Att ha bloggen kvar

För några dagar sedan fick jag meddelande om att Google skulle ta bort bloggar som varit inaktiva i mer än fyra år. Jag vill ju gärna ha min blogg kvar så därför skriver jag detta.  

Caspars fyraårskontroll

Idag har Caspar, stora C och jag varit på fyraårskontroll. Caspar skötte sig alldeles utmärkt den här gången (i motsats till treårskontrollen) och hade inget emot att bli vägd och mätt.

Vi fick därefter reda på att Caspar var 102 cm lång, men hur mycket han vägde glömde nog sköterskan att berätta eftersom varken stora C eller jag mindes det efteråt. (Vi gissar dock att han väger 18 kg +/- 1 kg).

Caspar trädde snabbt pärlorna på tråden

När formaliteterna var avklarade så fick Caspar trä pärlor på en tråd samt titta på bilder och berätta vad de föreställde. Den här gången tog jag modet till mig att vara en aningen kritisk till bilderna (jag tycker nämligen att det är rätt fånigt att ett barn som funderar på livets beskaffenhet ska titta på en bild på en boll och säga "boll") och ställde mig frågande till en bild av en tjock-tv som varken Casimir eller Caspar hade känt igen. Det visade sig då att sköterskan Kerstin inte alls brydde sig om vad barnet kallade bilden utan bara var ute efter ljudet. TV är svårt att säga och oavsett bild finns det barn som inte säger det man vill. Tydligen hade Kerstin prövat att ha en bild på en platt-tv, men då hade praktiskt taget alla barn sagt "dator" och det var inte alls det ljudet hon ville testa. Hon lovade dock att i fortsättningen ha en bild på en tvättmaskin istället.

Syntest

Lite förvånande tyckte Kerstin att Caspar uttalade alla orden bra och vi gick raskt över till syntest och hörseltestet.

Syntestet klarade Caspar enkelt och jag kunde inte låta bli att jämföra hur det var för stackars Casimir som hade så svårt att se de fyra nedersta raderna på tavlan. Hörseltestet gick ut på att flytta färgglada klossar när man hörde ett ljud och det klarade Caspar också galant. Kerstin konstaterade att han var "snabb som en vessla" och berättade att hon vanligen fick instruera barnen flera gånger hur man skulle göra.

Hörseltest

Sammantaget, inga problem och till och med huvudfoting lyckades han prestera när han var så illa tvungen.

Min nattresa

Lissan (två år) har gjort sin teaterdebut -  det vill säga varit på teater första gången. Egentligen hade jag tänkt att gå med Casimir och Caspar men eftersom Casimir inte mådde riktigt bra fick Lissan gå istället. Föreställningen var rekommenderad för 2,5 - 6 åringar och alla tre barnen faller ju i princip inom denna ram.

Alla barnen fick kort 

Så här i efterhand så hade det nog varit bättre om Casimir följt med trots allt. Lissan tyckte det var roligt i början av föreställningen, men tröttnade snart. Ärligt talat tror jag att de äldre barnen hade mer behållning av föreställningen än de yngre över huvud taget.

Lissan hälsar på dockan

First things first: det fanns mycket som var väldigt bra med "Min nattresa". Dockspelarna var oerhört professionella och dessutom var pjäsen estetiskt tilltalande. Jag gillade speciellt hur samspelta de två dockspelarna var och sättet som de lät dockan använda de egna händerna och fötterna var fantastiskt.

Närbild på Aggie

Jag tyckte också att föreställningen var en estetisk upplevelse som gjorde intryck på mig. Jag gillade också att pjäsen tog upp några av de lekar och sätt att se på saker som små barn tycker om. Leka tittut till exempel. Egentligen hade pjäsen bara en stor svaghet. Det fanns ingen handling. Ingen röd tråd över huvud taget. I alla fall inte någon som jag kunde hitta. Dessutom var den lite för lång för den unga publiken, som fick svårare och svårare att sitta still vartefter tiden led.

Lissans favoridocka

En pojke bredvid mig började gråta efter en stund och då gav jag honom en halstablett. Även Lissan fick halstabletter, men det förslog inte efter en stund och då fick jag gå till bakänden på salen (där det inte fanns varken barn eller vuxna eftersom föreställningen knappt var halvfull).


Personligen tyckte jag föreställningen påminde en hel del om mina tidigare studenters uppsatser - de som ville ha med allt men som tappade sammanhanget på kuppen.

Här kommer en liten film från youtube för den som är intresserad:




Tidigare föreställningar som vi sett på Dockteatern Tittut:
Blenda och Trollkarlen
Syrsan och Myran med Casimir (sex år)
Syrsan och Myran med Caspar (fyra år)
Pimpa

Blenda och trollkarlen

Jag och pojkarna har varit och sett Blenda och trollkarlen, med Ölands dramatiska teater. De har gjort ett kort gästspel (på fyra dagar) i Stockholm på dockteatern Tittuts scen.

Blenda och trollkarlen

Vi hade sett fram emot detta länge, speciellt Casimir, eftersom vi har dockteatern Tittuts kalendarium uppsatt på kylskåpet och gästspelet finns med på denna.

Casimir vill att skylten ska synas

Förvånande nog fanns det gott om biljetter, trots att jag inte bokade förrän några dagar i förväg. Själv hade jag gått och funderat på om jag skulle kuppa in Caspar också, trots att det uttryckligen stod att barnteatern var från fem år.

Å ena sidan så finns det inte många som skulle tro att Caspar verkligen fyllt fem (han fyller fyra om några månader) å andra sidan så visste jag att han skulle ha behållning av pjäsen (och vara tyst under tiden för den delen). Till slut bestämde jag mig för att ta med honom trots allt och tänkte att personalen nog skulle känna igen oss som goda och skötsamma barnteaterbesökare, med tanke på att vi sett i princip alla uppsättningar som de haft under året.

Blenda

Döm om min förvåning när jag kom fram och insåg att det trots att det var helg inte var mer än möjligen halvfullt i lokalen. Ingen höjde på ögonbrynen åt Caspar och jag drog slutsatsen att åldersgränsen (5-9 år) nog bidragit till det var så få besökare. (Personligen är jag för övrigt kluven till fasta åldersgränser och hade hellre sett att de barn som inte klarar av att sitta still får gå ut och få pengarna tillbaka. Som det är nu så väntar förskolepersonalen, som det praktiskt taget alltid är på vardagarna, alldeles för länge innan de tar ut ett barn som stör resten av publiken.)  

I vilket fall som helst så var pjäsen Blenda och Trollkarlen helt fantastisk. Visst är det roligt när barnen lever sig in och följer med i handlingen (som i Mumintrollsteatern förra helgen) men något visst är det ändå med en stor grupp av barn som sitter knäpptysta också. Speciellt i början (när man hör barnviskningar om trollkarlen som tagit barn till fånga och förvandlat dem till blommor) var mycket suggestiv.

Slottet

I korta drag så bygger pjäsen på folksagan om den lilla flickan Blenda som lagar den onde trollkarlens cape med ett av sina gyllene hårstrån. Hårstrået lyser därefter i mörkret och håller trollkarlen vaken och det enda sättet för honom att få sova är att göra goda gärningar. I pjäsen så var grundberättelsen dessutom utbroderad (!) på så sätt att trollkarlen alltså tyckte om att röva bort barn för att därefter förvandla dem till blommor som han hade i sin trädgård. Just detta ingår inte i den ursprungliga sagan, i alla fall inte som jag minns den. Eftersom just denna saga var en av mina favoritberättelser som barn, var det ett glatt återseende och jag tror jag var lika förtrollad som pojkarna om sanningen ska fram.

Blenda, slottet, draken och trollkarlen
bild från scenportalen

I pjäsen ingick såväl dockteater, marionetter och vanlig spelteater trots att hela teatern bestod av en enda skådespelerska. Det tog dock inte ens en minut förrän man glömt bort henne. Jag förstod också varför pjäsen riktade sig till barn mellan fem och nio år eftersom den stundtals kunde vara riktigt kuslig. I alla fall om man är känslig.

Trollkarlen försöker få bort hårstrået
bild från Scenportalen

Caspar  som snart är fyra år är inte känslig, så han uppfattade inte teatern som särskilt otäck. Casimir som snart är sex år sa inte mycket alls. Han var knäpptyst under tiden och kommenterade inte pjäsen efteråt mer än att han också tyckte den var väldigt bra. På kvällen frågade han om han kunde få se den igen, vilket jag vet är ett mycket gott betyg. Jag tror han drömde mardrömmar på natten också, men det var föreställningen värd. 

Här kan man läsa en recension från Barometern om "Blenda och trollkarlen". 

Här är länken till Scenportalen där det finns fler bilder från föreställningen. 

Vi jobbar med planeterna...

Casimir och jag har ritat de fyra jordliknande planeterna idag. Jag tror han kan namnet på alla fyra i rätt ordning vid det här laget...

De fyra jordliknande planeterna

Fast mest intresserad var han av att rita meteoriter....

Hemmadag borta med Caspar

Caspar hostade lite i natt så idag var det hans tur att vara hemma. Eftersom han inte heller visade några som helst sjukdomssymptom på morgonen så frågade jag honom vid tio-tiden ifall han också ville gå på dockteater.

Caspar väntar i foajén innan föreställningen

Jag framförde min förfrågan så tyst jag kunde, men Caspar hakade på direkt och var i vanlig ordning färdigklädd på två minuter. Tio över tio var vi på tunnelbanestationen och efter detta tog det bara drygt tio minuter till innan vi var framme vid teatern. Från det att vi bestämde oss till att vi var framme vid teatern tog det mindre än en halvtimme, vilket är snabbt till och med för att vara Caspar.

Syrsan pratar med myran Sylvester

Syrsan på vintern

Så vi gick till Dockteatern Titt-ut och tittade på Syrsan & Myran. Igen, i mitt fall. Även Caspar verkade uppskatta teatern mycket, även om Casimir nog egentligen hade större behållning av föreställningen.

Svarta Katten

Eftersom ingen från teatern satt med i salongen och föreskolepersonalen fotograferade friskt, vågade jag smygta några bilder ifrån föreställningen.

Syrsan & Myran med Svarta Katten

Casimir och jag har varit på dockteater igen. Eller om man ska vara helt korrekt på dockteater med marionettdockor. Just marionetter är Casimirs favorit, eftersom han är väldigt fascinerad över hur de är konstruerade.

Från dockteatern Tittuts hemsida

Den här gången såg vi "Syrsan & Myran" med den fristående teatern Svarta Katten. Svarta Katten, som bildades 1986, är en ambulerande teater utan fast scen där Thomas Lundqvist är konstnärlig ledare. För dem som vill se ett litet smakprov finns följande länk (dock inte ifrån föreställningen vi såg) att titta på här.

Thomas Lundqvist demonstrerar syrsan

I Syrsan & Myran fick alla barn som gillar marionetteater sitt lystmäte. Dockspelarna var fantastiskt skickliga och berättelsen i tre akter var precis lagom lång och komplicerad för målgruppen. Det jag tyckte speciellt mycket om var att dockspelarna lyckades få med förhållandevis långa partier där dockorna spelade musik, utan att publiken blev otålig. Lite långa scenbyten kunde det möjligen bli, vilket var lite synd eftersom några i publiken (som i vanlig ordning bestod av en grupp förskolebarn) tenderade att tappa fokus på föreställningen då.

Myrparaden

Casimir var dock som trollbunden hela tiden, men så tillhörde han också den äldre delen av publiken med sina 5,5 år. Han levde sig med i föreställningen och vände sig oroligt om och frågade ifall jag tyckte "teatern var otäck" vid ett tillfälle. (Barnen satt nämligen längst fram vid scenen medan vi vuxna satt en bit bak).

Svarta Kattens konstnärlige ledare

Svarta Katten själv

Det som han tyckte var allra roligast var dock att dockspelarna demonstrerade marionetterna vid slutet. Föreställningen var således väldigt lyckad. Ifall jag ändå skulle drista mig till att komma med ett förslag skulle det vara att dockspelarna hade med sig en lite större (och oöm) myrdocka som barnen kunde få känna på och provspela med efter föreställningen.

Samtal vid nattning

Jag har samtalat med min dotter idag. Precis som jag brukar göra med pojkarna så frågade jag henne vad som var roligast idag och fick till min förvåning ett klart och tydligt svar:
-Äta ... glass... mmmmm
Uppmuntrad av detta frågade jag ifall det inte var roligt att åka vagnen också varvid Lissan svarade:
- Fort, fort ... opp, opp (möjligen "hopp")
Lite svårt hade jag att tolka det senaste uttalandet men så mycket förstår jag att hon gillade att äta glass och åka fort med vagnen.

Annars har hon varit väldigt arg idag. När hon inte förstod att den färska bandpastan verkligen var mat så ställde hon sig med tårarna sprutande ur ögonen svajandes ovanpå sin barnstol och vrååååålade. Därefter försökte hon kasta iväg allt hon kunde få tag på (inklusive bestick och tallrikar). Pojkarna satt mållösa och stirrade på sin rasande lillasyster.

Så ömsom upp och ömsom ner är vardagen med en liten 1,5-åring.

För den som vill bli lite nostalgisk så finns ett inlägg om Casimir i samma ålder att läsa här. 

Munch! på Thielska galleriet

Mormor Musikanta är ju här på besök så idag har vi besökt Munch-utställningen på Thielska galleriet. Vi hade pratat om att gå till utställningen tidigare och efter allt bråk om intendenten (och ännu mer bråk om ordföranden och den nye intendenten) och en underlig recension så var jag oerhört nyfiken. 

Stor lunchsallad

Men innan vi gav oss på utställningen så började vi med lunch på Skånska gruvan. Musikanta tillkännagav därefter glatt att vi skulle gå till Thielska varvid vi påbörjade promenaden. Ungefär vid Skansen insåg vi att mamma blandat ihop Thielska och Liljevalchs och efter en stunds funderande och konsultation av min eminenta mobiltelefon så förstod vi att vi skulle ta spårvagnen tillbaka till Djurgårdsbron och därefter buss 69 mot Blockhusudden.  

Reklamaffichen

Vad gäller utställningen så skämtade jag och sa till mamma att de borde döpa den till "I väntan på döden" när vi föstes med i horderna av pensionärer som gick mot huset. Förvisso okänsligt av mig men det lustiga var att påståendet, viskat på skämt till mamma, skulle stämma bättre än jag kunnat ana.

Den sjuka flickan

Munch visade sig nämligen vara alldeles besatt av döden och hela hans liv verkade fullt med sjukdomar och lidande. Hans mor dog när han var liten, när han blev tonåring dog älsklingssystern och därefter muntrade hans far upp honom med att att upplysa honom om att mamman grät i sin himmel över alla  de försyndelser han och syskonen gjorde. Inte undra på att guiden vi hade på Thielska galleriet mest uppehöll sig vid grosshandlare Thiel och hans utsvävningar vid visningen...

Mamma Musikanta

Mamma Musikanta gillade inte utställningen något vidare, vilket jag tror mest berodde på att man i vanlig ordning inte fick ta några fotografier (som ett resultat av inlånen från Norge). Mamma tyckte inte heller om motiven. Min inställning är att Munch utan tvekan var en stor målare och en skicklig konstnär, även om en del av hans tavlor är en aning åt det morbida hållet (vilket inte besvärar mig nämnvärt). Jag tycker att det är tilltalande att det är så många kvinnor som förekommer i hans tavlor. Bland annat sysselsatte han sig med att kvinnans olika åldrar. Jag hade flera favoriter i utställningen, men ska jag nämna en speciell målning så var det just "Kvinnans åldrar" som tilltalade mig mest.

Utanför Thielska

Jag tyckte som sagt om utställningen, men en sak tyckte jag var väldigt underlig. Det var försvinnande få av inlånen som var intressanta eller betydelsefulla för utställningen. Ändå så pratades det mycket om inlånen och det norska inflytandet gjorde bland annat så att vi inte fick ta några fotografier och samtliga besökande visiterades med hjälp av metalldetektor. Men, man får ta det onda med det goda och vänta tills utställningen är slut för ytterligare ett besök i lugn och ro på Thielska. Då kan jag dessutom fotografera några av tavlorna av några av mina favoritmålare, Fjaestad och Kreuger som också hänger på väggarna. 

Mirrens köttbullar i ugn

Jag har fallit till föga och börjat göra köttbullar. Receptet har jag prövat fram själv, utifrån inspiration från olika håll (till exempel kommer idén om att bara använda fläskfärs från min systers farmor).

Mirrens köttbullar i ugn

1 kg fläskfärs
2 dl gräddmjölk (hälften mjölk och hälften grädde)
0, 75 dl ströbröd
1 stor gul lök
1 msk ljus sirap
1 msk Bongs kalvfond
1 tsk salt (eller örtsalt)
1 ägg

Riv löken. Låt ströbrödet svälla i gräddmjölken (något som tar cirka tio minuter). Blanda ner löken i ströbrödsbladningen. Tillsätt köttfärs, sirap, fond och salt. Avsluta med att röra ner ägget.

Lissan äter köttbullar

Forma stora köttbullar och lägg på en plåt med smörat bakplåtspapper. (Jag brukar lägga i en klick smör ovanpå bakplåtspappret i långpannan och ställa in en stund i ugnen). Låt köttbullarna steka i ugnen ca 30 minuter på 200 grader. Jag brukar byta plåt halvtid vilket är lite besvärligt men gör att det inte är någon risk att det blir bränt på köttbullarna.

God natt min skatt

Idag har jag och Caspar varit och tittat på God natt min skatt med Teater Tr3 på Rosenlundsteatern. Jag hade sett fram emot teaterpjäsen, speciellt då föreställningen fått fantastiska recensioner.

God natt min skatt!

Sammantaget så tycker jag att föreställningen var bra, speciellt på så sätt att den var anpassad för målgruppen. Som vuxen kunde det väl möjligen bli aningen långtråkigt att se två skådespelare ta kudde och täcke från varandra under en halvtimmes tid, men de samlade treåringarna älskade det.

Så gillar man sublim mimkonst och förmågan att göra teater med minimalt med dekor och rekvisita är definitivt God natt min skatt ett fynd. Eller om man är mellan två och fyra år.

Pimpa på dockteatern Tittut

Idag förvånade jag mig själv med att göra något förhållandevis vilt och galet (för att vara jag alltså). Jag hejdade en taxi och packade in mig och sonen i bilen (som var utrustad med bilkudde) och därefter åkte vi till dockteatern Tittut som också ligger på Södermalm.

Inför föreställningen om Pimpa

Vi hann precis till föreställningen om Pimpa, hunden med de röda fläckarna. Om sanningen ska fram så var vi till och med en liten aning tidiga, vilket gjorde att vi både fick möjlighet att rita lite och läsa en bok.

Scenen 

En av två skådespelare

Under föreställningen fick man, i vanlig ordning inte ta kort. Pimpa var dock en trevlig bekantskap, även om jag var en aning besviken över att det inte var vanliga handdockor utan skuggfigurer som dockspelarna trakterade. (Vilket jag naturligtvis borde vetat om ifall jag inte läst slarvigt). Casimir var precis lika glad för detta dock och var helt absorberad av föreställningen. 

Farväl till Pomelo och de andra

Då vi tog adjö till teatern gick Casimir och pekade på alla dockor som han redan hade stiftat bekantskap med. Någon föreställning hade han sett med förskolan och Pomelo (den rosa elefanten) hade han träffat tillsammans med farmor. Jag lovade att det inte skulle dröja länge innan vi återvände och så tänkte jag (för jag vet inte vilken gång i ordningen) att vi är lyckligt lottade som bor i Stockholm. 

Sammanfattning av 2012

Händelse:
Årets händelse var att stora C mot alla odds faktiskt var föräldraledig under hösten 2012. Visst jobbade han ändå, men trots allt så hämtade han oftast pojkarna på förskolan på eftermiddagarna (vilket inte tillhört vanligheterna tidigare). Sammanfattning av denna tid återfinns här.

En annan viktig händelse var att Casimir började på Lilla Akademien, vilket var en stor succé. Där har han haft lektioner i dans, målning och sång under höstterminen. Ska man nämna något speciellt så är det att han börjat lära sig noter. Första gången på kursen finns beskrivet här och sista tillfället här. Tiden mellan dessa tillfällen är nog det som kallas "utveckling".

Ord/fraser:
Tidigare pratade inte Casimir riktigt rent men sedan vi gått till eminenta logopeden Eva i mars 2012 så föll r samt tje- och sjeljuden på plats. Redan andra gången vi besökte Eva sa hon att vi inte behövde komma tillbaka igen. Nuförtiden så talar Casimir klart och tydligt - dessutom har han ett stort ordföråd. Själv räknar jag dagarna tills Caspar ska fylla fyra år så vi kan få en remiss till Eva för honom också.

Bok:
Den största förändringen på bokfronten är att Caspar börjat älska att lyssna på högläsning. Under höstterminen har jag läst för båda barnen på kvällen och oftast är det Caspar som är pådrivande. Dessvärre är han fortfarande ganska enkelspårig vad gäller val av litteratur, ifall det var Molly Mus tidigare så är det nuförtiden sagor för hela slanten. Favoriten är Rödluvan samt de Tre små grisarna. Till jul fick han boken "Buffa hjälper till" vilken jag oräkneligt antal gånger sedan dess.

Sånger:
Pojkarna sjunger bra, vilket inte är skryt utan rent objektivt sant. Casimir har nog en vackrare röst medan Caspar nog är snäppet mer musikalisk. I alla fall har han varit extremt tidig med att sjunga rent och klappa i takt. Så det jämnar ut sig och duktiga är de båda två. Det här året är första gången de båda varit med i luciatåget, även om bara Casimir sjöng.

Utmaning:
Första delen höstterminen 2011 och vårterminen 2012 var ganska tuff för oss men redan under sommaren började saker och ting bli lite enklare. Vi hade problem med måltider och för mycket "bebislekar" tidigare medan dessa problem helt försvann efter sommaren. Antagligen beror förbättringen på att Lissan blivit större och att hon efter sommaren helt enkelt slutade vara bebis. Hon avslutade amningen på eget initiativ under sommarlovet och ersatte detta med att i ännu större grad äta själv.

Det som varit jobbigt under höstterminen är istället att komma iväg på morgonen och hämta hem barnen på eftermiddagarna.

Resa:
En ny kategori som detta år bestod i att stora C, jag och Lissan tillbringade en vecka i maj i USA med början i New York medan snälla farmor och farfar passade pojkarna.

Plats:
Årets plats måste nog sägas vara huset eftersom vi under stora Cs föräldraledighet varit hemma mer än någonsin tidigare.

Lek/leksak:
Alla tre barnen har nuförtiden varsin iPad vilket utan konkurrent är den bästa och nyttigaste leksaken. Till exempel lärde sig Casimir klockan med hjälp av paddan i början av året. Dessvärre använder de inte sina fina paddor och de pedagogiska spel jag laddat ner så mycket som jag skulle önska. Själv är jag dock väldigt intresserad och har under året börjat recensera barnappar åt både PappasAppar.se och Aftonbladet.

Lissan leker med dockor och släpar ofta runt på en lampa i formen av en katt.

Räddningen i nöden är färgpennor och trolldeg. Casimir tycker nästan alltid att det är roligt att rita och båda pojkarna älskar trolldeg. Jag gör ny trolldeg tillsammans med pojkarna ungefär en gång varannan vecka. Mycket salt, alun och karamellfärg går åt i det Mirriska hemmet med andra ord.

Barnprogram/film:
Barnprogrammen har fått stryka på foten till förmån för filmer och Netflix. Vi har precis som alla andra barnfamiljer börjat hyra filmer och dessutom finns det väldigt många fler som vi får tillgång till genom att stora C abonnerar på filmtjänsten Netflix. Båda pojkarna har varsin tv på sina rum och Casimir har dessutom möjlighet att se alla filmer som vi lagt upp i ett bibliotek på datorn (AppleTV) i sitt rum. Själv tror jag dock inte att jag sett en enda vuxenfilm under hela året - varken på TV, bio eller video.

En annan förändring under året är att Casimir börjat acceptera spelfilm. Favoriten där är Nils Karlsson Pyssling. Annars så är Nötknäpparsviten i Tom och Jerry-tappning en favorit hos både barn och vuxna.

Maträtt:
Vi prövade Linas matkasse i några veckor. Casimir åt alla rätter utom majssoppan och Caspar åt (vad jag minns) ingen av rätterna. Stora C åt lite, lite och klagade mycket. Tanken var att stora C skulle pröva att laga mat, men resultatet blev inte så bra. Då det var hemlagade kycklingnuggets på menyn (som skulle dubbelpaneras i ägg, mjöl och ströbröd) tittade stora C på geggan som blev på fingrarna och lämnade därefter kycklingen åt sitt öde, tvättade händerna och avslutade därefter abonnemanget.

Framsteg:
Det har varit ett fantastiskt år i fråga om framsteg för barnen. Lissans utveckling har (precis som en typisk ettårings) nästan exploderat. I slutet av året kunde hon säga åtminstone 40 ord och använde dessutom tvåordsmeningar.

Caspars framsteg består bland annat i att han blivit smidigare och tack och lov inte slår sig lika ofta längre (ifall man bortser ifrån en och annan olycka). Sådant som var svårt förut är inte så besvärligt längre och han går, springer, klättrar obehindrat och hänger för det mesta med sin storebror i lekland och på lekplatser. Dessutom slutade han i somras med blöjor, vilket är fantastiskt skönt. Ett halvår före sin storebror var han med detta och sisådär 100% fler olyckor.

Casimir kan numera ljuda och skriver dessutom ganska bra ifall han får lite hjälp. Exempel på alster finns här. Under året har han gått i simskola och vid nyår kunde han simma fem simtag utan hjälp. Efter sommaren slutade han med nappen och fick sin älskade Näbbi som tröst istället.

Bonus:
Jag har börjat recensera appar under året. Här finns en lista av mina recensioner på PappasAppar.

Krönika 2011
Krönika 2010
Krönika 2009

1 januari 2013 Casimir ritade sitt gossedjur ur minnet 
(jag lade det bredvid för att jämföra) 
till och med en liten fläck på magen fick han med...

Udda sevärdhet: SLs Hittegodsavdelning

Jag har varit på ett mycket udda ställe idag: SLs hittegodsavdelning. Bakgrunden var att Casimirs fina gröna möss-keps glömdes kvar på tunnelbanetåget förra söndagen. Jag kom på det precis då vi gick av tåget, men vad hjälpte det då tåget obönhörligen åkte ifrån oss. Inte mycket att göra utom att kolla upp var borttappade saker hamnar, i slutänden.

Hittegodsavdelningen

Efter att ha tittat på SLs hemsida lärde jag mig att Hittegodsavdelningen finns på en parallellgata till Drottninggatan, nämligen Klara Östra kyrkogata 6.

Få kepsar upphittade i januari...

När jag kom innanför dörrarna på Hittegodsavdelningen var det som att komma in i en annan värld, bestående av hyllor och gångar fullproppade med borttappade saker. En hel vägg innehöll bara vantar som var ordentligt ihopsatta och som var borttappade i december. En annan vägg innehöll borttappade uddavantar upphittade i januari. Mössorna upptog flera hyllmeter och var sorterade utifrån det datum de tappades bort, vilken färg de hade och vilket material de var tillverkade i.

Borttappade vantar i par december

Nu hade jag tur i oturen på så sätt att vi tappat bort en keps och det för närvarande inte fanns fler än ett hundratal borttappade kepsar. Dessvärre hittade jag den inte i någon av de tre kepslådorna för januari, så för säkerhets skull letade jag igenom hyllorna för "fleecemössor" och "gröna mössor"  som var upphittade i januari också.

Käpparna upphittade i okt/nov

Samtidigt som jag letade passerade det en hel del människor förbi. Det kom till exempel en äldre herre som olyckligt frågade om de fått in någon borttappad käpp, varvid han snabbt hänvisades till "käppväggen". Just i hans fall slutade det lyckligt då han efter en stund hittade en käpp som han åtminstone trodde var hans, varvid han skyndsamt avlägsnade sig. Personligen förstår jag att det var svårt att veta med säkerhet, då åtminstone ett dussintal av käpparna var praktiskt taget identiska. Fast, tänker jag, då kanske inte spelar så stor roll att det blir exakt rätt heller.

Borttappade nycklar upphittade i december
(paraplyerna hängde under)

Innan jag gick kastade jag en blick på tavlorna med borttappade hus och bilnycklar. För november, december och januari fanns det tre tavlor nästan fulla med nyckelknippor. Tänk all den dramatik, bekymmer och besvär som varje borttappad bilnycker och nyckelknippa representerade!  Då jag lämnade hittegodsavdelningen tröstade jag mig med att det kunde varit värre, även om jag aldrig hittade Casimirs keps.

Intervju med stora C när han avslutat sin föräldraledighet

Beskriv din föräldraledighet med tre ord: Frustrerande, lärorikt och jobbig

Bästa med föräldraledigheten: Min relation till pojkarna har blivit starkare. Nu får jag natta dem, ibland

Sämsta med föräldraledigheten: Frustrationen att aldrig få göra vad man vill eller behöver

Styrka som hemmapappa: Tål sömnbrist bra

Utvecklingsbara sidor som hemmapappa: Göra något ”utvecklande” med barnen

Det här önskar jag att jag gjort mer av: Renoverat, målat, snickrat…

Det här önskar jag att jag gjort mindre av: Sagt ”nej Lissan, då får inte…”

Två episoder jag vill berätta om:

1. Jag åkte med Lissan och Caspar till Öland. Allt fungerade, de sov, åt maten jag lagade (inte all mat, det var en fläskfilégryta som var oätlig). Hemresan gick utan kisspauser!

2.  Lissan kräktes 5ggr på 4 dagar – 4 av dem på mig. Det bevisar att jag bär henne nästan hela tiden!

Julafton 2012

Sådan var min relation till Lissan innan föräldraledigheten: Bra, hon sover med mig, kommer till mig när hon slår sig

Sådan är min relation till Lissan efter föräldraledigheten: Ännu mer ”paapppaaaaa” när jag inte är inom synhåll

Det här har jag lärt mig under tiden jag var hemma: Tråkigt och svårt att laga mat. Men jag har läst mig göra Stroganoff och köttfärssås.

Det här har Lissan lärt sig under tiden jag var hemma: Prata, springa, hoppa, klättra, leka med dockor, göra monster- och dinosaurieljud, nicka, skaka på huvudet, kasta saker i ilska, lägga sig på golvet i ilska, pussas och kramas, dra i handen

Sammantaget: Jobbigt med jag skulle inte vilja ha det ogjort