Clarissa vänder sig obehindrat

Idag lärde sig Clarissa att vända sig. Medan Casimir och jag stod bredvid vände hon sig minst fem gånger från mage till rygg., innan hon förlorade tålamodet med övningen.

Tunnelbana med Clarissa

Clarissa skriker ofta kvällstid. Vis av detta borde vi förstås hålla oss hemma då, men eftersom vi fått barnvakt bestämde vi oss för att äta middag på tu man hand. Clarissa skötte sig exemplariskt på detta första restaurangbesök, men annat var det under tunnelbanefärden hem från stan. Hon skrek så mycket att vi faktiskt gick av i Gamla Stan och väntade till nästa tåg i förhoppningen om att en rask promenad fram och tillbaka på perrongen skulle få henne att somna. Promenaden hjälpte förstås inte (och inte blöjbytet heller) så det blev bara att ta nästa tåg igen med en skrikande gumma.

Nu var det ju inte så att Clarissa skrek hela tiden, utan istället blev hon tyst ibland när hon såg något spännande eller något förändrades. På ett sätt var det nästan värre eftersom vi kunde höra hela tunnelbanevagnen kollektivt hålla andan när detta inträffade. Dessutom lurade det oss att försöka vyssa, hålla och krama henne för att se om det hjälpte. När hon sedan började skrika igen, trots alla våra försök, fick vi medkännande blickar och nickar från resenärerna, och en tant kom till och med fram och föreslog hjälpsamt att "flickan nog hade ont i magen". Till slut gick vi av redan i Axelsberg och traskade resten av vägen, varvid den lilla flickan var betydligt nöjdare. Hemma igen skrek hon igen men efter att ha ätit, fått en ny blöja och lagts i perfekt vinkel på sidan somnade hon slutligen utmattad. Stora C sa att det berodde på att han pratade med henne "rggh, ääärrgh, agggrrr" - och kanske det var därför.  

Konversation vid nattning

Casimir: -Mamma
Mirren: -Mmm
Casimir: - Tänker du på samma sak som jag?
Mirren: - Jag vet inte, vad tänker du på?
Casimir: -Jag längtar efter att det ska bli lördag. Då vill jag vara på polismuseumet hela dagen. (tyst) Eller åka till badhuset. Å så kan vi köpa godis. 

Clarissas tremånaderskontroll

Nu är klockan tio på kvällen och jag börjar hämta mig från dagens chockartade händelse. Vid tremånadersvaccinationen uppdagades det nämligen att vår lilla gumma i princip inte ökat i vikt på en månads tid.

Lilla gumman gungar 1 oktober 2011

Väldigt oroliga och ledsna blev stora C och jag förstås och har precis som sköterskan svårt att förstå vad detta kan bero på. Jo det förstås, lilla gumman är ju väldigt trött och sällan hungrig. När hon vaknar så skriker hon ju oftast, och det blir man ju inte tjock av. Störd av pojkarna blir hon ju också och antagligen har hon krympt både magsäck och tillgång till mjölk den sista månaden.

Så nu så ska jag försöka väcka henne och amma varannan timma (främst under dagtid tack och lov). Om två veckor ska vi tillbaka och kontrollera att hon börjat öka i vikt igen.

Skrattade

I natt skrattade Clarissa för första gången. Ganska typiskt att det var då vi inte ville göra något annat än fortsätta sova. Fast vi pratade med henne ändå (arrg, goo) och log, och gjorde grimaser, och morrade henne på magen. Precis det där man inte ska göra ifall man vill att ens bebis ska förstå att natt är natt och då ska man sova. Men, vad gör man när det inte är så vanligt att bebisen i fråga är glad och meddelsam. Fast i natt var hon lycklig. Log många storgapsleenden efter varandra, viftade med hela kroppen och skrattade, som sagt.

Tvåmånaderskontroll med Clarissa

Igår var Clarissa och jag på tvåmånaderskontroll på BVC i Axelsberg. Som vanligt var det aningen kaotiskt och undersökningen var snabb och lämnade inte så mycket utrymme för diskussioner eller frågor. För att detta absolut inte ska gå en förbi så står det till och med anslag på väggen i mottagningsrummet att "max 15 minuter är avsatt till läkarkontrollen".

Den här gången fick jag i alla fall tillfälle att påpeka att frågan "har du fått kontakt med din bebis" som alltid inleder kontrollen är helt idiotisk. Vid de två tidigare tillfällena har jag bara nickat snällt och sagt ja, men den här gången var jag uppriktig, vilket kanske kom sig av det myckna skrikandet under den första delen av dagen. Jag fortsatte med att säga att "kontakt fick jag första timman" och hade jag inte fått det den första veckan hade jag nog hört av mig. I vilket fall som helst hade jag aldrig väntat till tvåmånaderskontrollen med att påtala detta. Läkaren som höll i kontrollen (för det var en läkarkandidat och vår vanliga sköterska med också) kom då alldeles av sig, skrattade och gav mig en kram.

Clarissa visade sig (som vi visste redan) vara en nätt liten dam som ändå växer alldeles lagom mycket.  Fast lite svårt att smälta har jag att hon som vägde ett halft kilo mer än Casimir när hon föddes väger mer än 700 gr mindre vid två månaders ålder (ungefär 1300 gr mindre än Caspar vid samma tid). Fast Casimir gick upp från långt under tre standardavvikelser till en över på två månaders tid förstås, medan Clarissa bara gått upp en på samma tid.

Hon skötte sig i allt annat exemplariskt och log till och med ett strålande storgapsleende emot läkarna, precis samtidigt som jag påpekade att hon tenderar att vara svårflörtad. När läkarkandidaten tog och la henne på magen så sparkade hon med benen och sköt upp huvudet som ett periskop och tittade hit och dit. Spontana utrop från läkarna som sa att hon var ovanligt stark och välutvecklad. På grund av anslagen på vägggen så underlät jag att berätta att styrkan troligen mest beror på att hon sitter i sjalen den största delen av sin vakna tid och därför får mycket tillfälle att träna sina nackmuskler ifall hon vill se något annat än sin mammas bröst.

Anslagen till trots så dristade jag mig att fråga om det verkligen är normalt att en bebis skriker en hel dag, varvid jag fick svaret att det är det. Att hon kräks en del var tydligen inte heller något problem eftersom hon stadigt ökar i vikt. Allt var med andra ord precis som det skulle tillsammans med en nyss fyllda tvåmånaders bebis.

Caspars dag

Caspar har också firats på förskolan, fast hans dag var den 29 augusti. Eftersom Caspar älskar korv och fick välja mat till lunch, blev det korvstroganoff.

Caspar två år

Om Caspar sa hans kompisar att han var bra på att:
Hoppa, springa, trösta, sjunga, klä ut sig, hoppa, leka med bilar, leka, lyssna sparka med foten, vara kompis, klättra, sitta på samlingarna, måla, äta mat, kramas, klä på sig, gå, bygga lego, bolla och ligga still på vilan.