Igår ringde min mamma Musikanta och gjorde mig svarslös för andra gången på kort tid. Första gången handlade det ju om nappar - den här gången var det istället matsäck som var på tapeten.
På Casimirs dagis är tisdagarna utflyktsdag. Det innebär i praktiken att sisådär 12 mammor som har barn på samma dagis står och lagar mat vid sidan av frukosten varje tisdagsmorgon. (Det är möjligt att någon pappa lagar mat också, fast jag har inte hört talas om det.)Så, om det inte vore stressigt nog att väcka, mata/amma, byta blöjor och klä på två stycken bångstyriga barn så ska jag alltså även hinna laga mat och packa Casimirs ryggsäck på tisdagsmorgonen. För att komplicera saken ytterligare ska maten komponeras enligt tallriksmodellen, vilket innebär att det ska finnas med både kolhydrater, protein, vitaminer och även fett i rätt sammansättning. I dagisets A-Ö står det därför uttryckligen vilken mat som rekommenderas och vad som är strängligen förbjudet att packa ner i ryggsäcken.
För mig har denna pålaga om matsäck fått allt större proportioner. Trots alla mina ansträngningar har det nämligen inte fungerat speciellt bra. För det första, Caismir är van vid två varma lagade mål mat per dag. Dessutom vill han äta i lugn och ro - vid dukat bord. Eftersom matsäcken sällan är särskilt varm och dessutom äts ute har resultatet blivit att han oftast inte ens rör maten vid lunchen. När jag sedan kommit och hämtat honom på tisdagseftermiddagen så brukar jag inte ens hinna in genom ytterdörren förrän mina ansträngningar betygssats och kommenterats:
"-Han har inte ätit någon lunch idag" konstaterar förskolans kokerska krasst.
Första gången han inte åt något av sin medhavda pastasallad med currydressing föreslog personalen att han skulle få "pannkakor som de andra barnen". Jag skakade tvivlande på huvudet, väl medveten om att pannkakor är nästan den enda varma mat som Casimir inte är så förtjust i, men bestämde mig för att steka pannkakor nästa tisdagmorgon. Sagt och gjort, tisdagen därpå fick Casimir pannkaksrullar i sin ryggsäck. För att vara säker på att de skulle hålla värmen skaffade jag dessutom en mattermos för ändamålet. Till pannkakorna fick han drickyoghurt, en liten sallad bestående av osttärningar, skurna minitomater och små gurkbitar (vilket han brukar tycka om), en smörgås samt en fruktsallad med skuren frukt och röda kärnfria vindruvor.
När jag kom och hämtade honom blev utlåtandet "-Jag är inte säker, men jag tror att Casimir åt upp vindruvorna". (Detta påstående visade sig vara helt sant). En gång till försökte jag med samma matsäck, vilket visade sig ge precis samma resultat.
Förra veckan lagade jag istället pasta med hemgjord pestosås. Min tanke med detta var att Casimir skulle äta bättre eftersom han själv hjälpte till med att tillaga såsen ifråga. Till detta skickade jag med en sallad med gurkbitar, tomater och osttärningar, en flaska mjölk, en liten fruktsallad med skurna kiwibitar och röda vindruvor samt en smörgås. När jag kom för att hämta Casimir visade det sig än en gång att han bara hade ätit upp vindruvorna. (Till hans försvar ska jag dock säga att personalen glömt att ta fram lådan med pestopastan).
Så, med detta i tankarna började jag redan i helgen oroa mig för vad Casimir skulle få till matsäck. Igår när jag pratade med min kära mor på telefon så frågade jag därför henne vad hon tyckte att jag skulle skicka med honom (och det var alltså då som jag blev svarslös). "-Risifrutti" sa hon.
Nu tycker jag inte att förslaget var bra, och det skulle dessutom ses med ungefär lika blida ögon från förskolans sida som om jag hade skickat med Casimir en chokladkaka och en Coca-Cola till lunch, men min mammas förslag och min egen reaktion på detta (jag var helt chockerad!) fick mig ändå att fundera lite. Ställs det inte ibland orimligt höga krav på oss mammor? Har förhållandet till maten blivit vår tids religion, där den största synden man som mor kan göra är att skicka med sin tvååring en matsäck som innehåller mättat fett och socker? Hur kommer det sig att det just är mammorna som till så stor del tar hand om alla de praktiska detaljerna vad gäller barnen. (Jag vet att ingen av tankarna är speciellt nyskapande eller orginell, tyvärr). Så till nästa tisdag funderar jag allvarligt på att be att maken fixar matsäcken. Det skulle inte förvåna mig om han, full av infall som han brukar vara, just packar väskan med en kex-choklad och en Coca-Cola, eller vem vet - kanske en Risifrutti.
5 kommentarer:
Varför jag föreslog Risifrutti var därför att jag själv brukar ha med mig det på mina friluftsgudstjänster och tycker att det är alldeles utmärkt matsäcksmat.
Man blir mätt och glad och slipper ha dåligt samvete för en gångs skull eftersom det innehåller för många points i vanliga fall...
När vi var små var det ostmackor som gällde och varm choklad på utflykterna. Och vi överlevde ändå...Eller varför inte bullar? Bättre än att äta bara vindruvor i alla fall!
M&P
Absolut! Jag håller med Musikanta! Förstår inte vitsen med att det ska vara så noga på en utflykt? Det är väl bättre att barnen får med sig något som de äter och får energi av än att de ska bli trötta och griniga för att de inte ätit?
Miren jag förstår din frustration!
Tänk när sköterskan på BVC skrämde upp mig (det sitter i ännu) med att om jag lagade egen mat till Samuel så skulle jag tänka på att han fick tillräckligt med fett i sig för annars utvecklas inte hjärnan!! Vi hade precis kommit hem med Samuel när detta hände och man var ju livrädd att göra fel som förälder.
Kram från Marie.
Jösses, vilket dilemma!! Men man kan ju undra vad som är värst?? Att lilla-C får i sig fel sorts fett o inga proteiner eller att han inte får i sig något ALLS??? För mig känns det liksom ganska självklart... Kan han inte få något han kan tänkas äta istället för att det följer kostcirkeln???
Sen hur kan kokerskan bara säga så när du kommer??? Är ju liksom inte direkt ditt fel att han vägrar äta annat än vindruvor. Du har ju trots allt inte satt upp regler som gör det möjligt för dig att erbjuda honom det han gillar... Nä, säger som Musikanta ge honom en risi-frutti!!! Jag lever också, trots rullpannkakor med sylt (full av socker) samt varm choklad (lika full med socker den med...)
Tack kära vänner för svar! Som tur är har dilemmat löst sig eftersom det numera är för kallt för de små att äta matsäck ute. Så nu går de in- och jag skickar med helt vanlig mat som personalen värmer i micron. Pasta med sås, ris och gryta - you name it!
En rolig sak var dock att vi pratade några mammor om just matsäcksbekymren och det visade sig att inget av våra barn rörde sin matsäck när det var utflykt. Antagligen är det för krångligt för dem eller så är de så inne i sin lek att de har svårt att avbryta. I vilket fall som helst, det är alltså inte bara Casimir som inte äter så bra när det är utflyktsdagar...
Marie: BVC är inte så psykologiska alltid. Min senaste sköterska sa att jag inte behövde oroa mig eftersom "man inte sätter ADHD-diagnoser på så små barn". Jag är säker på att det var för att lugna mig, men kanske inte så smidigt att säga så ändå :-).
Proppen: Åhh, rullpannkakor låter gott. Nu blev jag hungrig!
En av de saker jag bara älskade med att barnen blev stora - var att slippa dessa förbaskade matsäckar... Mina barn tyckte varken om smörgås eller bullar... en burk yoghurt och en banan gick bra.
Sen skulle man komma ihåg att se till att det fanns hemma också...
Skicka en kommentar