Vinterkräksjuka

Vi har varit sjuka den sista veckan. Det började med att Casimir kräktes på söndagen. Eftersom lördagen hade inneburit ett excellerande i bullar, juice, läsk och chokladtårta med grädde då mina föräldrar var på besök, fäste vi oss inte nämnvärt vid detta. (Till saken hör att han aldrig tidigare varken druckit saft eller läsk. På lördagen lyckades han dock dricka ur slatten ur varje halvdrucket glas på bordet).

Så trots att Casimir alltså kräkts på söndagsmorgonen så åkte vi glada i hågen till svärföräldrarna på förmiddagen samma dag. Casimir som var vid ganska gott mod var dock inte särskilt intresserad av att äta pastasalladen, en rätt som han annars är förtjust i, utan kräktes istället ännu en gång. Som tur var hände detta när vi precis var utanför svärföräldrarnas hus och på väg hem. Efter detta kräktes han inte mer utan verkade vara sitt vanliga pigga och intensiva jag.

Sedan började jag kräkas. Oh my God! För att göra en lång historia kort så kräktes jag i åtta timmar. De senaste fem timmarna bara galla och magsaft, vilket gör att jag fortfarande idag -fyra dagar senare- inte har någon röst utan bara kan kraxa. Jag tappade nästan tre kilo och har inte kunnat äta en hel måltid sedan dess. Stackars mamma och pappa blev också förfärligt sjuka - medan maken och svärföräldrarna klarade sig undan med blotta förskräckelsen.