Utvecklingssamtal på förskolan

Idag har jag varit på utvecklingssamtal för Casimir (som har hunnit bli två år och nio månader) på förskolan. Jag hade verkligen sett fram emot samtalet, eftersom jag tycker det är intressant att höra vilken bild som personalen förskolan fått av min äldste son. Från början har jag uppskattat förskolan, just då denna gett Casimir ett socialt sammanhang bortom hemmet och möjligheten att skapa egna relationer.

Utvecklingssamtalet började med att föreståndaren frågade om jag hade tänkt på något speciellt som jag ville prata om. Det hade jag inte egentligen, utan jag upprepade bara att jag uppskattade att få deras bild av Casimir. Föreståndaren berättade då att allting går väldigt bra för Casimir, och att det dessutom känns som att han utvecklas mycket just nu. Just för att få en kompletterande bild så tog hon fram en karta som hon brukade använda när hon pratade med föräldrarna under utvecklingssamtalet. I kartan fanns: sociala, emotionella, miljömässiga, psykologiska och fysiska faktorer med.



Vad gäller det sociala, berättade föreståndaren, så fungerar Casimir alldeles utmärkt i alla möjliga konstallationer. Han kan arbeta ensam, men tycker nog ännu bättre om att arbeta i par eller grupp. Han varken behöver eller efterfrågar någon vuxen när han leker.

Emotionellt så tycker personalen att Casimir föredrar struktur i verksamheten, att han håller reda på och uppskattar förskolans rutiner. Den största förändringen sedan förra utvecklingssamtalet är att Casimir utvecklat sin empatiska förmåga, och har en förmåga att sätta sig in i andras situation. Förvånande nog, slåss och bråkar han inte alls på förskolan, utan går hellre undan om någon slår honom eller provocerar.

Casimir är också oerhört uthållig, bekräftade förstånadaren. Han har en outtömlig energi och verkar nästan outtröttlig. Ibland, skrattade Stina, ber vi honom stanna upp lite när han har sprungit så mycket att han är rödblommig och svetten rinner. - Mest för att vi är rädda att han ska storkna.

Vad gäller de miljömässiga faktorerna så verkar det inte som om de är så viktiga för Casimir. Han finner sig väl tillrätta överallt, både ute och inne. Det behövs inte något särskilt för att han ska trivas, möjligen ytor att springa på.

Utifrån ett psykologiskt perspektiv så är Casimir analytisk och reflekterande. -Han är ett smart barn, helt klart, sa föreståndaren. Personalen upplever honom som analytisk, han förstår alltid instruktioner och vet hur saker hänger ihop. Ett exempel på hans analytiska förmåga är att han kan exemplifiera med ljud och synonymer om man inte förstår honom, fyllde jag på. Som när han sa "lika" och jag inte på en gång förstod att det var "skrika". Då exemplifierade han genom att skrika "EEEEEEmmmiiiil". När jag gick med honom i vagnen och inte förstod "åka fort" sa han istället "gå snabbt".

Vad gäller lärstilar så kunde inte föreståndaren avgöra huruvida Casimir är visuell eller auditiv. De andra två alternativen, kinestet och taktil, är han dock inte. -Klart att han gillar att röra på sig, sa föreståndaren, men det är inget han behöver för att lära sig eller förstå. Själv lutar jag dock åt att han är auditiv, mest för att han älskar att jag läser högt för honom.

Slutligen, mest utmärkande vad gäller de fysiska faktorerna, är att han är väldigt rörlig. Jag kompletterade med att "intag" det vill säga att han får mat vid regelbundna tider är väldigt viktigt för hans humör. Det var inget som de tänkt så mycket på i verksamheten, mest antagligen för att de alltid äter på bestämda tider (och att Casimir alltid äter maten).

Sammantaget så verkar det som att förskolans bild av Casimir stämmer ganska bra överens med den bild som vi har av honom hemma.