Livet med Casimir

De sista veckorna har det hänt mycket vad gäller Casimirs utveckling, inte minst motoriskt. Speciellt tydligt blev det för några dagar sedan när han systematiskt spetsade majskorn med en gaffel. Just majs äter han väldigt försiktig eftersom inte ett korn får förfaras. Annan mat är han dock inte så nogräknad med, igår åt han till exempel stekt ris (bestående av stekt ris, svamp, morötter och lök) genom att först hälla ut hela portionen på bordet och sedan peta i sig riskorn för riskorn. Fast å andra sidan så pillade han i sig det mesta och bad sedan om en portion till. (-Mea, mea). Ibland får man blunda för bordskicket.

Vad gäller språket så är det "Min, Min, MIIIIIN" som gäller sedan några veckor tillbaka. "Min" betyder allt från "den är min" till "ge mig den" till "jag vill ha den". "Vill inte, vill inte" är också ett mycket vanligt uttalande som används i alla möjliga sammanhang, från att åka barnvagn, gå och lägga sig till att använda hakklapp. Casimir har också börjat "ta för sig mer" som de uttrycker sig på förskolan. I praktiken innebär det dessvärre att han börjat buffas och slåss ibland.

Något sådant hände i lördags när hela familjen åkt för att bada i Huddingehallen. Simhallen i Huddinge är väldigt väl anpassad för små barn eftersom det finns tre små med rutschkanor förbundna bassänger med varmt vatten där. Vattennivån i de tre bassängerna är något olika, så i den första kan Casimir krypa omkring med lätthet medan han i den sista precis når upp med huvudet när han kryper i vattnet. I den grundaste poolen finns det en tunnel i form av en flodhäst samt apor och andra djur (i hårdplast). I den andra poolen finns det en liten bubbelpool, en grotta och en sittplats i form av ett ägg. I den djupaste poolen ringlar sig istället en drake. Casimir ville dock sitta i sittägget, efter att ha åkt den stora vattenrustchkanan en sisådär 50 ggr (i mamma och pappas knä). Just då satt det dock redan en ovanligt fet liten pojke där. När Casimir misslyckades med att dra bort pojken så slog han istället till honom. Jag tog förstås tag i sonen och talade mycket strängt och argt för honom om att han inte fick göra så. Då slog Casimir mig istället. (Till saken hör att han tycker extremt illa om kritik av all form och speciellt illa om när jag är arg på honom). Jag tog förstås upp honom ur vattnet omedelbart och sa till den förvånade fadern att "nu åker vi hem", vilket vi också gjorde.
Senare, när vi ätit lunch, sovit middag och blivit vänner igen pratade vi om utflykten till badhuset. Vi frågade Casimir hade tyckt det var roligt att bada. Som svar på frågan la Casimir huvudet på sned och funderade lite grann. Sedan slog han med handen i luften och sa, mycket strängt, "Nej, nej, NEJ". Då kändes det som att han förstått förmaningen i alla fall.