Kommentarer...

Nu kan alla som vill lämna en kommentar till min blogg :-) även så kallat anonyma användare.

Apropå språk

Min kära mor Musikanta skriver något som kallas för Fredagstema. Det innebär att hon, tillsammans med många andra bloggare, varje fredag skriver ett inlägg om något förutbestämt tema. Förra fredagen var temat "Apropå språk" vilket hon förstås förtjänstfullt kåserade över - något som i och för sig inte var så konstigt då hon valt de olika fredagstemana (temata?) själv under maj. Att jag skulle vara disciplinerad nog att skriva Fredagstemablogginlägg verkar ytterst osannolikt, men eftersom språk ligger mig varmt om hjärtat just nu tänkte jag berätta om den senaste språkutvecklingen hos Casimir. Musikanta berörde i och för sig detta i sitt inlägg - men eftersom hon inte riktigt behärskar Casimiriska till fulländning så känns det som att ämnet inte är uttömt ännu.

Som sagt, sonen Casimir har på senare tid börjat prata alltmer flytande Casimiriska. Casimiriska är släkt med svenska och har en intonation som påminner om östgötskan (där har Musikanta helt rätt) men samtidigt har språket en stor mängd helt säregna Casimiriska ord. Egentligen finns det tre ordtyper i Casimiriskan: svenska ord (som uttalas och betyder ungefär samma sak för Casimir som för majoriteten av den svenska befolkningen), ord som påminner om svenska (i betydelse och uttal) och sedan Casimiriska ord (vilka är sådana som är omöjliga att gissa och som man måste lära sig).

Svenska ord
Av de ord som Casimir säger som förstås av de allra flesta är hej, hej då, stanna, bilar, mamma, pappa, min, mina och mer mest populära. Jag misstänker starkt att en av anledningen till att Casimir just utalar dessa ord på ett, så att säga, mer traditionellt sätt är att han vill elimninera risken att det han säger missuppfattas. "-Min bil" och "-Min mamma" är exempel på uttalanden som förekommer flitigt i Casimirs reportoar. På senare tid har dessa meningar dock fått konkurrens av olika konstruktioner som innehåller utropet "-Stanna, bilar!", vilket han säger så fort vi är ute och går - eller då han träffar någon. Ofta återföljs detta uttalande med att han strängt förmanande spänner ögonen i den han talar med. Tyvärr är dock teori och praktik (som så ofta i Casimirs värld) skilda åt, så det händer inte alltför sällan att Casimir lyckligt springer omkring (med sin utsjasade mamma jagandes efteråt) ömsom sjungande ömsom deklamerande för sig själv "-Stanna, bilar, stanna bilar, stanna biiilar".

Ord och meningar som påminner om svenska
Många ord och meningar som Casimir säger påminner om svenska. Här kan man särskilja tre typer - ord med mindre traditionellt uttal, sammandragningar samt nyordningar. I båda fallen är de inte omöjligt att gissa vad han menar, så länge man har en god hörsel och en god fantasi.

Vad gäller de ord som faller under denna kategori så finner vi de många matvaror, till exempel:
-Då (ost)
-M-jö (mjölk)
-A-va (vatten - eller snarare "ha vatten")
-Mö (smör - meningen innehåller oftast "mer" som förled)
-Jo-å (yoghurt)
-Jå (juice)
andra exempel är
-Plan (flygplan) och
-Tå (tåg)

Casimir säger också många sammandragna meningar. Det i särklass vanligaste exempelet här är "-vill-inte" och närbesläktade "-vill-inte-dä" och "-vill-inte-ha-dä". Det händer till och med att han säger "-vill-inte" i sömnen.

Den sista gruppen av kategorin "ord och meningar som påminner om svenska" är nyordningarna. Dessa grupp är starkt onomatopoetiskt influerade. Vanligast här är "brumma" och "bamma".
-Brumma, skulle kunna översättas med att göra något som låter. Ofta säger Casimir till exempel "-Mer brumma" när vi stannar på garageuppfarten då han vill åka en längre utlykt med bilen. Uppmaningen "-Pappa, mer brumma" kan dock lika gärna betyda att han vill att pappa ska såga fler staketstolpar med cirkelsågen, och "-Mamma, mer brumma" betyder allt som oftast att han vill vispa grädden till smör med elvispen. (Även matberedaren är han svag för skall tilläggas).
-Bamma, betyder istället att göra sådant som låter "pang". Spika och slå med besticken i bord eller tallrik (en annan favoritsysselsättning) är typiska exempel på att "bamma". Konstigt nog faller dock även "att skruva med skruvdragare" in i denna kategori.
I båda fallen "brumma" och "bamma" så förstår vi föräldrar oftast av sammanhanget vad som menas.

Casimiriska ord
Slutligen finns de rena Casimiriska orden. För att behärska dessa ord krävs lång och trägen övning. Här kommer också några av Casimirs absoluta favoriter såsom "bidi", "lå", "pa" och "la-a".
-Bidi, betyder inte pippi (pi-pi eller bi-bi) kompisen Bissi (bi-i) eller kompisen hunden Bisquit (också bi-i) utan lastbil. Ordets ursprung är höljt i dunkel men vi tror att det från början var "brandbil" som senare har kommit att omfatta alla typer av tyngre fordon.
-Lå, är truck. Varifrån det ordet kommer har vi inte någon aning om, men Casimir svarar ytterst bredvilligt när vi glömmer och måste fråga. Igår frågade jag till exempel "-Casimir, vad heter 'truck' på Casimiriska" , varvid han (med en självklar min) svarade just "lå".
-Pa (eller pa-a) betyder grävskopa. Det har i tidernas begynnelse funnits andra varianter på detta som låtit mer likt det svenska ordet (såsom ä-o-pa) men på senare tid har ordet förkortats till "pa-a" eller "pa". Eftersom grävskopor är sådana viktiga och självklara element i Casimirs liv är det kanske inte så konstigt att det otidsenliga och krångliga "grävskopa" bytts ut mot korta och klatschiga "pa".
-La-a är traktor. Varför Casimir kallar traktorer för "la-a" är svårt för oss att förstå. Just detta är lite förvillande eftersom Casimir har en "la-a" som han älskar och som han gärna vill ha med i olika sammanhang, samtidigt som "la" också betyder "klar". Så länge Casimir använder "la" respektive "la-a" i sammanhang som "la-a mat" (vilket betyder "jag är hungrig och vill ha mat - jag tycker den är klar nu") och "la-a, ner" (vilket betyder "jag har ätit klart och vill ha hjälp ner från stolen") respektive "miiiin la-a" (min traktor) så går det bra. Lite svårare är dock när han gastar "la-a" på skötbordet, vilket lika ofta betyder att han vill hålla sin traktor som att han vill att vi ska vara klara med blöjbytet.

Svårast är försås när Casimir använder en stor mängd Casimiriska ord samtidigt. I morse såg han till exempel en bild på en ångvält och frågade därefter:
"-Mamma, bidi? la-a? el biiil".

Sjukskriven - hurra, hurra

Uppmärksamma släktingar har upprepade gånger påtalat att bloggen blivit alltför sällan uppdaterad den senaste tiden. Eftersom jobb, sjukdomar och andra åtaganden avlöst varandra har jag dock varken haft tid eller ork att skriva något. Att jag är höggravid har inte heller gjort mig piggare. Den slutliga spiken i kistan var att jag fick vattkoppor i måndags. Eftersom jag blivit sjukskriven en månad nu, ser jag dock fram emot att bryta den onda spiralen - både när det gäller försummade blogginlägg och elaka sjukdomar.

Barnuppfostran à la Juul

I det Casimiriska hemmet har vi en husgud vad gäller barnuppfostran som heter Jesper Juul. Om jag ska sammanfatta Jesper Juuls teorier så skulle jag vilja säga att de handlar mycket om vilket det varaktiga resultatet av fostran ska bli. Även om jag instinktivt förstod att den enkla vägen inte alltid är den rätta - så var det intressant att läsa om någon annan som ägnat mycket tid åt att studera olika typer av familjer och deras situationer. Den enkla vägen räknar jag som den auktoritära stilen, jag tror på allvar att strama tyglar som kryddas med piska och morot ger absolut snabbast resultat - ifall det man eftersträvar är lydiga barn. Med risk för att sticka ut näsan så tror jag också att det finns en anledning till att det just är osäkra människor som hyser en sådan förkärlek till denna metod, de tror helt enkelt att deras barn skulle bli omöjliga att tygla om de inte från början fick lära sig "vem som bestämmer". En artikel om detta kan man läsa i Svenska Dagbladets nätversion.

Ett fungerande alternativ är förstås inte att låta barnen bestämma allting. Förutom att det skulle vara fullständigt livsfarligt - speciellt med ett så oförskräckt barn som Casimir - så tror jag att alla i familjen skulle bli olyckliga av den strategin.

Istället satsar vi på en tredje alternativ- som handlar om att ge vår son utrymme och respektera honom, samtidigt som vi försöker lära honom att även förstå och respektera våra viljor. Att man måste ge och ta samt kompromissa i en familj. Om man ska sammanfatta denna övergripande vision i några handfasta punkter så skulle ett axplock av det Casimiriska hemmets föräldraregler vara:

1) Vara tydlig och ärlig: tala om vad jag vill och varför jag vill det. Aldrig ljuga och inte ta "enkla utvägar". Exempel: Om Casimir vill äta glass före maten säger jag att jag inte vill det- eftersom jag hellre ser att han äter middag. Jag påstår inte att "glassen är slut" och säger inte heller att "han kan få glass sedan".
2) Vara saklig och respektfull: aldrig blanda ihop sak och person och aldrig säga något som bedömer och kritiserar. Exempel: Om Casimir häller ut sin soppa på bordet så säger jag ifrån att han inte ska göra det eftersom det bli kladdigt då. Jag säger inte att "fina pojkar inte gör så" eller att "jag blir ledsen om han gör så".
3) Respektera personligheten, och inte bedöma eller betygssätta varje handling. Exempelvis, när det gäller barn så finns det en olycksalig tendens att ständigt bedöma och berömma deras grad av "duktighet". Förutom att man skapar små ögontjänare leder det också till att barnets självkänsla urholkas. (Titta på alla utbrända vuxna "duktiga flickor" så förstår ni vad jag menar). Kärlek ska inte villkoras! (Dessutom finns det inte en enda vuxen som skulle stå ut med att få varje handling eller uttalande kommenterat!)
4) Skydda men inte begränsa. Jag tror att det är viktigt att man som förälder kämpar tillbaka ryggradsreflexen att säga och tro att "allting är farligt". Vissa saker kompromissar jag inte med - antingen håller Casimir mig i handen när vi är ute och går, eller så åker han i vagnen. Andra saker får han göra, som att gå själv på bryggan om han har flytväst på sig.

Till detta har vi lagt en nyckeltanke: att våra kontroverser hemma beror på våra olika viljor (och Casimirs självständighet) och inte på trots. Det kan låta som ordvrängeri men skillnaden är helt avgörande. Istället för att tänka att "Casimir är i trotsåldern" (vilket förövrigt, som min nyktra mamma kommenterade, skulle vara helt meningslöst eftersom han alltid varit det i så fall) så tänker vi att "Casimir vill vara så självständig som möjligt". Detta har gjort att vi satsat på tid och alternativ. Det är helt fantastiskt hur väl det fungerar! Istället för att bara stänga av filmen på kvällen och säga "nu ska vi gå och lägga oss" - vilket med säkerhet skulle föranleda ett raseriutbrott från Casimirs sida - säger vi till i god tid innan när vi ska gå och lägga oss.

Ett exempel (autentiskt) på hur lite tid gör hela skillnaden skulle kunna vara när Casimir sitter och tittar på "Hitta Nemo".
-Ska vi gå och sova Casimir (säger mamma)
-Näe, titta fi-isk! (svarar Casimir)
- Jag förstår att du inte vill sova nu, men jag tycker att du ser trött ut. Du får titta på filmen tills fiskarna träffar sköldpaddorna. (säger jag då)
(Casimir svara i regel inte alls - men när scenen innan sköldpaddssejouren kommer börjar han säga "-Hej då" till fiskarna).
Det brukar oftast inte vara något som helst problem att ta upp honom till sängen därefter.

Ett exempel på hur alternativ fungerar är att Casimir oftast går med på att ta på sig halklapp, bara han får välja vilken hakklapp han ska ha. Ifall han inte vill ha den med girafferna brukar jag erbjuda den med ugglorna eller hundarna.

För att avrunda så vill jag ändå säga att jag tycker att vårt familjeliv i det mesta är kärleksfullt -och så harmoniskt som det nu kan bli med en tvååring. Det roliga är också att Casimir redan har lärt sig och använder sig av samma strategier gentemot oss. Häromdagen plirade han förhoppningsfullt mot mig och sa, när det inte alls var dags att titta på film "-Titta Pippi (Pingo) eller Fi-isk?" (Hitta Nemo).