Idag är det två veckor tills min avhandling ska tryckas. Innan dess ska jag ha skrivit om, skrivit till, flyttat, tagit bort och ändrat i den. Dessutom ska jag rätta språket, vilket tar oerhört mycket längre tid än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
Samtidigt är det skönt att se slutet på min avhandlingsepok. Jag började ju skriva redan 2001 - för snart åtta år sedan.
torsdag 27 november 2008
tisdag 25 november 2008
Berättelser
Casimir har börjat kunna berätta små historier om vad som hänt. Den första gången jag förstod det var när jag hämtade honom på förskolan för några veckor sedan och han "pratade" en lång stund och mitt i samtalet sa "vov-vov". Förskoläraren Ingrid som också lagar maten på Grodan berättade då att de hade varit i parken på förmiddagen och att de då sett en hund.
Sedan dess har Casimir berättat många historier. Tyvärr är de flesta av dessa ganska sorgesamma och handlar om olika tillfällen då han ramlat, fallit av stolen eller gjort sig illa på något sätt. Nu ska det sägas att han är ett försiktigt barn och sällan skadar sig, men vid de få tillfällen han faktiskt gör det så glömmer han det uppenbarligen inte.
Den vanligaste historien, som han gärna berättar för alla som vill lyssna är när han hade för bråttom ur sängen och ramlade och slog huvudet i golvet. För att berätta den behöver han mycket lite uppmuntran - det räcker med att man säger "jag hörde att du ramlade ur sängen och slog dig Casimir". Historian lyder som följer:
-Bam! (Casimir tittar olyckligt och uttalar ordet med stort eftertryck)
-Dää! (Casimir pekar på golvet vid sängen, ibland lägger han sig även på golvet och lägger huvudet på golvet för att visa hur det gick till när han slog sig)
-Ahh! (Casimir sträcker upp händerna och visar var på huvudet som han slog sig samtidigt som han ser mycket olycklig ut och låter väldigt ledsen)
-Fffff (Casimir blåser i luften för att visa att mamma och pappa blåste på huvudet för att det onda skulle försvinna)
Sedan dess har Casimir berättat många historier. Tyvärr är de flesta av dessa ganska sorgesamma och handlar om olika tillfällen då han ramlat, fallit av stolen eller gjort sig illa på något sätt. Nu ska det sägas att han är ett försiktigt barn och sällan skadar sig, men vid de få tillfällen han faktiskt gör det så glömmer han det uppenbarligen inte.
Den vanligaste historien, som han gärna berättar för alla som vill lyssna är när han hade för bråttom ur sängen och ramlade och slog huvudet i golvet. För att berätta den behöver han mycket lite uppmuntran - det räcker med att man säger "jag hörde att du ramlade ur sängen och slog dig Casimir". Historian lyder som följer:
-Bam! (Casimir tittar olyckligt och uttalar ordet med stort eftertryck)
-Dää! (Casimir pekar på golvet vid sängen, ibland lägger han sig även på golvet och lägger huvudet på golvet för att visa hur det gick till när han slog sig)
-Ahh! (Casimir sträcker upp händerna och visar var på huvudet som han slog sig samtidigt som han ser mycket olycklig ut och låter väldigt ledsen)
-Fffff (Casimir blåser i luften för att visa att mamma och pappa blåste på huvudet för att det onda skulle försvinna)
lördag 8 november 2008
Välling
Min son har blivit vällingberoende. Han som vägrade äta välling ända tills vi (ja, vi och vi - jag då) slutade amma har plötsligt blivit som förbytt. Nu går han istället ofta in i köket, drar ut lådan och pekar på den röda vällingburken. "-Vill du ha välling", brukar jag fråga då, bara för att få nöjet att höra honom säga "-ja" och se honom nicka med eftertryck. Idag ville han hjälpa mig ytterligare på traven genom att han först pekade på vällingburken, sedan visade sin pipmugg, därefter tog fram ett dl-mått som han gav mig för att kunna ta vatten med och slutligen hittade ett matskedsmått att ta vällingpulvret med. Ja se, så ska en slipsten dras!
onsdag 5 november 2008
Utmaning
Jag har fått en utmaning att berätta sju saker som ni inte visste om mig. Jag har funderat en del på detta och till slut kommit fram till att jag vill formulera detta som sju paradoxer.
1. Jag är usel på att städa men ogillar oordning. På mitt skrivbord står just nu: ett litet juiceglas, tre stora dricksglas (som jag haft te i), två koppar, en mattallrik och en assiett. Dessutom finns det buntar med papper, bestick, MD-skivor, några barntandborstar, pennor, ett limstift samt några bull- och kolapapper, bara för att nämnda några av de saker som belamrar skrivbordet. Vad gäller mina forskningsartiklar (jag har sisådär 300 stycken à ca 50 sidor styck) har jag dock ordning: var och en av dem är insatt i en pärm och kategoriserad på sex olika sätt efter: empiriskt fenomen, vetenskaplig tidskrift, år, område, fokus inom detta vetenskapliga område samt mått att beskriva resultat.
2. Jag är marknadsliberal och värdekonservativ. Kanske inte en paradox i sig, men en inte så vanlig kombination. De flesta andra är nämligen tvärt om. För att sammanfatta det så är jag för frihandel men mot fria förhållanden.
3. Jag är dålig på språk men duktig i kinesiska. En lärare i tyska på gymnasiet sa en gång att jag aldrig skulle lära mig något språk. Det är sant att jag aldrig lärde mig mycket tyska. Tio år senare blev jag dock, hör och häpna, kursetta i kinesiska på Pekings universitet.
4. Jag är en infertil småbarnsmamma. Jag vet inte vad som låter tråkigast, båda benämningarna låter verkligen urtrista. På senare tid har jag dock slutat att säga att Casimir är "ett litet provrörsbarn" som jag tidigare alltid lyckades få in alla samtal (med senimental gråtmild röst). Jag är GLAD för det, men folk ser ofta besvärade ut och dessutom har en och annan kommit med mindre välkomna kommentarer av typen "jag tycker naturen ska få avgöra" och "klarade ni verkligen föräldratestet?". Vad gäller dessa typer brukar jag okristligt (se följande punkt) tänka att jag verkligen hoppas att "naturen får avgöra" nästa gång personen i fråga blir sjuk. Lite lunginflammation och vòila, en knäppgök mindre!
5. Jag är både kristen höger och feminist. När jag var yngre brukade jag kalla mig för kristen fundamentalist, men slutade med det samtidigt som jag upphörde med att fundera alls på de stora frågorna. Nu är det mer praktiska saker som vad jag ska sysselsätta sonen med mellan hämtningen klockan tre och middagen halv fem som upptar mina tankar. Kristen höger kvalar jag dock fortfarande in som, med lätthet. Feminist kallade jag mig också för, för länge sedan, då jag hade tid med annat än att laga mat och ta hand om barn.
6. Jag är en duktig lärare som avskyr att undervisa. Jag avskyr att undervisa. Det är det värsta jag vet. Det beror inte på mina studenter, jag har oerhört engagerade, intresserade och intelligenta studenter. Det beror inte heller på mig, i den mån att jag faktiskt har papper på att jag är en oerhört inspirerande, kunnig och karismatisk lärare. Jag tror att anledningen är att jag inte tycker om människor. När jag säger det brukar dock ingen tro mig.
7. Jag är principfast med karaktärslös. Jag börjar ett nytt liv varje morgon. Det låter mycket filosofiskt men betyder egentligen att jag bestämmer mig för att dra ner på mängden småkakor, chokladkakor, mjuka kakor, smågodis och mandelmassebullar (som jag är speciellt svag för). Varje dag, ungefär klockan 10 på förmiddagen faller jag dock för frestelsen i form av diverse onyttigheter. Det är så sant som det är sagt att "anden är villig med köttet svagt". Vilket påminner mig om att vad gäller kött så är jag principfast. Sedan jag var åtta år har jag varit en hängiven vegetarian.
1. Jag är usel på att städa men ogillar oordning. På mitt skrivbord står just nu: ett litet juiceglas, tre stora dricksglas (som jag haft te i), två koppar, en mattallrik och en assiett. Dessutom finns det buntar med papper, bestick, MD-skivor, några barntandborstar, pennor, ett limstift samt några bull- och kolapapper, bara för att nämnda några av de saker som belamrar skrivbordet. Vad gäller mina forskningsartiklar (jag har sisådär 300 stycken à ca 50 sidor styck) har jag dock ordning: var och en av dem är insatt i en pärm och kategoriserad på sex olika sätt efter: empiriskt fenomen, vetenskaplig tidskrift, år, område, fokus inom detta vetenskapliga område samt mått att beskriva resultat.
2. Jag är marknadsliberal och värdekonservativ. Kanske inte en paradox i sig, men en inte så vanlig kombination. De flesta andra är nämligen tvärt om. För att sammanfatta det så är jag för frihandel men mot fria förhållanden.
3. Jag är dålig på språk men duktig i kinesiska. En lärare i tyska på gymnasiet sa en gång att jag aldrig skulle lära mig något språk. Det är sant att jag aldrig lärde mig mycket tyska. Tio år senare blev jag dock, hör och häpna, kursetta i kinesiska på Pekings universitet.
4. Jag är en infertil småbarnsmamma. Jag vet inte vad som låter tråkigast, båda benämningarna låter verkligen urtrista. På senare tid har jag dock slutat att säga att Casimir är "ett litet provrörsbarn" som jag tidigare alltid lyckades få in alla samtal (med senimental gråtmild röst). Jag är GLAD för det, men folk ser ofta besvärade ut och dessutom har en och annan kommit med mindre välkomna kommentarer av typen "jag tycker naturen ska få avgöra" och "klarade ni verkligen föräldratestet?". Vad gäller dessa typer brukar jag okristligt (se följande punkt) tänka att jag verkligen hoppas att "naturen får avgöra" nästa gång personen i fråga blir sjuk. Lite lunginflammation och vòila, en knäppgök mindre!
5. Jag är både kristen höger och feminist. När jag var yngre brukade jag kalla mig för kristen fundamentalist, men slutade med det samtidigt som jag upphörde med att fundera alls på de stora frågorna. Nu är det mer praktiska saker som vad jag ska sysselsätta sonen med mellan hämtningen klockan tre och middagen halv fem som upptar mina tankar. Kristen höger kvalar jag dock fortfarande in som, med lätthet. Feminist kallade jag mig också för, för länge sedan, då jag hade tid med annat än att laga mat och ta hand om barn.
6. Jag är en duktig lärare som avskyr att undervisa. Jag avskyr att undervisa. Det är det värsta jag vet. Det beror inte på mina studenter, jag har oerhört engagerade, intresserade och intelligenta studenter. Det beror inte heller på mig, i den mån att jag faktiskt har papper på att jag är en oerhört inspirerande, kunnig och karismatisk lärare. Jag tror att anledningen är att jag inte tycker om människor. När jag säger det brukar dock ingen tro mig.
7. Jag är principfast med karaktärslös. Jag börjar ett nytt liv varje morgon. Det låter mycket filosofiskt men betyder egentligen att jag bestämmer mig för att dra ner på mängden småkakor, chokladkakor, mjuka kakor, smågodis och mandelmassebullar (som jag är speciellt svag för). Varje dag, ungefär klockan 10 på förmiddagen faller jag dock för frestelsen i form av diverse onyttigheter. Det är så sant som det är sagt att "anden är villig med köttet svagt". Vilket påminner mig om att vad gäller kött så är jag principfast. Sedan jag var åtta år har jag varit en hängiven vegetarian.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)