Clarissa vänder sig obehindrat

Idag lärde sig Clarissa att vända sig. Medan Casimir och jag stod bredvid vände hon sig minst fem gånger från mage till rygg., innan hon förlorade tålamodet med övningen.

Tunnelbana med Clarissa

Clarissa skriker ofta kvällstid. Vis av detta borde vi förstås hålla oss hemma då, men eftersom vi fått barnvakt bestämde vi oss för att äta middag på tu man hand. Clarissa skötte sig exemplariskt på detta första restaurangbesök, men annat var det under tunnelbanefärden hem från stan. Hon skrek så mycket att vi faktiskt gick av i Gamla Stan och väntade till nästa tåg i förhoppningen om att en rask promenad fram och tillbaka på perrongen skulle få henne att somna. Promenaden hjälpte förstås inte (och inte blöjbytet heller) så det blev bara att ta nästa tåg igen med en skrikande gumma.

Nu var det ju inte så att Clarissa skrek hela tiden, utan istället blev hon tyst ibland när hon såg något spännande eller något förändrades. På ett sätt var det nästan värre eftersom vi kunde höra hela tunnelbanevagnen kollektivt hålla andan när detta inträffade. Dessutom lurade det oss att försöka vyssa, hålla och krama henne för att se om det hjälpte. När hon sedan började skrika igen, trots alla våra försök, fick vi medkännande blickar och nickar från resenärerna, och en tant kom till och med fram och föreslog hjälpsamt att "flickan nog hade ont i magen". Till slut gick vi av redan i Axelsberg och traskade resten av vägen, varvid den lilla flickan var betydligt nöjdare. Hemma igen skrek hon igen men efter att ha ätit, fått en ny blöja och lagts i perfekt vinkel på sidan somnade hon slutligen utmattad. Stora C sa att det berodde på att han pratade med henne "rggh, ääärrgh, agggrrr" - och kanske det var därför.  

Konversation vid nattning

Casimir: -Mamma
Mirren: -Mmm
Casimir: - Tänker du på samma sak som jag?
Mirren: - Jag vet inte, vad tänker du på?
Casimir: -Jag längtar efter att det ska bli lördag. Då vill jag vara på polismuseumet hela dagen. (tyst) Eller åka till badhuset. Å så kan vi köpa godis. 

Clarissas tremånaderskontroll

Nu är klockan tio på kvällen och jag börjar hämta mig från dagens chockartade händelse. Vid tremånadersvaccinationen uppdagades det nämligen att vår lilla gumma i princip inte ökat i vikt på en månads tid.

Lilla gumman gungar 1 oktober 2011

Väldigt oroliga och ledsna blev stora C och jag förstås och har precis som sköterskan svårt att förstå vad detta kan bero på. Jo det förstås, lilla gumman är ju väldigt trött och sällan hungrig. När hon vaknar så skriker hon ju oftast, och det blir man ju inte tjock av. Störd av pojkarna blir hon ju också och antagligen har hon krympt både magsäck och tillgång till mjölk den sista månaden.

Så nu så ska jag försöka väcka henne och amma varannan timma (främst under dagtid tack och lov). Om två veckor ska vi tillbaka och kontrollera att hon börjat öka i vikt igen.