Det sägs att småbarnsmammor behöver "egentid". Jag och Casimirs gudmor pratade om begreppet för några dagar sedan men kom fram till att vi inte riktigt förstod vad som menades med detta.
Nu kan jag dock berätta att jag har egentid. Ingen tid i världen är riktigt så "egen" som när man inte kan sova och det känns som om det inte finns en vaken själ uppe.
Jag har ofta egentid på nätterna. Av någon anledning så har jag svårt att somna om efter amningen vid 3. Eller mellan amningarna klockan 1 och 3. Då går jag upp, dricker ett glad varm mjölk och svär ve och förbannelse över Sempersreklamen. (Snälla Semper har skickat en liten bok om mat som ofta ligger framme i något slags självplågande syfte). I denna kan man läsa saker som att "om du har problem med att mjölken sinar [...] kan du prova att intensivamma, dvs amma oftare, kanske varannan timme, under ett par dagar för att stimulera mjölkproduktionen"(*) respektive "När ditt lilla barn har ätit färdigt kan han eller hon få retirera till en filt med leksaker på golvet, så ni får en lugnare avslutning på måltiden". Jag kan bara konstatera att Sempers varken vet så mycket om amning - eller om barn. Även de betonar dock vikten av "egentid".
(* Mjölken sinar ytterst sällan, att man skulle kunna ha "för lite mjölk" är ett västerländskt påfund - däremot är det helt normalt att amma varannan timma - som jag gjort- under långa perioder)
3 kommentarer:
Jag är intresserad av vad du säger när du svär ve och förbannelse över Sempers reklam. Mig veterligen har det aldrig kommit några svärord över dina läppar. Säger du apsemper eller något sådant? Eller pipsemper?
Haha, jag reagerade också på att du svär... vilket jag inte tror om dig.
Begreppet egentid fanns inte när jag var småbarnsmamma, men jag minns att jag ofta stod färdigklädd när maken kom från jobbet - och bara rusade iväg. Ensam - drog runt i lilla Finspång bara för att få tyst i öronen och få tänka utan avbrott.
För att inte tala om hur skönt det är att nuförtiden få sova utan att amma... eller leka klockan o5....
Bloggblad: Det var bildligt och inte bokstavligt menat juh! Kanske "skar tänder" skulle vara mer passande i mitt fall?
Fast om vi nu ska prata om kraftuttryck kan jag upplysa Musikanta om att jag använder ett pip-prefix medan Mirrens man (den brackiga borgaren ni vet) istället använder ap-prefix.
Slutligen, fru Bloggblad: jag tror inte du behövde så mycket egentid med tanke på hur snälla dina barn är och var!
Skicka en kommentar