Idag är första gången sedan Casimir föddes som vi varit på restaurang och faktiskt kunnat äta tillsammans! Det är fortfarande mer spännande än njutbart och vi (jag och maken) erkände efteråt för varandra att vi hade hjärtat i halsgropen under hela måtiden. Men ändå... det måste ha gått bra med tanke alla vänliga blickar, leenden och uppmuntrande kommentarer som vi och Casimir fick. Restaurangen (vi hade strategiskt valt att äta ute på en tisdag) var vårt pre-casimiriska stamställe Happy India - som har den bästa indiska maten i Sverige (och resten av världen vad vi erfarit).
Eftermiddagen (innan Happy India-besöket) ägnades åt att gå till läkaren, jobba lite och gå promenad. Läkarbesöket föranledess av att jag fått ont i ett knä. Som alla läkarbesök slutade det med att jag låg halvnaken på en brist och fick sparka med benen. Den här gången var det fler än vanligt som tittade på eftersom en annan (äldre manlig läkare) var med för att "följa upp kvaliteten i vården". Maken sammanfattade situationen senare med "läkaryrket må vara dåligt betalt men det har onekligen vissa fördelar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar