Tillbaka igen!

Nu har det varit tyst från oss ett tag. Anledningen är att maken varit pappaledig sedan förra inlägget - vilket gjort att jag försökt att ägna mig åt avhandlingen så mycket som det gått. Försökt är för övrigt ett viktigt ord i sammanhanget. Casimir var till en början nämligen mycket avvisande till nyordningen.

Maken kom hem på eftermiddagen måndagen den 10 mars eftersom han inte mådde bra. Därefter blev han också magsjuk - så något avhandlingsskrivande den dagen, eller nästa var inte att tänka på. Trots att omställningen knappast kan ha varit så stor för Casimir så blev dock det första påtagliga resultatet att han på tisdagen vägrade att sova i sin säng - eller i någon annan säng heller för den delen. Från att tidigare lagt sig med ett leende, men händerna hårt knutna om en lagom stor hårtofs hos mamman, så började han skrika så fort han såg sängen. Sedan skrek han här han såg sovrummet och slutligen bara han blev buren upp för trappan till övervåningen där sovrummet ligger. Många promenader med barnvagnen i snö, regn, hagel och rusk blev det i slutet av veckan för den föräldralediga pappan (och visst följde jag också med på många av promenaderna).

Påskveckan tog jag ledigt, vilket jag tror stabliserade situationen. Vi hade besök under halva skärtorsdagen och långfredagen av Musikanta och Musikantamannen. Eftersom Musikanta påpassligt blev sjuk så fort hon stigit innanför dörren blev det dock en ovanligt stillsam ledighet, vilket ju var ytterst passande.

Den här veckan har allting varit som innan maken blev pappaledig, fast bättre! Jag kan gosa och krama lika mycket som innan, men jag slipper byta blöjor och klä på Casimir. Eftersom Casimir hyser en djup avsky mot påklädning och blöjbyte (och därför slåss, sparkar och skriker så att han nästan tappar andan när vi utsätter honom för det) är jag mycket glad att det faller på makens lott.