söndag 27 januari 2008
Tand!
Idag kände jag något litet och vasst i Casimirs mun, när han sin vana trogen tuggade på mina fingrar, och mycket riktigt - hans allra första tand! Nu är det ju inte så mycket till tand ännu, bara en liten vass kant; men det föranledde mig ändå att springa runt och sjunga "en bissing, en bissing, en tannsebissing" till sonens förnöjelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men visst är det nåt extra med första tanden! Kul.
Bloggblad: men, det går ju så långsamt! Tanden är fortfarande knappt synlig!
Skicka en kommentar