Udda sevärdhet: SLs Hittegodsavdelning

Jag har varit på ett mycket udda ställe idag: SLs hittegodsavdelning. Bakgrunden var att Casimirs fina gröna möss-keps glömdes kvar på tunnelbanetåget förra söndagen. Jag kom på det precis då vi gick av tåget, men vad hjälpte det då tåget obönhörligen åkte ifrån oss. Inte mycket att göra utom att kolla upp var borttappade saker hamnar, i slutänden.

Hittegodsavdelningen

Efter att ha tittat på SLs hemsida lärde jag mig att Hittegodsavdelningen finns på en parallellgata till Drottninggatan, nämligen Klara Östra kyrkogata 6.

Få kepsar upphittade i januari...

När jag kom innanför dörrarna på Hittegodsavdelningen var det som att komma in i en annan värld, bestående av hyllor och gångar fullproppade med borttappade saker. En hel vägg innehöll bara vantar som var ordentligt ihopsatta och som var borttappade i december. En annan vägg innehöll borttappade uddavantar upphittade i januari. Mössorna upptog flera hyllmeter och var sorterade utifrån det datum de tappades bort, vilken färg de hade och vilket material de var tillverkade i.

Borttappade vantar i par december

Nu hade jag tur i oturen på så sätt att vi tappat bort en keps och det för närvarande inte fanns fler än ett hundratal borttappade kepsar. Dessvärre hittade jag den inte i någon av de tre kepslådorna för januari, så för säkerhets skull letade jag igenom hyllorna för "fleecemössor" och "gröna mössor"  som var upphittade i januari också.

Käpparna upphittade i okt/nov

Samtidigt som jag letade passerade det en hel del människor förbi. Det kom till exempel en äldre herre som olyckligt frågade om de fått in någon borttappad käpp, varvid han snabbt hänvisades till "käppväggen". Just i hans fall slutade det lyckligt då han efter en stund hittade en käpp som han åtminstone trodde var hans, varvid han skyndsamt avlägsnade sig. Personligen förstår jag att det var svårt att veta med säkerhet, då åtminstone ett dussintal av käpparna var praktiskt taget identiska. Fast, tänker jag, då kanske inte spelar så stor roll att det blir exakt rätt heller.

Borttappade nycklar upphittade i december
(paraplyerna hängde under)

Innan jag gick kastade jag en blick på tavlorna med borttappade hus och bilnycklar. För november, december och januari fanns det tre tavlor nästan fulla med nyckelknippor. Tänk all den dramatik, bekymmer och besvär som varje borttappad bilnycker och nyckelknippa representerade!  Då jag lämnade hittegodsavdelningen tröstade jag mig med att det kunde varit värre, även om jag aldrig hittade Casimirs keps.

Intervju med stora C när han avslutat sin föräldraledighet

Beskriv din föräldraledighet med tre ord: Frustrerande, lärorikt och jobbig

Bästa med föräldraledigheten: Min relation till pojkarna har blivit starkare. Nu får jag natta dem, ibland

Sämsta med föräldraledigheten: Frustrationen att aldrig få göra vad man vill eller behöver

Styrka som hemmapappa: Tål sömnbrist bra

Utvecklingsbara sidor som hemmapappa: Göra något ”utvecklande” med barnen

Det här önskar jag att jag gjort mer av: Renoverat, målat, snickrat…

Det här önskar jag att jag gjort mindre av: Sagt ”nej Lissan, då får inte…”

Två episoder jag vill berätta om:

1. Jag åkte med Lissan och Caspar till Öland. Allt fungerade, de sov, åt maten jag lagade (inte all mat, det var en fläskfilégryta som var oätlig). Hemresan gick utan kisspauser!

2.  Lissan kräktes 5ggr på 4 dagar – 4 av dem på mig. Det bevisar att jag bär henne nästan hela tiden!

Julafton 2012

Sådan var min relation till Lissan innan föräldraledigheten: Bra, hon sover med mig, kommer till mig när hon slår sig

Sådan är min relation till Lissan efter föräldraledigheten: Ännu mer ”paapppaaaaa” när jag inte är inom synhåll

Det här har jag lärt mig under tiden jag var hemma: Tråkigt och svårt att laga mat. Men jag har läst mig göra Stroganoff och köttfärssås.

Det här har Lissan lärt sig under tiden jag var hemma: Prata, springa, hoppa, klättra, leka med dockor, göra monster- och dinosaurieljud, nicka, skaka på huvudet, kasta saker i ilska, lägga sig på golvet i ilska, pussas och kramas, dra i handen

Sammantaget: Jobbigt med jag skulle inte vilja ha det ogjort

Fantastiskt besök på Etnografiska museet

Detta inlägg finns även publicerad på min vanliga vardagmedbarn-blogg. Eftersom den är lösenordsskyddad så bad mamma Musikanta mig lägga inlägget här också, så det går att länka.

Mamma och jag har varit på en helt fantastiskt utställning på Etnografiska museet. Sanningen att säga hade jag inte så höga förväntningar, och dessutom funderade jag allvarligt på att gå någon annanstans när jag insåg att jag glömt mobiltelefonen hemma. (Anledningen var att jag läst att det var en interaktiv utställning där man kunde ladda ner en app för att få mer information om objekten).

Mormor på MatMekka

Eftersom jag insåg att det skulle bli svårt att hinna med något annat, restaurangen har erkänt bra mat och att utställningen på Nordiska museet (om hår) lät oerhört tråkig så höll vi fast vid Etnografiska vilket visade sig vara tur.

Ingången till utställningen

Det som gjorde utställningen Magasinet så spännande var delvis hur vackert alla objekten var arrangerade och delvis att vi fick låna en iPad där man kunde läsa historien om de olika föremålen. Museet hade varit oerhört ambitiöst och sett till att allt som fanns skrivet om varje föremål fanns att läsa i appen, vilket gjorde att vi bland annat kunde titta på Sven Hedins anteckningar från 30-talet om objekten som hämtats hem genom expeditionerna i Tibet (för att nämna ett exempel).

Spännande montrar och lådor

Själv har jag efterfrågat denna typ av tjänst länge och tyckt att det varit helt vansinnigt att jag varit tvungen och gå hem för att läsa mer om till exempel de tavlor som jag fattat tycke för på Nationalmuseum. På Etnografiska fick man titta på en karta och eftersom varje gång var märkt med en bokstav, och varje föremål med en unik kod, så gick det enkelt att hitta och läsa historiken.

App med beskrivning av varje objekt

Det fanns många intressanta föremål men skulle jag ändå välja någon av de mest rörande (eller kanske snarare upprörande) så var det samlingen broderier ifrån Kongo. Där har vanliga kongolesiska kvinnor dokumenterat sin vardag med svält, mord och våldtäkter.

Samling broderier ifrån Kongo

Samma vardag med barn där som här

Även om många av bilderna och föremålen var extrema och exotiska i våra ögon, så fanns det trots detta något allmängiltigt i många av beskrivningarna av människornas liv. Speciellt gällde det kvinnornas lott med slit och hushållsarbete (som i broderiet med kvinnan med de åtta armarna) men även den stora lyckan som man känner mer ett litet barn på knäet (som den kinesiska figuren gjord av flodslam).

Kinesiska dockor

Det enda som jag saknade var i utställningen var ett underliggande tema, eller snarare en diskurs. Själv kunde jag komma på en hel rad med förslag på gemensamma nämnare, men jag gillar även när föremål anknyter till en filosofisk eller ideologisk diskussion. Jag menar inte nödvändigtvis att museer måste ta ställning eller vara politiska, men jag tycker det är synd ifall man bara ställer ut insamlade föremål utan att redovisa de tankar, traditioner eller uppfattningar som ligger bakom insamlingen.

I utställningen

Diskurs eller inte, i vilket fall som helst var det en fantastisk utställning som Etnografiska lyckats sammanställa. Bara sättet som de arbetat med interaktivt material var enastående och min förhoppning är att många andra museer följer detta exempel.