Den senaste veckan har hela familjen ägnat sig åt promenader. Det började egentligen redan i torsdags med att vi inte hade några rena nattblöjor (vi använder frottéblöjor på nätterna) till Casimir. Istället satte jag på Casimir en engånsblöja (specialinköpt för sådana tillfällen, av hög kvalitet och med bilder av kaniner på) eftersom jag visste att vanliga flanellblöjor tenderar att bli väl blöta på nätterna. På fredag morgon var Casimirs stjärt full med små, små blåsor.
Jag trodde ju förstås att blåsorna kom sig av engångsblöjorna och (ska erkännas) tänkte en och annan ilsken tanke om engånsblöjor i allmänhet och Pampers ultra-stretchiga supertorra Up&Go-blöja (med kaninmotiv) i synnerhet. På lördagen kändes Casimir dock både ovanligt varm och mer än vanligt ilsken - vilket förandledde att vi tog tempen på honom. Hela 38,9 hade det stackars barnet.
Det mest tydliga resultatet av febern var att han klagade (-Uh-huuu) nästan hela tiden - och att han vägrade äta både middag och kvällsmat. Det enda som gjorde honom lugn och (något så när) glad var att gå ut och promenera - vilket vi gjorde flera gånger under både lördag kväll och natt. Eftersom Casimir inte kunde sova på natten (först sov han bara på mig och sedan inte alls) spenderade vi alltså lördag natt utomhus. För er som inte varit ute och gått i en villaförort klockan fyra på morgonen så är det en aktivitet som jag varmt rekommenderar. Så mycket fågelsång har jag aldrig tidigare hört!
På söndagen letade jag efter sjukdomsbeskrivningar i vår läkarbok och kom fram till att Casimir nog hade vattokoppor. Symptomen stämde inte helt - men vattkopporna på bilderna i boken var identiska med Casimirs.
Då vi hade en tid inbokad på BVC på måndagen ringde jag tidigt på morgonen och förvarnade, men vi fick trots detta komma på kontroll. -Rakt in och rakt ut utan att passera väntrummet, sa syster Eva, som omedelbart konstaterade att det var just vattkoppor som Casimir drabbats av.
Idag tisdag mår Casimir bra, förutom att det märks att kopporna kliar. Dagen har tillbringats i vagnen då maken, i hällande regn, promenerat Mälarhöjden runt. (-Huh, sa Casimir).
3 kommentarer:
Stackars Casimir! Jag minns hur jobbigt mina barn hade det med sina vattkoppor, som kliade så fruktansvärt. De hade kikhosta ett år tidigare (de hamnade i skarven mellan vaccinsorterna) och det var faktiskt mindre jobbigt (för barnen själva alltså, för föräldrarna var det ganska tufft med tre kikhostande småbarn samtidigt)!
Den stackars Mirrmaken får vara glad att det inte snöade som det gör här just nu. Vattkopporna kommer väl av sig av så mycket frisk luft får man förmoda.
Helena: Som tur är så får Casimir vaccin mot kikhosta. Men, fick av barnläkarsvågern veta att det finns vaccin även mot vattkoppor. Kändes lite ledsamt att vi inte visste om det.
Musikanta: Det snöande igår kväll när vi tog vår sista promenadrunda för dagen...
Skicka en kommentar