Vinterkräksjuka och gallsten

Förra gången jag skrev var jag ju magsjuk. Det var nästan mer än en vecka sedan och jag är fortfarande inte riktigt frisk. Dessutom är jag nästan slut eftersom jag ägnat några dagar åt att försöka få vård - då jag till sist insåg att det inte var vanlig magsjuka (fast sjukvården envisas med att kategorisera det för "maginfluensa") utan gallstensbekymmer. Att Casimir också blev sjuk gjorde ju inte saken lättare.

I fredags, när jag kom hem från ett trevligt besök hos Musikantamamman, ringde jag till Ersta sjukhus - eftersom de redan 2005 opererade mig för gallsten. Efter operationen berättade kirurgen för mig att det fortfarande fanns grus kvar i gallgångarna vilket kunde ställa till med bekymmer senare. -Om så, sa han med ett stort leende, så skulle jag bara komma in så fick de "spola lite". Eftersom jag varit med om en gastroskopi, och räknar denna upplevelse som en av de mest obehagliga jag varit med om, så bestämde jag mig omedelbart för att jag inte skulle bli sjuk någon mer gång. Det blev jag ju förstås - men inte förrän förra veckan blev jag alltså så pass dålig att jag kände att jag var tvungen att ta kontakt med Ersta igen.

På Ersta fick jag prata med en bestämd sjuksköterska som sa att jag visst var välkommen dit, men då det förflutit så lång tid sedan operationen så behövde jag en remiss från min vårdcentral. När jag sedan ringde till vårdcentralen hade de ingen tid åt mig utan hänvisade mig istället till en kvällsöppen vårdcentral. Denna kvällsöppna vårdcentral ansåg sig dock inte kompetent att ta hand om den typ av "allvarliga problematik" som jag hade utan hänvisade mig till att omgående åka till akuten. Detta komplicerades dock av att jag vid lunch hade åkt iväg till en mamma/barn-träff på vilken Casimir hade passat på att kaskadkräkas. Just denna gång var vi hemma hos kompisen som är läkare vilket gjorde att han åtminstone fick en snabb diagnos. -Vinterkräksjuka, sa hon ledset och tittade på leksakerna som hennes dotter och min son hade bitit på minuterna innan, det är mycket, mycket smittsamt! (Nu efteråt inser jag att jag kanske borde låtit bli att berätta om sonens tillstånd för den jouröppna vårdcentralen.)

Så på kvällen åkte hela familjen till aktuen, på Huddinge sjukhus, och medan jag låg och väntade på provsvar i ett rum (isolerad för att inte smitta andra patienter) vandrade maken omkring med en sovande bebis på sjukhusområdet. På det hela taget hade jag det bättre eftersom jag vid det här laget var så trött att jag flera gånger somnade på britsen. Eftersom barnakuten låg inom hörhåll kände jag mig dock stressad, eftersom jag ofta hörde barnskrik. (I själva verket låg Casimir och sov i barnvagnen hela tiden - och jag hade mobiltelefonen på utifall att han skulle bli ledsen). Mitt i natten fick jag äntligen svar, vilket var precis vad jag trodde nämgligen att levervärdena var förhöjda och blev hemskickad - men order om att inställa mig på morgonen igen för ultraljudsundersökning.

När jag kom tillbaka på lördagsmorgonen fick jag göra nya prover* och sedan vänta på ultraljudsundersökning tills överläkaren till slut (vid lunch) kom till mig och sa att det inte fanns någon tid för att göra någon ultraljudsundersökning den dagen utan att jag skulle komma tillbaka på måndag istället. I mitt svar till henne ingick en upplysning om min sons vinterkräksjuka tillstånd, och sedan löftet om att ta med honom på mångaden. Först därefter frågade jag om remissen till Ersta, vilket hon bredvilligt lovade mig. Jag fick till och med en kopia på den remiss som, efter ytterligare väntan, faxades av en sjuksköterska på avdelningen.

Så nu ska jag alltså ringa till Ersta. Fortsättning följer...

* Proverna visade att inte bara levervärderna var fel utan att jag dessutom riskerade att bli gul