Första tillfället så knep Caspar dock bestämt ihop munnen, medan han gärna knaprade lite på en bit bröd eller kex, vilket fick mig att tro att han föredrog plockmat. Första måltiderna bestod därför av smörgås-, frukt- och pastabitar. Sedan fick svärmor försöka och plockade raskt fram fruktpuré och gav honom, varvid han omedelbart öppnade munnen på vid gavel. Efter det matade jag honom med lite vanlig mixad mat en dag, där jag doppade skeden i fruktpuré varje tugga. (Lite suckade jag, eftersom jag aldrig hade behövt göra något dylikt med Casimir.) Andra dagen så behövdes det inte någon fruktpuré utan Caspar gapade som en fågelunge (och viftade med armarna samtidigt för att göra liknelsen komplett).
Nu några dagar senare så äter Caspar allt med god aptit - och man behöver knappt mixa maten. Han maler frenetiskt med gommen och gapar friskt varje gång han ser en sked. Igår när vi var på utflykt till Liljeholmen förvånade han dock till och med mig (som ändå är van vid hans friska aptit) genom att äta inte mindre än fyra små fruktyoghurtar och en bit banan till mellanmål.
2 kommentarer:
Så är han också en tjock och präktig babbis...
M&P
Åh vad häftigt och roligt!
När jag läser dina rader så ser jag att jag skulle ha haft större förtroende till Luna och hennes förmåga samt vilja till att plocka maten själv mycket tidigare.
Men, jag sprider budskapet vidare till andra vänner då det inte blir ett tredje barn för oss, att föra över förtroendet till :-)
Kram!
Skicka en kommentar