Idag är det den 1 januari - nyårdagen. Att skriva den här bloggen är mitt nyårslöfte till mig själv - för att döva mitt dåliga samvete över att jag inte skriver ner alla framsteg som min son (som fyller sex månader i morgon) gör. Sonen är en av mina "fussy babies" - en doktorsavhandling i ekonomi en annan. Sonen tog ett par år att tillverka, med hjälp av ett stort antal läkare, mediciner, sprutor och försök. Doktorsavhandlingen är numera inne på sjunde året - och något ljus i tunneln kan jag fortfarande inte se. Men - jag stretar vidare, och envis som jag är så blir avhandlingen förhoppningsvis färdig inom en inte alltför avlägsen framtid.
Men tillbaka till sonen då - han lärde sig sitta idag. Plötsligt kunde han hålla balansen och har tillbringat stora delar av dagen sittandes. Jag, den stolta mamman, kan således glädja mig åt att jag resten av livet skulle kunna tyrannisera min omgivning med uttalandet "-Min son satt innan han var sex månader". Eftersom jag dock inte tycker att man ska jämföra barn kommer jag inte att säga det. Möjligen kommer jag att spara uttalandet till de mammor som alltför ofta upplyser mig om att "de minsann blev gravida på första försöket" eller till dem som kritiserar mitt bärsjalsanvändande (eller våra tygblöjor). Detta förutsatt att deras barn inte satt så tidigt förstås!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar