eftersom jag och pojkarna börjat erövra allt större delar av staden och kulturutbudet.

Lek/leksak:
Casimir har börjat måla och rita. Från att inte ha varit intresserad alls så har att rita och måla blivit hans allt annat överskuggande intresse. Detta tog sin början när mormor Ikanta var här och ritade med honom. Exempel på hans alster finns här och här.

Caspar har istället börjat klippa. Han klipper tejp, papper och snören - i timmar. Varje dag klipper han, vilket ibland får katastrofala resultat när något av Casimirs alster kommer i hans väg.

Clarissa tycker bara om att prassla med papper - och att suga på dem. Hennes favoritleksak är hoppgungan som upplever en renässans.

Barnprogram:
Under året har vi börjat titta på Bolibompa, speciellt en stund på morgonen. Vi började med detta under sommaren då Lissan var nyfödd och vi sov mycket lite på nätterna, samtidigt som pojkarna vaknade mycket tidigt på mornarna. Favoritprogrammet, som alla tycker om, är Charlie och Lola medan Casimir ser det mesta men tycker särskilt mycket om naturprogram och teknikprogram. Vad gäller film har vi bara hittat en som Caspar tycker om, och det är "Fifi och Blomsterfröna".

Fiktiva karaktär:
Pojkarna har lekt väldigt mycket tjuv och polis, respektive doktor och patient, under året. Dessutom förvandlas de (dessvärre) ofta och helt oförutsett till bebisar. Fortfarande är Casimir paniskt förskräckt för Mårran.

Maträtt: 
För att i perioder varit trickiga med maten så äter barnen bra och varierat igen. Lissan (som skrämde vettet ur oss genom att inte gå upp i vikt mellan två och tre månader) äter som sexmånaders två lagade mål mat om dagen. Caspar hade en period då han bara ville ha korv och makaroner, och båda pojkarna har ätit väldigt mycket spagetti och köttfärssås i samband med att mormor varit här och hälsat på. Årets nya maträtt är dock "Lax och potatismos" vilket har blivit en favorit hos främst Casimir. Över huvud taget äter pojkarna mycket fisk, både hemma och på förskolan. Caspar tycker tyvärr fortfarande inte om pannkaka medan Casimir inte gillar stark mat. När vi åker på utflykt tar vi med oss kokt winerkorv i termos.

Bonus:
Årets bonus är en rubrik som inte funnits med tidigare. Det eftersom en viktig sak har hänt under året, som inte passar in under de andra rubrikerna. Casimir har nämligen börjat att lära sig läsa och skriva. Hittills kan han läsa nästan alla bokstäverna och dessutom skriva en hel del ord. Eftersom han verkar ha någon sorts fotografiskt minne kan han också läsa eller känna igen vissa mer komplicerade ord och talföljder.

Sammanfattning från 2010 finns här
Sammanfattning från 2009 finns här 

Lissan

Våran Clarissa, i dagligt tal oftare kallad för "Lissan", har blivit sex månader. Jag inser att jag inte skrivit så mycket om henne, vilket är en djup orättvisa då hon fortfarande var en liten Fröken Skrik när det begav sig.

Lilla fröken har nämligen blivit en flörtis, hon är nästan alltid glad och skriker nästan aldrig nu för tiden. Istället sitter hon glatt i sin mammas knä i timtal på tunnelbana och kaféer samtidigt som hon charmar alla (och då menar jag verkligen alla) i sin omgivning. Uteliggare, fina damer från Östermalm, utländska äldre gentlemän, småflickor - till och med de kärva killarna från förorten har svårt att motstå henne. (För några veckor sedan lyckades hon till och med få några tillknäppta killar på tunnelbanan att kapitulera och besvara hennes strålande leende med orden, "men titta på den där bebisen, hon kan aldrig sett en svartskalle förut").

Det största bekymret med detta oförblommerade flörtande är att jag ständigt blir frågad om vägen. Minst två gånger om dagen kommer det fram människor och frågar om vägriktning, vilket ju förstås är väldigt besvärligt eftersom jag så gärna vill hjälpa - men har så förfärligt dåligt lokalsinne.

Men tillbaka till Lissan. Lilla fröken är fortfarande en nätt liten dam (vid sex månaders ålder vägde hon ganska exakt sju kilo), vilket gör att hon är ovanligt rörlig för sin ålder. Hon ålar, rullar och roterar och får nästan alltid tag i det hon vill. Om inte annat finns det två storebröder som brukar vara behjälpliga. Hon kan dra ringa i leksakstelefonen (berättade farmor stolt) och vinkade dessutom två gånger (till olika tanter som vinkade och log emot henne) på tunnelbanan igår.