Sedan ett någon vecka tillbaka har Casimir utvecklats enormt vad gäller balans och motorik.*) På samma vecka ) började Casimir nämligen krypa, obehindrat ställa sig upp i spjälsängen (vid stolen och i barnvagnen), vinka tillbaks vid avsked och stå själv korta stunder.
Att han vinkade märkte jag den miserablaste av alla dagar, nämligen lördagen 26 april då jag åkte till Östermalmstorg för att shoppa. Maken hade nämligen blivit lovad trädgårsskötartid, och själv tänkte jag köpa Casimirs första riktiga skor. Jag måste vara en kvinnlig anomali, men jag har helt tröttnat på shopping. Att expediterna i de fina Östermalmsbutikerna helt ignorerade mig (och barnvagnen) gjorde ju förstås inte situationen bättre. På vägen tillbaka stod jag och Casimir (i barnvagnen) bredvid en vacker kvinna (i min ålder) som tittade, skrattade och vinkade åt Casimir – då han hade valt att stirra på just henne. Då, plötsligt, så vinkade Casimir tillbaka!
Under veckan började också Casimir att krypa efter alla konstens regler. Detta må inte vara så mycket att skryta med, med tanke på att kompisens bebis kröp när han var hälften så gammal, men eftersom jag å andra sidan aldrig kröp alls så var det ju inte så illa. Eftersom Casimir fortfarande inte tycker om att ligga på golvet hade han nog dock inte börjat krypa om han inte samtidigt hade lärt sig att ställa sig upp.
Ställer sig upp gör Casimir överallt och vid alla timmar på dygnet. Favorittillfället är klockan fyra på morgonen i spjälsängen. Eftersom vi inte har väggar på mer än tre av sängens väggar, krävs det att vi håller sträng uppsikt. Annars använder han gärna stolar och leksaker som verktyg. Vid ett par enstaka av dessa tillfällen har han också släppt taget och stått utan stöd.
Slutligen har Casimir börjat kombinera sina färdigheter genom att krypa till mig, och därefter ställa sig upp. Oftast kryper han till mig för att sedan dra sig upp genom att hålla sig i mina ben. Häromdagen lyckades han dock först krypa till vardagsrummet (från leksakshögen i matsalen) och därefter ställa sig vid pianopallen (jag stod vänd mot datorn bredvid pianot och såg alltså inte att han stod bredvid förrän jag vände mig).
*) Vecka 17 2008 (då Casimir var 42 veckor, eller när han fyllde tio månader)
5 kommentarer:
Det var väl bara rubriken antar jag. Det kommer väl mer så småningom?
Ja - jag ville bara att inlägget skulle dateras samma dag som själva händelsen inträffade. Men - jag har inte hunnit skriva inlägget ännu.
Väntar med spänning på detta.
Kan bara konstatera att det inte blir en lugn period som kommer...
Jag minns när sonen just lärt sig att dra sig upp i stående, då hade han en käck syster som petade omkull honom vid varje försök... Det slutade med att vi hade inomhushjälm på honom en lång period.
Bloggblad: Alla jag träffar säger: Nu är friden slut! Jag undrar - var är den där friden som alla pratar om. I förrgår räknade jag sekunderna det tog innan Casimir krävde en ny aktivitet efter den gamla slutat. Det tog tio sekunder...
Vad gäller inomhushjälm så har vi försökt men Casimir gillar den inte och sliter av den.
Skicka en kommentar