Välling

Min son har blivit vällingberoende. Han som vägrade äta välling ända tills vi (ja, vi och vi - jag då) slutade amma har plötsligt blivit som förbytt. Nu går han istället ofta in i köket, drar ut lådan och pekar på den röda vällingburken. "-Vill du ha välling", brukar jag fråga då, bara för att få nöjet att höra honom säga "-ja" och se honom nicka med eftertryck. Idag ville han hjälpa mig ytterligare på traven genom att han först pekade på vällingburken, sedan visade sin pipmugg, därefter tog fram ett dl-mått som han gav mig för att kunna ta vatten med och slutligen hittade ett matskedsmått att ta vällingpulvret med. Ja se, så ska en slipsten dras!