Min mycket försummade ett-åring - bloggen alltså (inte barnet) fyllde ett år idag. För precis ett år sedan så började jag skriva om mina "fussy babies" - min son Casimir som snart är 1,5 år och min doktorsavhandling som är en mullig sjuåring.
Om man nu ska sammanfatta året kan jag konstatera att båda mina bebisar utvecklats enormt under året. Casimir har lärt sig äta, krypa, stå, springa och prata. Avhandlingen har gått från ett slutseminariemanus till en färdig bok som både är tryckt och spikad och som bara väntar på att bli försvarad också för att förvandla sin hårt arbetande upphovskvinna till ekonomie doktor.
För att bloggen fortfarande ska kunna kallas för "fussy babies" - i pluralis, har jag dock den stora glädjen att berätta bloggen som en ersättning för avhandlingen som jag nu lägger till handlingarna kommer att få en livs levande ny bebis som huvudperson. Under förutsättning att inte något oförutsett händer, och allting går bra *peppar, peppar* så kommer det Casimiriska hemmet att utökas med ytterligare en familjemedlem i juli i år.
5 kommentarer:
När det gäller att äta var han ju redan en hejare från början på att äta mammamat. Men jag förstår att du menar med bestick.
Det där sista visste jag ju sedan en liten tid tillbaka men jag tycker att det är lika underbart ändå!
Vad mycket som hänt och som kommer att hända! Gratis här också!
Kramar från fam. Nilsson!
F'låt. GRATTIS ska det vara och inget annat!! Jag vet ju att inget är "gratis" direkt..!
Oj då! Vi läste visst varandras bloggar nästan samtidigt :-). Många kramar till dig, P-A och er prins. Jag hoppas att ni kommer till Stockholm snart!
Grattis! Jag har inte hört minsta skvaller, så jag lyfte på ögonbrynet... fast i er ålder är det ju inte så ovanligt... även om det i vissa lägen kan vara mer än märkvärdigt svårt... oj, så jag krånglar till det...
Håller tummarna både för disputationen och nästa bäbis.
Skicka en kommentar