fredag 4 januari 2008

Fördelarna med en "fussy baby"

Jag ser att jag flera gånger kallat min son för en "fussy baby" utan att förklara varför. Anledningen är inte att jag är gnälligare än andra föräldrar utan helt enkelt för att sonen från början visade sig vara mer, ja vad säger man, intensiv än hans jämnåriga kamrater. Efter att ha letat lite hittade jag den här hemsidan:
http://www.askdrsears.com/html/5/T050400.asp
där de vanligaste dragen hos en så kallad "Fussy Baby" beskrivs.

En "Fussy Baby" (kallas också för High Need Child - eller överlevnadsbarn på svenska) har tolv kännetecken, de:

1) är intensiva

2) är hyperaktiva

3) är uttröttande

4) vill äta ofta

5) är krävande

6) vaknar ofta

7) är svårtillfredsställda

8) är oförutsägbara

9) är känsliga

10) är svåra att lägga ifrån sig

11) tröstar sig inte själva

12) har separationsångest

Ett barn kan vara "fussy" utan att för den delen ha många av karaktärsdragen, men för sonen var det ingen tvekan. Han uppfyllde alla tolv. Så här när han är sex månader har skillnaderna blivit mycket mindre - men han kräver fortfarande all uppmärksamhet när han är vaken och äter fortfarande (läs ammar) varannan timme dag som natt. Fast allting är ändå mycket enklare sedan han blev fyra månader, innan dess sov han nämligen enbart i bärsjalen på dagarna.

Men, men idag har jag gjort en liten lista på fördelarna som alltför ofta kommer i skymundan.
Min son:

  • Vaknar varje morgon och sjunger (aggrrr, goooh, ummmm)
  • Tittar alltid efter mig om jag inte håller honom
  • Skriker om någon annan håller honom, för att omedelbart tystna när jag tar honom
  • Vaknar på kvällen bara för att sedan somna om i min famn
  • Skrattar när han ser mig (om jag gått in i köket och kommer ut i matsalen igen där han är)
  • Klappar mitt ansikte med sina knubbiga händer när jag nattar honom - och bröstet när han äter
  • Försöker pussa mig när han kommer i närheten av mitt ansikte (han pussar bara mig och pappan - ingen annan)
  • Häver upp glädjetjut när jag pussar honom på magen och säger "mum-mum-mum"

4 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jättekul läsning! Pingar du på www.nyligen.se? Så att jag kan se när du uppdaterat.

Jag undrar förresten om inte sonen brås lite på sin mamma? Hm... vill minnas att ... nej, det ska jag inte dra upp här. Han lugnar nog ner sig han också. Min första uppfyllde alla krav, ser jag, och hon ligger gärna stilla och tyst på en soffa nuförtide.

Översättarhelena sa...

Jag känner också igen detta mycket väl ... (Men jag har aldrig fått någon etikett på det förut!) Mina tre (nu nitton, sexton och fjorton) har alla uppfyllt kriterierna i högre eller lägre grad. Särskilt den minsta. Hon sov bara i bärsele på dagarna och aldrig mer än tio minuter i sträck. Det blev ganska intensivt, särskilt med tanke på att de andra två var två respektive fyra och ett halvt år. Fast hon var väldigt rolig också! (Det är hon fortfarande, för övrigt.)

Mirren sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Mirren sa...

Tack för kommentarer!
Fru Bloggblad: Jag är ju nybörjare så jag har precis kommit igång med bloggandet och har alltså ingen susning om att man kan tala om när man uppdaterat. Men jag ska göra mitt bästa. Mamma säger att jag var en ovanligt snällt barn förresten :-).

Översättarhelena: Visst är det vanligare än man tror. Själv letade jag runt lite eftersom vänner och släktingar alltid avfärdade sonen med att han skulle ha kolik och att det var bra för honom att "lufta lungorna". (Kolik pyttsan - ont i magen har han aldrig haft vad jag vet). Eftersom jag är mer av en "nära förälder-typ" (Attachement Parenting) kändes det bra att läsa om Fussy Babies och få stöd i mitt sätt att se det: att närhet är ett precis lika viktigt och grundläggande behov som mat och sömn.