14 månader och springer

Det var länge sedan jag skrev något inlägg, vilket uppmärksamma läsare redan kommenterat. Anledningen är att min andra Fussy Baby - avhandlingen - tagit all tid (den tid som jag inte ägnat åt Casimir vill säga) i anspråk

Under den här månaden har det dock hänt väldigt mycket för vår familj - det viktigaste att Casimir börjat på förskolan. Samma dag, den 19 augusti (vilket också är Casimirs dopdag och Casimirs farmors födelsedag), slutade Casimir helt att krypa och började gå istället. Det är svårt att beskriva hur det gick till, men är jag tvungen att bara använda ett ord skulle jag säga "paradigmskifte". Det var som om han plötsligt bestämde sig när han såg alla de andra barnen springa omkring. Som tur är så var han stadig från början och ramlar väldigt sällan.

Vad gäller inskolningen tog den tre dagar. Den första dagen var Casimir så arg för att han inte fick amma (vilket vi hade fått restriktioner från förskolepersonalen om) att han tog sin sked och slog sönder tallriken när han satt vid matbordet. Andra dagen skrek han så fruktansvärt att jag ammade honom olovandes. Den tredje dagen när personalen skulle lägga honom (vilket jag gruvat mig för) höll jag mig undan vid mat- och sovstunderna. Då somnade Casimir i förskolefrökens famn vid samlingen (långt innan både mat- och sömnstund). När förskolefröken såg detta gjorde hon korstecknet.

Inskolningen till trots så är Casimir tydligen ett perfekt förskolebarn. Jag som oroat mig och funderat på om vi skulle kunna förlora platsen på förskolan på grund av EIB-syndrom (Extra Ilsket Barn) har förvånat insett att Casimir både äter och sover på förskolan. Samtidigt tar han i mångt och mycket ut ilskan hemma, vilket gör att eftermiddagstimmarna inte är någon dans på rosor alltid. (Jag har löst detta genom att vara i lekparken innan vi går hem och äter middagen som jag redan förberett). Jag försöker trösta mig med att det nog inte är så konstigt att jag haft fullt upp då det krävs 15 barn och 5 vuxna för att stimulera min son.