Treårskontroll och vaccinering

Idag har hela familjen varit på BVC för en kombinerad treårskontroll och vaccinering. Medan Casimir kontrollerades, främst vad gäller språklig utveckling, så fick Caspar en spruta i vart och ett av sina knubbiga lår.

Eftersom Caspar hade somnat i vagnen på väg till Axelsbergs BVC så började vi med Casimir. Först hämtade syster Kerstin papper och krita till Casimir och bad honom rita lite. Under tiden han ritade plockade hon även fram laminerade kort på en bil, mössa, äpple och en boll.

-Så vad är det här? frågar Kerstin och håller fram kortet med bilen.
-En bil, svarar Casimir samarbetsvilligt.
-Vad gör den?
-Den åker.
(Kerstin tar fram kortet med mössan)
-Vad är det här?
-En mössa, svarar Casimir,
-Var har man den?
-Här, säger Casmir och pekatr ovanpå huvudet. Hüvet.
(Därefter kommer kortet med bollen)
-En boll! säger Casimir utan uppmaning.
-Vad gör man med den? frågar Kerstin
-Man sparkar på bollen, svarar Casimir
(Kerstin tar då slutligen fram kortet på äpplet)
-Äpple, säger Casimir
-Och vad gör man med äpplet då? frågar Kerstin
-Klyftor, svarar Casimir lakoniskt

Efter detta pratar vi lite om Casimirs matvanor, och jag berättar att barnet älskar grovt bröd, grönsaker och frukt samt att hans favoriträtt är blomkålsgratäng med potatis, varvid syster Kerstin ser rörd ut. Jag frågar därefter vad han helst vill ha att äta till lunch Casimir utan betänketid svarar -Bullar varvid jag skyndar mig att berätta att Casimir egentligen inte alls tycker om bullar utan bara äter sockret ovanpå.

Efter Casimir är det Caspars tur och jag väcker honom och förevisar stolt att han kan gå själv. Dessvärre är han fortfarande trött och svajar betänkligt, bara för att omedelbart ramla omkull och börja gråta. Lite tröst och därefter vägning och mätning. Vikten uppmäts till 11,2 kg vilket passar bra till hans 78 cm. Första sprutan går bra, medan Caspar gråter lite vid andra och blänger ilsket på mig som sitter på en stol en bit bort och håller storebror. Vi pratar sömn och amning och syster Kerstin konstaterar att båda barnen verkar ha det ovanligt bra efter vilken kontrollen är slut. Slutet gott allting gott!

Caspar går själv!

Imorse tog Caspar tre steg själv. Sedan tog han fem. Nu på kvällen går han femton steg - i taget. Från mig till pappa, från köket till matsalen. Från soffbordet till pianot. HAN GÅR SJÄLV!

Idag sa Casimir...

"-jag tycker om honom" (Caspar) för första gången.

En ny mamma...

...sa min äldste son att han ville ha idag. Detta efter att jag skrikit åt honom när han slog mig. När jag frågade honom om han hade funderat på vilken mamma han ville ha istället, tänkte han en stund och sa "Isaks mamma".

När jag sa att Isaks mamma redan hade två barn och att jag trodde att jag var bättre som mamma till honom, eftersom jag älskade honom mer än någonting annat i världen, ändrade han sig och sa att det gick bra med mig trots allt.

Utvecklingssamtal på förskolan

Idag har jag varit på utvecklingssamtal för Casimir (som har hunnit bli två år och nio månader) på förskolan. Jag hade verkligen sett fram emot samtalet, eftersom jag tycker det är intressant att höra vilken bild som personalen förskolan fått av min äldste son. Från början har jag uppskattat förskolan, just då denna gett Casimir ett socialt sammanhang bortom hemmet och möjligheten att skapa egna relationer.

Utvecklingssamtalet började med att föreståndaren frågade om jag hade tänkt på något speciellt som jag ville prata om. Det hade jag inte egentligen, utan jag upprepade bara att jag uppskattade att få deras bild av Casimir. Föreståndaren berättade då att allting går väldigt bra för Casimir, och att det dessutom känns som att han utvecklas mycket just nu. Just för att få en kompletterande bild så tog hon fram en karta som hon brukade använda när hon pratade med föräldrarna under utvecklingssamtalet. I kartan fanns: sociala, emotionella, miljömässiga, psykologiska och fysiska faktorer med.



Vad gäller det sociala, berättade föreståndaren, så fungerar Casimir alldeles utmärkt i alla möjliga konstallationer. Han kan arbeta ensam, men tycker nog ännu bättre om att arbeta i par eller grupp. Han varken behöver eller efterfrågar någon vuxen när han leker.

Emotionellt så tycker personalen att Casimir föredrar struktur i verksamheten, att han håller reda på och uppskattar förskolans rutiner. Den största förändringen sedan förra utvecklingssamtalet är att Casimir utvecklat sin empatiska förmåga, och har en förmåga att sätta sig in i andras situation. Förvånande nog, slåss och bråkar han inte alls på förskolan, utan går hellre undan om någon slår honom eller provocerar.

Casimir är också oerhört uthållig, bekräftade förstånadaren. Han har en outtömlig energi och verkar nästan outtröttlig. Ibland, skrattade Stina, ber vi honom stanna upp lite när han har sprungit så mycket att han är rödblommig och svetten rinner. - Mest för att vi är rädda att han ska storkna.

Vad gäller de miljömässiga faktorerna så verkar det inte som om de är så viktiga för Casimir. Han finner sig väl tillrätta överallt, både ute och inne. Det behövs inte något särskilt för att han ska trivas, möjligen ytor att springa på.

Utifrån ett psykologiskt perspektiv så är Casimir analytisk och reflekterande. -Han är ett smart barn, helt klart, sa föreståndaren. Personalen upplever honom som analytisk, han förstår alltid instruktioner och vet hur saker hänger ihop. Ett exempel på hans analytiska förmåga är att han kan exemplifiera med ljud och synonymer om man inte förstår honom, fyllde jag på. Som när han sa "lika" och jag inte på en gång förstod att det var "skrika". Då exemplifierade han genom att skrika "EEEEEEmmmiiiil". När jag gick med honom i vagnen och inte förstod "åka fort" sa han istället "gå snabbt".

Vad gäller lärstilar så kunde inte föreståndaren avgöra huruvida Casimir är visuell eller auditiv. De andra två alternativen, kinestet och taktil, är han dock inte. -Klart att han gillar att röra på sig, sa föreståndaren, men det är inget han behöver för att lära sig eller förstå. Själv lutar jag dock åt att han är auditiv, mest för att han älskar att jag läser högt för honom.

Slutligen, mest utmärkande vad gäller de fysiska faktorerna, är att han är väldigt rörlig. Jag kompletterade med att "intag" det vill säga att han får mat vid regelbundna tider är väldigt viktigt för hans humör. Det var inget som de tänkt så mycket på i verksamheten, mest antagligen för att de alltid äter på bestämda tider (och att Casimir alltid äter maten).

Sammantaget så verkar det som att förskolans bild av Casimir stämmer ganska bra överens med den bild som vi har av honom hemma.

Igår...

...sa Casimir

"Caspar vill inte ha den blåa mössan".

Något att komma ihåg till tre-årskontrollen på BVC.

Caspars tredje tand, uppe till vänster i överkäken, har brutit igenom medan tanden till höger (på motsvarande plats) fortfarande väntar på sin tur. Sedan någon vecka tillbaka kan han gå några steg utmed möbler.

"Krypa" och stå

Caspar har plötsligt exploderat i sin motoriska utveckling. Plötsligt kan han sparka sig fram -på rygg i och för sig. Han tar i med hälarna och kan på så sätt skjuta sig fram flera meter. Dessutom försöker han krypa på det mer traditionella sättet, genom att sitta och sedan tippa över och stå på alla fyra (med ett ben som han viker under sig för att få stöd). På senaste tiden har han dock mest velat stå upp. Jag har köpt en liten gåbänk som han älskar. Själv vet jag inte om det är ett av mina "bästa köp" eller ett av mina "sämsta". Klart är att han helst vill att man ska sitta bredvid och stötta honom lite då och då när han står och håller sig i handtaget. Men, men. Med tanke på hur mycket han övar så står han nog helt utan stöd snart.

Caspar och gåbänken

Caspar "kryper" på rygg