Lissan pratar

Mamma Musikanta har klagat på att jag inte skrivit något om Lissans framsteg i bloggen. Sanningen är nämligen den att Lissans utveckling gått rasande fort på sista tiden. Inte bara springer hon, går obehindrat i trappor (upp och ner) hon har dessutom börjat prata så smått och gör en mängd andra roliga saker. Till exempel skakar hon på huvudet, nickar, blinkar kokett och blåser på maten, vilket är väldigt sött. Hon slåss också och knuffas, vilket kanske inte är fullt lika sött men som ser väldigt roligt ut då Lissan fortfarande är mycket petit. (Jag har fortfarande inte tagit bort kläderna i storlek 68 ur garderoben vilket i praktiken innebär att hennes bröder vid sex månaders ålder var ungefär lika stora som hon är nu vid 16 månader).

Lissan och pappa

Roligast är dock att hon pratar, tycker jag, även om samtalsämnet möjligen är aningen enahanda. Så här kan en Lissa-monolog vara:

Kaka. Där... kaka (pekar). KAKA. Ha kaka. Dott (gott). Kaka dott. Peppa-kaka (pepparkaka). Mmm.

Lissan bevakar pepparkaksbaket

Lissan pratar även om annat. Om "mat" som är "äk-lig" och "lolad" (choklad) eller "dodis" (godis) som är "dott". "Jä-dot" (drickyoghurt) är också "dott". När Lissan vaknar på nätterna händer det att hon vrålar "Jä-dot" så att det ekar i huset, speciellt ifall det inte finns något. Då det vankas lördagsgodis stjäl hon friskt av bröderna och det är fullständigt omöjligt att ta ifrån henne det hon tagit.

Lissan gillar att diska...

...och hon är väldigt förtjust i bilar

Lissan älskar sina bröder "Mä-mir" och "Pa-pas". Allra mest älskar hon dock sin pappa, precis som tidigare. Och sin "napp". Mamma "åsso". Hon gillar att diska, sparka boll, leka med bilar och klättra. Springer runt med svärd gör hon också. Äter själv har hon gjort ett par månader vid det här laget.

Casimir i hinderbanan

En liten film som visar hur stor (och stark) Casimir har blivit....

Filmen är inspelad på hinderbanan i Skäftekärr på Öland och när jag börjar filma har Casimir redan hunnit en bit. (Jag måste nämligen lyfta upp honom för att han ska nå upp och kan inte börja filma förrän jag satt på kameran efter att ha gjort det). 

Månsken

Idag var det ett sådant månsken att jag inte kunde låta bli att gå till stranden nedanför huset och ta en bild.

Månsken kl 22 den 30 juli i Bläsinge

Osökt kom jag och tänka på några strofer från "Vem ska trösta Knyttet?" av Tove Jansson. 

"Men ute i atlantens svarta vatten 
en ensam flaska låg och drev och drev, 
den flöt iland på udden framåt natten 
och inne i den låg ett litet brev.
Det var en sorgsen text, och den var kort 
och namnet hade havet tvättat bort. 
Men knyttet satt och tydde ut det lilla som fanns kvar 
och över hela stranden lyste julimånen klar. 
”...jag är så rädd för mårrans tjut och jag har ingen vän, 
jag känner mig så övergiven nu i skymningen...
försök att lite trösta mig om du är stark och snäll, 
jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll...”.

Och knyttet gömde brevet i sin ficka, 
det första brev han nånsin hade fått, 
dessutom var det skrivet av en flicka 
och detta gjorde knyttet mycket gott. 
Han blev med ens så modig, stark och glad, 
han tog ett kallt, men lyckligt månskensbad, 
sin kappsäck tömde han på allt och satte sig i den 
och rodde ut på havet i den långa dyningen, 
två skor låg kvar på stranden och en hatt med stenar i 
och natten var så vacker som en sommarnatt kan bli 
när någon måste tröstas och beskyddas av ett knytt 
och allt blir annorlunda och förtrollande och nytt!"

Utflykt med tre barn

Idag har vi varit på utflykt, precis som vi brukar en si sådär två till tre gånger i veckan. När man har tre barn är det rätt mycket som ska med för att det ska fungera.  

Så vad tog jag med mig då? Först mat, som är det viktigaste. Matsäck till lunch eftersom teaterföreställningen som vi skulle gå på krockade precis med barnens mattid. Det behövs också kläder för olika behov och lite annat smått och gott för att hålla barnen lugna.

Mat
Äpple i klyftor som mellanmål på tunnelbaneresan
Pasta, tomater, gurkbitar, ost, pestosås, korvbitar till lunch.
Vattenflaskor till pojkarna, nappflaska till Lissan
Te i termos till mig
Apelsiner i klyftor till efterrätt
Bestick, kopp och hushållspappersrulle

Kläder
Ombyteskläder till pojkarna (främst byxor och kalsonger)
Extra overall till Lissan
Komplett ombyte (body, strumpbyxor och klänning) till Lissan
Regnjackor till pojkarna
Badbyxor till pojkarna
Badblöja till Lissan
Skor och strumpor till Lissan (nerpackade)
Handduk
Solhattar

Övrigt
Solskydd
Två böcker för läsning på tunnelbanan
En leksakspapegoja till Lissan
Stor filt att äta på

Vad som inte var med på utflykten var till exempel en lång drake, uggla och Mårra vilka Casimir propagerade att vi skulle ta med. Jag fick inte heller plats med gossarnas skrivplattor, vilket annars hade varit ett alternativ till böckerna. Russin till hemvägen glömde jag, vilket var lite synd eftersom det alltid är bra att ha något litet till hands på hemvägen.

De första stegen

I fredags, då jag var borta och firade Oskars student, tog Lissan påpassligt de två första stegen. Stora C SMSade den stora nyheten, men när jag kom hem på kvällen ville hon inte upprepa bedriften. Inte heller på söndagen gick hon mer än något steg, men...

Idag måndag så gick Lissan flera steg, flera gånger i rad. Jag lyckades få ett av dessa tillfällen på film. Inte så många steg, men en god början ändå.

Caspars treårskontroll

Idag har jag varit med Caspar på treårskontroll. Sanningen att säga så hade jag sett fram emot den, eftersom Caspar alltid varit så tidig i alla avseenden. Bland annat visste jag att jag skulle få frågan om han sa "tre-ordsmeningar" och tänkte därför upplysa Kerstin (vår BVC-sköterska) att han klarade detta redan på sin tvåårsdag.

Kanske var det hybris, vad vet jag, men treårskontrollen var i det närmaste katastrofal. Caspar ville inte följa med in i rummet, han ylade "vill inte gå på kontroll", "vill inte mäta mig" och "vill inte ha någon spruta" i högan sky. Dessutom vägrade han verkligen låta sig mätas, och hans vikt fick vi ta reda på genom att väga oss två tillsammans och sedan dra ifrån min egen vikt. Även detta renderade högljudda protester. 15 kilo blev resultatet vilket gjorde att han hamnade exakt på medelkurvan.

En liten stund gick han med på att titta på bilderna  - en boll, en kopp och en mössa och svarade sedan vad det var för något helt korrekt, förutom mössan som han hävdade var "en ringklocka". Kerstin som hade bunkrat upp med mössor, bollar och leksaker höll då istället upp en mössa och då var det inga problem. Det intressantaste tyckte jag var när Kestin höll upp en liten ugglefigur och frågade vad det var för något och Caspar allvarligt svarade att "det är en leksak". Hon fortsatte med att fråga vad leksaken föreställde varvid han sa att det var en uggla. På något sätt tyckte jag svaret "leksak"sammanfattade Caspar fint, både hans förmåga att kategorisera, hur praktisk han är, samt hans förståelse för människors olika perspektiv. (Jag vågar påstå att nio av tio barn skulle ha svarat "uggla" direkt).

Inte så samarbetsvillig

På slutet skulle vi egentligen ha pratat om matvanor, men Kerstin kastade bara en blick på Caspar och sa att med en sådan perfekt figur (och viktkurva) så måste han äta bra. Caspar såg för övrigt ut som hälsan själv, lite solbränd med sommarblekt hår och nya sommarkläder.

Vidare frågade Kerstin ifall han kunde hoppa på två ben, något som Caspar inte ville. Han vägrade också att rita cirklar, men Kerstin tog mig på mitt ord om att hans motorik var alldeles utmärkt. Inte ens när han fick välja en liten groda tinade han upp.

Caspar tittar på grodan

Det sista Kerstin sa innan vi gick var att hon inte hade några som helst problem att förstå att Caspar pratade bra, med tanke på hur han lagt ut texten om varför han inte alls ville vara där. En klen tröst för mig var detta. Kerstin sa också att Lissan påminde mer om en 1,5-åring än en ettåring med tanke på hur vild och klättrig hon är, vilket jag också tolkade som beröm.

Här finns en redogörelse från Casimirs treårskontroll!

Mårrafilm