Skrattade

I natt skrattade Clarissa för första gången. Ganska typiskt att det var då vi inte ville göra något annat än fortsätta sova. Fast vi pratade med henne ändå (arrg, goo) och log, och gjorde grimaser, och morrade henne på magen. Precis det där man inte ska göra ifall man vill att ens bebis ska förstå att natt är natt och då ska man sova. Men, vad gör man när det inte är så vanligt att bebisen i fråga är glad och meddelsam. Fast i natt var hon lycklig. Log många storgapsleenden efter varandra, viftade med hela kroppen och skrattade, som sagt.

Tvåmånaderskontroll med Clarissa

Igår var Clarissa och jag på tvåmånaderskontroll på BVC i Axelsberg. Som vanligt var det aningen kaotiskt och undersökningen var snabb och lämnade inte så mycket utrymme för diskussioner eller frågor. För att detta absolut inte ska gå en förbi så står det till och med anslag på väggen i mottagningsrummet att "max 15 minuter är avsatt till läkarkontrollen".

Den här gången fick jag i alla fall tillfälle att påpeka att frågan "har du fått kontakt med din bebis" som alltid inleder kontrollen är helt idiotisk. Vid de två tidigare tillfällena har jag bara nickat snällt och sagt ja, men den här gången var jag uppriktig, vilket kanske kom sig av det myckna skrikandet under den första delen av dagen. Jag fortsatte med att säga att "kontakt fick jag första timman" och hade jag inte fått det den första veckan hade jag nog hört av mig. I vilket fall som helst hade jag aldrig väntat till tvåmånaderskontrollen med att påtala detta. Läkaren som höll i kontrollen (för det var en läkarkandidat och vår vanliga sköterska med också) kom då alldeles av sig, skrattade och gav mig en kram.

Clarissa visade sig (som vi visste redan) vara en nätt liten dam som ändå växer alldeles lagom mycket.  Fast lite svårt att smälta har jag att hon som vägde ett halft kilo mer än Casimir när hon föddes väger mer än 700 gr mindre vid två månaders ålder (ungefär 1300 gr mindre än Caspar vid samma tid). Fast Casimir gick upp från långt under tre standardavvikelser till en över på två månaders tid förstås, medan Clarissa bara gått upp en på samma tid.

Hon skötte sig i allt annat exemplariskt och log till och med ett strålande storgapsleende emot läkarna, precis samtidigt som jag påpekade att hon tenderar att vara svårflörtad. När läkarkandidaten tog och la henne på magen så sparkade hon med benen och sköt upp huvudet som ett periskop och tittade hit och dit. Spontana utrop från läkarna som sa att hon var ovanligt stark och välutvecklad. På grund av anslagen på vägggen så underlät jag att berätta att styrkan troligen mest beror på att hon sitter i sjalen den största delen av sin vakna tid och därför får mycket tillfälle att träna sina nackmuskler ifall hon vill se något annat än sin mammas bröst.

Anslagen till trots så dristade jag mig att fråga om det verkligen är normalt att en bebis skriker en hel dag, varvid jag fick svaret att det är det. Att hon kräks en del var tydligen inte heller något problem eftersom hon stadigt ökar i vikt. Allt var med andra ord precis som det skulle tillsammans med en nyss fyllda tvåmånaders bebis.

Caspars dag

Caspar har också firats på förskolan, fast hans dag var den 29 augusti. Eftersom Caspar älskar korv och fick välja mat till lunch, blev det korvstroganoff.

Caspar två år

Om Caspar sa hans kompisar att han var bra på att:
Hoppa, springa, trösta, sjunga, klä ut sig, hoppa, leka med bilar, leka, lyssna sparka med foten, vara kompis, klättra, sitta på samlingarna, måla, äta mat, kramas, klä på sig, gå, bygga lego, bolla och ligga still på vilan.

Casimirs dag

Casimir fyllde ju år 2 juli men eftersom barnen hade ledigt från förskolan då så firades Casimirs dag den 23 augusti istället. Han valde vegetarisk lasagne till lunch. Detta sa hans förskolekompisar om honom:

Casimir fyra år

Casimir är bra på att:
Äta mat, titta, leka bockarna Bruse, tänka, leka drake, säga förlåt, springa, prutta,vara kompis, bygga lego, vara rättvis, måla, lösa problem, ha temagrupp, sjunga, fantisera, sitta på mattan, skrika samt lyssna och ligga still på vilan.

Clarissa - sex veckor

Imorgon blir Clarissa sex veckor. Hon är en bestämd ung dam som liknar sina bröder på så sätt att hon skriker lika mycket om hon blir nerlagd i vagnsinsatsen som Casimir gjorde och lika mycket som Caspar på kvällarna. För att sammanfatta situationen så har uttrycket " -är du vaken men inte gråter" som min farfar skämtsam brukade säga till mig när jag var barn, fått en helt ny innebörd.

Ilskebirr

Samtidigt är det roligt att vara med Clarissa eftersom hon utvecklas så mycket. Sedan ett par nätter så ler hon och alldeles nyss pratade hon med oss för första gången och sa " Gä, gä, gä". Och sedan är hon ju alldeles, alldeles underbar förstås.

Vårt nya liv II

För precis två år sedan blev Casimir storebror för första gången. Den gången var han minst sagt tveksam till nyordningen och de kommande två åren har i stort sett gått åt att till att få de två bröderna att umgås på ett civiliserat sätt.

Så här med facit i hand inser jag att det är tur att jag inte visste då - vad jag vet nu - att det skulle ta lång tid att få Casimir att acceptera den oerhörda förändring som kom i och med att han fick en lillebror. Då trodde vi att svartsjukan skulle gå över, medan vi nu insett att brödernas förhållande till varandra inte liknar något vi i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss. Sammanfattningsvis slåss och bråkar de nästan utan uppehåll hemma, medan de håller ihop om ler och långhalm när vi är borta och de dessutom tar hand om varandra på förskolan. ("Överbeskyddande" är omdömen vi fått höra från förskolan vad gäller Casimirs relation till Caspar.) Det bästa sättet att få pojkarna att leka istället för att slåss är således att träffa andra barn (fast då händer det tyvärr alltför ofta att de slåss med dem istället).

Nu när Clarissa föddes var dock Casimirs inställning helt annorlunda. Han var glad, lättad och lycklig när vi kom hem från sjukhuset och sa spontant att han "tyckte om lillasyster" att hon är "söt och mjuk". När hon tittar på honom eller räcker ut tungan blir han överlycklig, han fullkomligt strålar och ber att få hålla henne eller ligga på sängen med henne på magen.

Casimir och Clarissa I

Casimir och Clarissa II

Caspar då? Caspar har tagit omställningen bra. Han är i grunden väldigt snäll och har aldrig varit elak mot Clarissa, även om han är lite argare och ledsnare nu än precis innan hon föddes. Bara när hon ska äta är det speciellt jobbigt för honom, och då gråter han ofta och säger "inte äta". Även när vi ska sova är det lite problematiskt då Caspar helst vill ligga i famnen på mig när han ska somna och dessutom gärna vill ha en hand i urringningen.

Caspar och Clarissa

På det hela taget har Caspar dock funnit sig i sitt öde och klappar och kramar ofta Clarissa och ekar "hon är söt" respektive "hon tittar på mig" (vilket storebror ofta säger).

Lycka