Lissan

Våran Clarissa, i dagligt tal oftare kallad för "Lissan", har blivit sex månader. Jag inser att jag inte skrivit så mycket om henne, vilket är en djup orättvisa då hon fortfarande var en liten Fröken Skrik när det begav sig.

Lilla fröken har nämligen blivit en flörtis, hon är nästan alltid glad och skriker nästan aldrig nu för tiden. Istället sitter hon glatt i sin mammas knä i timtal på tunnelbana och kaféer samtidigt som hon charmar alla (och då menar jag verkligen alla) i sin omgivning. Uteliggare, fina damer från Östermalm, utländska äldre gentlemän, småflickor - till och med de kärva killarna från förorten har svårt att motstå henne. (För några veckor sedan lyckades hon till och med få några tillknäppta killar på tunnelbanan att kapitulera och besvara hennes strålande leende med orden, "men titta på den där bebisen, hon kan aldrig sett en svartskalle förut").

Det största bekymret med detta oförblommerade flörtande är att jag ständigt blir frågad om vägen. Minst två gånger om dagen kommer det fram människor och frågar om vägriktning, vilket ju förstås är väldigt besvärligt eftersom jag så gärna vill hjälpa - men har så förfärligt dåligt lokalsinne.

Men tillbaka till Lissan. Lilla fröken är fortfarande en nätt liten dam (vid sex månaders ålder vägde hon ganska exakt sju kilo), vilket gör att hon är ovanligt rörlig för sin ålder. Hon ålar, rullar och roterar och får nästan alltid tag i det hon vill. Om inte annat finns det två storebröder som brukar vara behjälpliga. Hon kan dra ringa i leksakstelefonen (berättade farmor stolt) och vinkade dessutom två gånger (till olika tanter som vinkade och log emot henne) på tunnelbanan igår.

Tand och tal

Clarissa har sagt sitt första ord. Som sig bör så är det "ba". Då hon faktiskt sagt det åtminstone två gånger då hon ropat på, respektive sett, sin älskade pappa så får det gillas som det första ordet.

Vår lilla gumma har också fått en lite kant (i mitten till höger i nederkäken) som snart kommer att bli en liten tand.

Liksom med maten så är hon lite tidigare än båda sina bröder vad gäller detta.

                 Tand       Ord
Casimir     27 jan     10 feb (ma)  2008
Caspar        9 feb     27 jan (ma)* 2010
Clarissa    15 jan     12 jan (ba)  2012

 * Fast Caspar sa "hä, hä" när vi kom in i ett rum från det att han var några månader gammal

Jullovet i sammanfattning

Nu är glada julen slut, slut, slut --- och sammanfattningen kommer här:

Julafton tillbringades i Mälarhöjden tillsammans med farmor, farfar och farbror Anders. Om detta har jag skrivit ett eget inlägg i vardag med barn som fick det nyskapande namnet "Julafton".

Casimir fotar familjen

Juldagen åkte jag, Caspar och Clarissa till Gullmarksplan och tillbaka. Sammanlagt innebar detta att vi åkte tunnelbana till Liljeholmen, tvärbana, buss, tvärbana och tunnelbana. På eftermiddagen kom mormor och morfar hem till oss och åt julmat. 

Årstaberg, ett av många stopp på vägen

Annandag jul, som var en omtumlande dag då vi precis fått veta att pojkarnas fina moster Mari låg på intensiven efter att ha lurat döden med en hårsmån, tillbringade vi med pojkarnas farmor och farfar i Alby.  

Mormor och morfar i Alby

Dignande efterrättsbord

Caspar satte sig i köket och åt glass direkt från burken (och moffade choklad) när ingen såg...

Klämdagen 27 december användes för att åka till Hornbach och införskaffa, och sedan montera, ett länge efterlängtat vedskjul. 

Vedskjul

Dagen därpå 28 december blev vi plötsligt galna och bestämde oss för att åka Finlandskryssning. Ett eget inlägg om detta finns under rubriken "Finlandskryssning" i vardag med barn-bloggen. Resan började bra med klädrea på båten och middagsbuffé (där den ene pojken bara åt pannkakor och den andre bara åt korv) men fortsatte med att ingen av oss sov något vidare. Caspar och jag var bland annat uppe mellan halv två och halv fyra på natten och gick runt på båten. 

Vikingbuffé

Den 29 december tillbringade vi i ett kallt och regnigt Helsingfors, bland annat på Sea Life. Ingen av barnen åt något (förrän på eftermiddagen) och alla var hungriga och trötta.

På väg till Sea Life

Den 30 december kom vi (tack och lov) tillbaka till Stockholm igen. 

På Finlandsfärjan (lägg märke till tofsen)

Nyårsafton tillbringade stora C och pojkarna tillsammans med farbror John och deras äldsta pojkar krypandes i grotta, medan jag handlade och förberedde middagen. 

Gott nytt år 2012!

Nyårsdagen tillsammans med svåger med familj hos farmor och farfar i Alby. Då pojkarna blev för vilda för att vara inomhus lekte vi tjuv och polis ute istället.

Utelek i Alby på nyårsdagen

2 januari tog vi det ganska lugnt hemma. Casimir stängde in Caspar så många gånger i "fängelsehålan" att Caspar grät och sa "vill inte ha handbojor" respektive "vill inte sitta fängelsehålan" i sömnen.

Casimir har stängt in Caspar i fängelsehålan

3 januari tillbringade vi på Junibacken tillsammans med en stor mängd jullediga ryssar.

Lång kö på Junibacken

Junibacken på seneftermiddagen (ingen kö men många barnvagnar)

4 januari åkte vi skridskor. Det gick inget vidare bra. På det hela taget så lyckades Caspar bäst av pojkarna, eftersom han åtminstone försökte. Casimir stod bara stel som en pinne och försökte att låta bli att ramla samtidigt som han paniskt förskräckt höll sig fast i en stol på isen. Ingen vidare bra dag på det hela taget.

Casimir åker skridskor

5 januari åkte vi till Junibacken igen (vi har årskort), efter att Casimir och jag hade gjort Biologiska museet på 15 minuter. Vi blev sena på grund av att Caspar vägrade att ha overall på sig. Till slut gick han med på överdragsbyxor och jacka, men då hade Casimir och jag redan hunnit iväg. I vilket fall som helst så var det en mäktig känsla att få ha hela Biologiska museet för sig själva (om så bara för en kvart), speciellt då det redan hade börjat skymma och museet inte har något artificiellt ljus. Vi fick med oss en ficklampa och känslan från filmen "Natt på museet" var komplett. Katastrofsen "middag" på McDonalds då Vapiano inte hade plats.

Vi lyser på en Berguv

6 januari bestämde vi oss för att åka och hälsa på mormor och morfar - via Pizza Hut och Busfabriken i Norrköping.

På Busfabriken

7 januari återvände vi till Stockholm via goda vänner. Maï (som är fransyska) gjorde speciella kungakakor Trettondagshelgen till ära. Casimir skötte sig exemplariskt när vi var där, satt still vid bordet, åt och tackade för maten. Istället för efterrätt ville han ha ett äpple. (Sedan blev han helt galen i matbutiken på hemvägen för att jag tog godisbitarna till lördagsgodiset i "fel ordning" men det är en annan historia). 

Caspar penslar Kungakakorna

Sista semesterdagen, 8 januari 2012, var vi verkligt produktiva. Först tapetserade jag en vägg i Caspars nya rum med en fondtapet föreställande små tåg. Därefter dansade vi ut julen på Skansen. 

Resultatet (fondväggen i Caspars rum)

På Skansen hade vi julavslutning i VIP-version (som stora Cs arbetsgivare ordnat) med dans runt granen tillsammans med folkdanslag, sju sorters kakor samt underhållning i form av trolleri och filmvisning. En passande avslutning på jullovet, med andra ord.

Och en slank han ner i diket... 

Tårtätning

Le mot kameran (mamma kittlas)

Barnen tittar på "Alex trollkarl"

Så var glada julen slut och livet återgår sakta till vardag med barn igen...

Nyårssammanfattning

...kommer i februari! Länken kommer här.

Bye, bye universitetet

Jag och Linköpings universitet har slutligen bestämt att vi ska separera, efter tio år. Så efter att insett de ohållbara i att pendla till Linköping med tre barn - och då mina forskningsmedel tagit slut och prospektet att undervisa på heltid inte känns lockande - har jag tömt mitt rum.

Clarissa är med och packar

Mitt rum på universitetet

Eller snarare, min snälla pappa har packat ihop mina böcker och kört hem dem till Mogata. Så nu vänder jag blad och funderar på vad jag ska hitta på härnäst.

Att hitta vägen

Stora C har många fördelar. En av dessa är att han inte säger något om mitt dåliga lokalsinne. Mina föräldrar har haft väldigt roligt åt detta, och berättar gärna olika dråpliga episoder om hur jag inte hittat till olika platser, medan stora C alltså låtsas som ingenting.

Ett vanligt exemplet är att jag är på en plats (såsom T-centralen) och behöver ta mig någon annan stans (låt säga Hötorget). Eftersom jag inte bara har dåligt lokalsinne utan även har svårt att orientera mig i termer av "gå väster ut" respektive "gå gatan si och sväng in på vägen så", slutar det alltid med att jag får ringa maken som sedan tålmodigt lotsar mig steg för steg så att jag kommer rätt*. Eftersom han varken suckar eller himlar med ögonen (vad jag kan höra) kan jag vara ärlig ("-Ja jag hittar till Åhléns, nej jag hittar inte till Centralstationen") vilket gör att jag oftast kommer rätt. 

Vid de tillfällen jag kör bil litar jag istället till min GPS. Dessvärre måste man ha en postadress vilket ofta leder till besvärligheter för mig, för att inte tala om ifall jag stavar fel till adressen eller ifall jag ska till en plats utan postadress -som en polisstation eller tågstation. (Ett annat bekymmer är när jag vill köra samma väg tillbaka, vilket GPSn inte tycker jag borde göra. Exempelvis har jag säkert kört till Örby tio gånger utan att en enda gång hitta tillbaka hem samma väg.)

Idag var ett sådant tillfälle, då jag skulle hämta lilla gummans pass i Flemmingsberg. Trots att jag egentligen visste var polisstationen låg (nämligen bredvid tågstationen) lyckades jag köra fel två gånger på vägen dit. Jag hade ingen adress till polisstationen men visste att den låg bredvid en stor väg vilket jag drog slutsatsen borde vara Flemmingsbergsleden. Det var den inte, utan istället hamnade jag på Huddingen sjukhus, vilket var ganska nära i alla fall.  Efter detta körde jag efter skyltarna mot tågstationen, men missade att ta av i korsningen mot densamma vilket gjorde att jag hamnade på vägen mot Tullinge (tror jag). Jag lyckades vända efter en stund och hittade därefter utan vidare åthävor till polishuset, där det tog ungefär en och en halv minut att få lilla gummans pass (och då var väntetiden inkluderad). 

Efter att ha hämtat passet bestämde jag mig för att göra ytterligare ett försök att köpa nya vantar till pojkarna och körde därför mot Stockholm, i fast förvissning om att passera Liljeholmens köpcentrum på vägen dit. Det gjorde jag inte, och då jag istället såg avtagsvägen mot Fridhemsplan förstod jag att jag kört för långt och svängde av mot Stora Essingen där jag lyckades vända igen. De 20 kr som jag fick betala i vägavgift smärtade mig djupt, men det var inte så mycket att göra åt den saken mer än att köra tillbaka. 

På tillbakavägen såg jag att vägen jag kom ifrån inte kom upp på E4an förrän jag redan passerat Liljeholmsavfarten, vilket i alla fall var någon slags tröst. Jag lyckades därefter i min förestats och inhandlade en hel kasse med kläder innan jag vände tillbaka för att hämta upp Casimir inför den stundande danslektionen.

Denna gång hade Casimir fått bjuda en vän till dansen, varvid jag sturskt tillkännagett till flickans mamma att jag skulle hämta dem då jag ju "hade GPS". Dessvärre hittade inte GPSn (vilket berodde på att jag stavat fel vid inmatningen av adressen) och när jag körde efter mitt eget huvud, från Mälarhöjden mot Hägerstensåsen, fastnade jag på en väg med bommar på och fick slokörat köra tillbaka igen. Efter att jag ringt och förhört mig om adressen igen lyckades jag få en färdplan i min GPS bara för att inse att vägen den dirigerade (via Aspudden) också var stängd med en bom. Denna gång väntade jag tills det kom en buss och smet därefter igenom precis efteråt (med bultande hjärta då jag såg att bommen började blinka och röra sig neråt). 

Som tur var dirigerade mamman ifråga vägen till dansen efter att jag hämtat upp henne och dottern och vi kom utan vidare missöden både dit och tillbaka. Dessutom var det så sent att bommen mellan Hägerstensåsen och Mälarhöjden hade öppnats vilket gjorde återresan betydligt enklare. 

*Fast när jag var på Östermalmstorg och ville gå till St Eriksplan bad han mig ta tunnelbana istället.   

Jämförelser

Casimir och mamma november 2009

Casimir fyra månader

Caspar och mamma november 2009

Caspar fyra månader

Clarissa och mamma november 2011

Clarissa fyra månader