Skrattade

I natt skrattade Clarissa för första gången. Ganska typiskt att det var då vi inte ville göra något annat än fortsätta sova. Fast vi pratade med henne ändå (arrg, goo) och log, och gjorde grimaser, och morrade henne på magen. Precis det där man inte ska göra ifall man vill att ens bebis ska förstå att natt är natt och då ska man sova. Men, vad gör man när det inte är så vanligt att bebisen i fråga är glad och meddelsam. Fast i natt var hon lycklig. Log många storgapsleenden efter varandra, viftade med hela kroppen och skrattade, som sagt.