Igår var inte den mest glada dagen i Casimirrens historia. Inte i hans mammas heller...
Dagen började med att jag sov dåligt. Eftersom jag hade dead-line passade det ovanligt illa att jag inte kunde sova så jag försökte desperat att somna genom att intala mig om att jag aldrig skulle kunna skriva ihop stycket som jag skulle skicka på dagen om jag aldrig somnade. Det fungerade inte, förstås. Till slut, klockan fyra på morgonen, somnade jag och drömde en mardröm om att jag fått en ny handledare som inte bara var yngre än mig - utan dessutom hette Jimmy*.
På morgonen var Casimir ilsknare än vanligt och klagade (uu-hhuuu) så fort jag inte lekte med honom. Till slut klagade han även om jag lekte med honom - då ringde jag till öppna förskolan.
Jag har aldrig varit på öppna förskolan men på eftermiddagen masade jag mig dit eftersom den person som svarade på telefonen var så oerhört käck och glad. ÖF där vi bor var också väldigt fint och det märktes att förskolärarna hade en pedagogisk idé för verksamheten. Men - jag hade lite svårare för de andra föräldrarna. (Eller snarare: jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna). Jag tror att det tar några besök för att lära sig de sociala koderna och hur man umgås med mammorna i vår stockholmsförort. Diskussionsämnet för dagen: "Hur man umgås med städhjälpen".
*Vill påpeka att jag har en god vän som heter Conny. Han är inte bara hovpredikant utan även professor i psykiatri.
4 kommentarer:
Drömma om y-pojkar... ojojoj. Men visst - några av mina allra härligaste pojkelever har varit y-pojkar. Några av de värsta också... :)
Det påminner om när jag var småbarnsmamma i Finspång och kände mig helt utstött för att jag hade utbildning och läste böcker. FNYS! Det gäller att smälta in i vissa lägen...
Bloggblad:
Jag tror att min dröm kom sig av att klassens värsta böss hette just Jimmy. För ett tag sedan fick jag inbjudan till klassåterträff med niondeklassen och jag har funderat en del på detta, så jag tror att drömmen kom sig av detta.
Vad gäller att smälta in tror jag att jag har åldern emot mig här - jag är yngre än de flesta andra mammor.
Va? Har mammorna blivit så mycket äldre nu? När jag fick mitt första, vid 25, var jag inte alls någon ung mamma...
Hehe... då kanske jag kände den Jimmy... fast jag har förträngt de flesta namn.
Bloggblad: Jag tror att det där med åldern är ett Stockholmsfenomen. Medelåldern för en förstföderska på Östermalm är 38 år har jag hört, vilket är tio är äldre än genomsnittet. Där jag bor är det ju inte lika "illa" som på Östermalm men många som går till ÖF är ju inte förstagångsmammor så många närmar sig nog fyrtiostrecket.
Vad gäller Jimmy, så visst kände du honom.
Skicka en kommentar