(H)jul

De senaste veckorna har varit hektiska i den Casimiriska familjen. Först och främst har jag nu äntligen tryckt och spikat avhandlingen. (En utförlig beskrivning av hur detta gick till finns på Musikantas blogg). Sedan har maken slutfört ett stort projekt (avrapporteringen inföll passande nog den 19 december - vilket var samma dag som jag spikade avhandlingen). Sedan har det ju förstås varit jul...

Vår jul var dock inte riktigt traditionell, eftersom vi inte hunnit med några julförberedelser. Eftersom vår källare är utrymd och istället inhyser polska byggarbetare fanns det heller inte något julpynt att hänga upp. Så vitt jag vet har vi det enda huset i Mälarhöjden som saknar varje tillstymmelse till julanknytning. Inga julljusstakar, ingen adventsstjärna, ingen julgran - ingenting jul-igt alls. Som tur var så behövde vi dock inte fira själva julafton hemma, då det sedan länge var bestämt att vi skulle tillbringa julafton i Jönköping hos svågern och svägerskan (tillsammans med svärföräldrarna och minste svågern). Så dagen före julafton åkte vi (precis som en stor del av Stockholms befolkning) söder ut, efter att ha packat in åtminstone fyra papperskassar med julklappar, en stor barnvagn och ett motvilligt barn i bilen.

Resan började tyvärr mycket dåligt. Som alltid blev vi försenade med packningen vilket gjorde att Casimir inte kunde sova middag precis prick 11.30 som han brukar. Minst en halvtimma sena blev vi. Medan jag packade satt maken och sonen och tittade på (sonen satt i makens knä vill tilläggas) sonens favoritfilm som handlar om talande bilar.

När sonen äntligen satt i bilbarnstolen var han arg och sur och jätteilsken och ville inte alls åka (riktig) bil. Ungefär tre kvart satt vi därefter i bilkö mellan Kungens Kurva och Salemavfarten (på motorvägen). Under hela denna tid så skrek och grät Casimir. Tillslut grät nästan de hårt prövade föräldrarna också - innan sonen äntligen somnade, vilket var ungefär samtidigt med att bilköerna släppte.

När vi kom till Norrköping åkte vi till Mediamarkt och köpte två tv-skärmar (bärbar DVD-spelare) för att ha i bilen resten av resan. Casimir vaknade ungefär då, så det var en bra timing. Någon ytterligare skriktortyr kunde vi inte tänka oss att utsätta varken sonen eller oss för. Som tur var hade maken tagit med sig Casimirs älskade "bilfilm" vilken Casimir (och maken) tittade på under resten av bilresan till Jönköping.

När vi tillslut kom fram visade det sig dock att Casimirs humör inte hade förbättrats sedan lunchen. Casimir surade, han ville inte leka med sina kusiner, ville inte titta på farmor och farfar, och vägrade dessutom säga något annat än "Bilar" - ett ord han dock yttrade med en imponerande envishet och tydlighet. Eftersom maken är ömhjärtade satte han förstås på filmen vilket gjorde att sonen kröp upp i soffan och sedan inte brydde sig mer om resten av familjen. När vi till slut skulle lägga oss vaknade sonen (som hade sovit en stund) och vägrade somna om. Varför ville han inte sova? Jo, han ville titta på "Bilar". Maken kom då på den strålande idén att sätta fast den bärbara tv-skärmen i sänggaveln varvis sonen satt rak i ryggen som en tennsoldat i sängen och tittade på filmen. Till klockan två på natten tittade han! Varje gång han somnade till sittandes försökte vi stänga av filmen, varvid han omedelbart vaknade och högljutt krävde att få tillbaka sina älskade bilar. Med argumentet "han väcker resten av huset" lät maken sonen få sin vilja igenom. (Något som visade sig vara helt sant, vilket vi fick reda på vid frukostbordet). När han slutligen somnade sov hela familjen oroligt.

För att göra en lång historia kort - den natten blev både Casimir och jag sjuka. På morgonen var jag febrig och förkyld och Casimir var snuvig och hostade. Jag kan tänka mig att det var därför som han varit på så sällsynt dåligt humör dagen innan. Vi tillbringade ytterligare en dag i Jönköping varvid jag blev sjukare och sjukare medan Casimir piggnade till. På kvällen på juldagen gav vi slutligen upp och åkte hem igen. Den resan var dock i det närmaste odramatsisk då vi åkte när Casimir sov. Förutom att han vaknade till ibland och klagade (Baba, baba - uhuuu) över att pappa inte körde (minste svågern var chaufför) så gick resan bra.

Sedan dess har jag precis hämtat mig från förkylningen medan Casimir fortfarande har kvar sitt stora intresse för bilfilmen. Med tanke på att vi inte äger någon tv och att vi tittat på film ytterst sällan så kanske detta är någon slags reaktion? Sonen har tidigare aldrig gjort något mer än fem minuter i streck, så hans plötsliga bilfilmsintresse har tagit mig lite på sängen. Nu ska tilläggas att han sällan sitter i soffan och tittar på filmen, utan ofta springer omkring och gör andra saker samtidigt som han tittar. Från det att han vaknar på morgonen tills dess han går och lägger sig måste dock filmen vara på.