Min kära make har skrivit brev till vårt föräldrakooperativ som jag gärna vill dela med mig av.
Hej,
I dagarna var det en månad sedan Casimir började hos er. Det har hänt mycket på den månaden. Han sover bättre, äter bättre, har lärt sig äta med sked, kan dansa, har målat, lärt sig klättra upp och åka ner försiktigt i rutschkanan. Men det roligaste är att han fått ett eget liv och ett eget socialt sammanhang. Han kan ju inte prata om det, men har pussar på fotografiet med de andra barnen när vi är hemma, och han är glad varje gång vi närmar oss Grodan på morgnarna. Och när vi varit där utan andra barn (städning) är han stolt, visar, hämtar, springer och tjuter av glädje.
Extra roligt är att de andra barnen tycker om honom. Det märks när vi kommer ("nu kommer Casimir, vår bebis är här"), och när han får hjälp och kramar av de andra. Vi har också hört flera föräldrar berätta att deras barn pratar om Casimir hemma.
Men det bästa av allt har varit ni fem! Ni håller om honom så snällt varje gång vi lämnar, och han sträcker armarna efter er! Ni har gjort honom gladare och duktigare på många saker, och vi brukar säga till släkt och vänner att han har det fantastiskt bra hos er. Om Grodan haft plats för dubbelt så många , så hade vi kunnat fylla de platserna med barn till avundsjuka kompisar som och också vill ha sina barn hos er...
Glada hälsningar [och så våra namn]
3 kommentarer:
Så underbart! Såna brev hoppas jag att det finns många av i dagisvärlden... f'låt... förskolevärlden.
Så jättebra och fint skrivet! Å vad roligt att du bloggar igen! Tack för mailet! Vi längtar och väntar på resebesked.
Kram från Marie.
Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag läser det fast jag har hört dig läsa upp det förut.
Tänk om man någon gång under sin lärartid hade fått något sådant från någon förälder...
Fast jag har faktiskt fått något liknande muntligt ett par gånger när jag tänker efter...
Skicka en kommentar