söndag 10 februari 2008

Say Ma-ma!

De senaste dagarna har Casimir börjat säga något, som med lite god vilja, går att tolka som mamma. Oftast kommer det när han är arg och ledsen, och då inbakat i missnöjesyttringen. Som igår när vi var hos hans farmor och farfar och han var trött och helst ville sova och inte alls sitta i farmors knä, leka med leksaker eller äta fruktsallad.

"-Uuöö-ummmm-mmuum-ääh" sa Casimir, vilket i klartext betyder. "-Jag är trött och vill komma till mamma".

Eftersom detta uttalande ignorerades var nästa uttalande mer övertygande - men något mindre artigt.

"-Uuähhh-mumm- ääh-uuääh-mmäh" vilket betyder -"Jag sa ju att jag var trött och ville komma till mamma. Varför är dom andra fortfarande här - ta bort dem".

Det slutade med att mamman i fråga fick stå och sjunga Alice Tegners barnvisor i köket, kramandes sin lilla bebis - medan resten av familjen var kvar i vardagsrummet. Men då kom också belöningen, då Casimir tydligt och distinkt (och i vittnens om inte närvaro så åtminstone hör-varo) sa "ma-ma, ma-ma" för första gången.

2 kommentarer:

nilsmarie sa...

Åh vad underbart att få höra sitt barn säga mamma för första gången! Hoppas allt är bra med er.
Kram från Marie!

Mirren sa...

Marie!

Visst är det underbart. Fast man får ju inte vara för nöjd bara - barnet har ju en far också :-).

Du har det roliga framför dig! Hoppas allt är väl.
Många kramar till dig och maken!