Casimir har lärt sig att skaka på huvudet när det är något som han inte vill. Denna nya färdighet har han praktiserat flitigt idag då han (mycket bestämt) har skakat på huvudet åt såväl mat som blöjbyten. Livet för (och med) Casimir har dock i ett slag blivit lite lättare då det plötsligt går att fråga vad han vill eller inte vill och faktiskt få svar i form av ett "a" eller ett bestämt skakande. Hittills har jag dock inte lärt mig så mycket nytt om honom - utan det var som jag länge trott nämligen att Casimir som sagt inte tycker om blöjbyten men att han gillar yoghurt och bananer. Lite omständligt är metoden dock, speciellt om man är på en lekplats eller en affär och Casimir plötsligt häver upp ett avgrundstjut.
Så här kan en konversation/aktivitet se ut:
Casimir skriker ilsket
- Är du hungrig? (bestämt skakande på huvudet)
- Törstig, vill du ha vatten? (något mindre bestämt men ändå huvudskak)
- Trött? (vid det här laget vrider sig C bakåt i en båge och vrååålar samtidigt som han säkerligen funderar på hur jag kan vara så dum att jag ens föreslår något sådant)
- Ska vi läsa boken "upp hoppar lilla kanin" (ett försiktigt "u")
Jag börjar bläddra i boken varvid C stirrar ilsket och skriker
- Vill du att vi ska sitta ner och läsa i boken (Casimir sätter sig ner på golvet)
Jag sätter mig ner på golvet och läser "upp hoppar lilla kanin" för Casimir (en aktivitet som fortgår ca två minuter)
Casimir skriker ilsket... osv
Just detta är faktiskt ett autentiskt exempel då Casimir plötsligt blivit vädligt intresserad av att läsa och bläddra i böcker. Han kommer ofta bärandes på en bok och blir väldigt arg om vi inte omdelbart sätter oss ner med honom i knät och läser den tillsammans. (Han har också fått en förtjusande söt liten fåtölj av mormor Musikanta som han gärna sitter och bläddrar i böcker i). Just nu är favoritboken "upp hoppar lilla kanin" medan han också tycker mycket om "Wibly pig". Av någon anledning gillar han dock inte historien om de olika djuren som åker tåg, vilken i princip går ut på att det tillkommer ett djur för varje sida. Att han inte tycker om den boken brukar han tyvärr glömma bort vilket föranleder besvikna utbrott när innehållet i boken inte överensstämmer med de högt ställda förväntningarna (då bläddrar vi snabbt till sista sidan där alla djuren kommit fram till havet och badar tillsammans).
tisdag 30 september 2008
onsdag 24 september 2008
Brev till Grodan
Min kära make har skrivit brev till vårt föräldrakooperativ som jag gärna vill dela med mig av.
Hej,
I dagarna var det en månad sedan Casimir började hos er. Det har hänt mycket på den månaden. Han sover bättre, äter bättre, har lärt sig äta med sked, kan dansa, har målat, lärt sig klättra upp och åka ner försiktigt i rutschkanan. Men det roligaste är att han fått ett eget liv och ett eget socialt sammanhang. Han kan ju inte prata om det, men har pussar på fotografiet med de andra barnen när vi är hemma, och han är glad varje gång vi närmar oss Grodan på morgnarna. Och när vi varit där utan andra barn (städning) är han stolt, visar, hämtar, springer och tjuter av glädje.
Extra roligt är att de andra barnen tycker om honom. Det märks när vi kommer ("nu kommer Casimir, vår bebis är här"), och när han får hjälp och kramar av de andra. Vi har också hört flera föräldrar berätta att deras barn pratar om Casimir hemma.
Men det bästa av allt har varit ni fem! Ni håller om honom så snällt varje gång vi lämnar, och han sträcker armarna efter er! Ni har gjort honom gladare och duktigare på många saker, och vi brukar säga till släkt och vänner att han har det fantastiskt bra hos er. Om Grodan haft plats för dubbelt så många , så hade vi kunnat fylla de platserna med barn till avundsjuka kompisar som och också vill ha sina barn hos er...
Glada hälsningar [och så våra namn]
Hej,
I dagarna var det en månad sedan Casimir började hos er. Det har hänt mycket på den månaden. Han sover bättre, äter bättre, har lärt sig äta med sked, kan dansa, har målat, lärt sig klättra upp och åka ner försiktigt i rutschkanan. Men det roligaste är att han fått ett eget liv och ett eget socialt sammanhang. Han kan ju inte prata om det, men har pussar på fotografiet med de andra barnen när vi är hemma, och han är glad varje gång vi närmar oss Grodan på morgnarna. Och när vi varit där utan andra barn (städning) är han stolt, visar, hämtar, springer och tjuter av glädje.
Extra roligt är att de andra barnen tycker om honom. Det märks när vi kommer ("nu kommer Casimir, vår bebis är här"), och när han får hjälp och kramar av de andra. Vi har också hört flera föräldrar berätta att deras barn pratar om Casimir hemma.
Men det bästa av allt har varit ni fem! Ni håller om honom så snällt varje gång vi lämnar, och han sträcker armarna efter er! Ni har gjort honom gladare och duktigare på många saker, och vi brukar säga till släkt och vänner att han har det fantastiskt bra hos er. Om Grodan haft plats för dubbelt så många , så hade vi kunnat fylla de platserna med barn till avundsjuka kompisar som och också vill ha sina barn hos er...
Glada hälsningar [och så våra namn]
söndag 21 september 2008
En hektisk helg
Den här helgen har vi haft fullt upp. Jag tänkte presentera helgens aktiviteter genom att berätta vad som varit roligast - och tråkigast - de här dagarna.
Roligast på lördagen
Mirren
På eftermiddagen så åkte vi till Sydpolen (badhuset som ligger i Södertälje) och plaskade, bubblade och lekte i vattnet. Min "high" var när jag hörde ett glatt "Dai" från korridoren vilket betydde att maken och sonen var på väg ut från omklädningsrummet.
Mirr-maken
På morgonen gick vi till Grodan (Casimirs förskola) och hämtade tygblöjorna som vi hade glömt. Promenaden dit, då pappa drog Casimir på hans lilla röda bil (Bobby-car), var trevlig. Ännu roligare var det att efter promenaden träffa en hantverkare som lovade att ta sig an vår hemska källare (och förvandla den till en fin souterängvåning).
Casi-mirren
Roligast var att bli jagad av mamman vid kvällspromenaden. Då skrattade jag högt flera gånger.
Tråkigast på lördagen
Mirren, Casi-mirren och Mirr-maken
Vi håller på att sluta nattamma vilket i princip går ut på att jag mamma-Mirr pratar allvarligt med Casimir och säger "-När det är natt så sover brösten, då kan du inte få någon mammamat. När det har blivit ljust så får du mammamat igen!". Det är inte så att Casimir svälter direkt, hans snälla pappa tar upp honom och ger honom precis vad som kan tänkas falla honom på läppen istället (vilket oftast är delikatessyohurt med vaniljsmak - vilket smakar ungefär som smält vaniljglass). Trots detta är sonen mycket kallsinnig till nyordningen. För att göra en lång (och mycket ledsam) historia kort så försökte Casimir bland annat kasta sig handlöst på marmorgolvet på lördagsnatten.
Det kan tänkas vara på sin plats med en liten kommentar om nattamningen. Anledningen till att vi försöker sluta nattamma är faktiskt inte för att Casimir äter stup i kvarten på nätterna. Tanken är att amningsstoppet ska möjliggöra att Casimir någon gång ska kunna få ett syskon*. Eftersom Casimir tog några år att få så räknar vi med att vara tvungna att börja försöka ganska snart, för att kunna få ett syskon någon gång sisådär 2011 - kanske.
Roligast på söndagen
Mirren
Hälsa på hos grannarna och dricka te medan maken påbörjade det tunga och mödosamma arbetet att tömma källaren.
Tråkigast på söndagen
Hjälpa maken att tömma källaren
*Nu kommer det säkert vara tretton på dussinet som säger att man visst kan bli gravid när man ammar. Ha! Ha!! Visst, visst. Säkert! Men inte om man har problem med fertiliteten redan från början - och speciellt inte om man ammar lika ofta som om man hade en fyramånaders gammal bebis hemma. Om ni inte tror mig så kan jag berätta att helamning är lika säkert som p-piller. Visst, det finns de som blivit gravida fast de har ammat varannan timma. Det finns de som blir gravida trots att de använder preventivmedel också. Oftast beror det dock på att de slarvat tror jag. I mitt fall tillåter inte Casimir något slarv. Så därav detta nattliga amningsstopp.
Roligast på lördagen
Mirren
På eftermiddagen så åkte vi till Sydpolen (badhuset som ligger i Södertälje) och plaskade, bubblade och lekte i vattnet. Min "high" var när jag hörde ett glatt "Dai" från korridoren vilket betydde att maken och sonen var på väg ut från omklädningsrummet.
Mirr-maken
På morgonen gick vi till Grodan (Casimirs förskola) och hämtade tygblöjorna som vi hade glömt. Promenaden dit, då pappa drog Casimir på hans lilla röda bil (Bobby-car), var trevlig. Ännu roligare var det att efter promenaden träffa en hantverkare som lovade att ta sig an vår hemska källare (och förvandla den till en fin souterängvåning).
Casi-mirren
Roligast var att bli jagad av mamman vid kvällspromenaden. Då skrattade jag högt flera gånger.
Tråkigast på lördagen
Mirren, Casi-mirren och Mirr-maken
Vi håller på att sluta nattamma vilket i princip går ut på att jag mamma-Mirr pratar allvarligt med Casimir och säger "-När det är natt så sover brösten, då kan du inte få någon mammamat. När det har blivit ljust så får du mammamat igen!". Det är inte så att Casimir svälter direkt, hans snälla pappa tar upp honom och ger honom precis vad som kan tänkas falla honom på läppen istället (vilket oftast är delikatessyohurt med vaniljsmak - vilket smakar ungefär som smält vaniljglass). Trots detta är sonen mycket kallsinnig till nyordningen. För att göra en lång (och mycket ledsam) historia kort så försökte Casimir bland annat kasta sig handlöst på marmorgolvet på lördagsnatten.
Det kan tänkas vara på sin plats med en liten kommentar om nattamningen. Anledningen till att vi försöker sluta nattamma är faktiskt inte för att Casimir äter stup i kvarten på nätterna. Tanken är att amningsstoppet ska möjliggöra att Casimir någon gång ska kunna få ett syskon*. Eftersom Casimir tog några år att få så räknar vi med att vara tvungna att börja försöka ganska snart, för att kunna få ett syskon någon gång sisådär 2011 - kanske.
Roligast på söndagen
Mirren
Hälsa på hos grannarna och dricka te medan maken påbörjade det tunga och mödosamma arbetet att tömma källaren.
Tråkigast på söndagen
Hjälpa maken att tömma källaren
*Nu kommer det säkert vara tretton på dussinet som säger att man visst kan bli gravid när man ammar. Ha! Ha!! Visst, visst. Säkert! Men inte om man har problem med fertiliteten redan från början - och speciellt inte om man ammar lika ofta som om man hade en fyramånaders gammal bebis hemma. Om ni inte tror mig så kan jag berätta att helamning är lika säkert som p-piller. Visst, det finns de som blivit gravida fast de har ammat varannan timma. Det finns de som blir gravida trots att de använder preventivmedel också. Oftast beror det dock på att de slarvat tror jag. I mitt fall tillåter inte Casimir något slarv. Så därav detta nattliga amningsstopp.
fredag 19 september 2008
14 månader och springer
Det var länge sedan jag skrev något inlägg, vilket uppmärksamma läsare redan kommenterat. Anledningen är att min andra Fussy Baby - avhandlingen - tagit all tid (den tid som jag inte ägnat åt Casimir vill säga) i anspråk
Under den här månaden har det dock hänt väldigt mycket för vår familj - det viktigaste att Casimir börjat på förskolan. Samma dag, den 19 augusti (vilket också är Casimirs dopdag och Casimirs farmors födelsedag), slutade Casimir helt att krypa och började gå istället. Det är svårt att beskriva hur det gick till, men är jag tvungen att bara använda ett ord skulle jag säga "paradigmskifte". Det var som om han plötsligt bestämde sig när han såg alla de andra barnen springa omkring. Som tur är så var han stadig från början och ramlar väldigt sällan.
Vad gäller inskolningen tog den tre dagar. Den första dagen var Casimir så arg för att han inte fick amma (vilket vi hade fått restriktioner från förskolepersonalen om) att han tog sin sked och slog sönder tallriken när han satt vid matbordet. Andra dagen skrek han så fruktansvärt att jag ammade honom olovandes. Den tredje dagen när personalen skulle lägga honom (vilket jag gruvat mig för) höll jag mig undan vid mat- och sovstunderna. Då somnade Casimir i förskolefrökens famn vid samlingen (långt innan både mat- och sömnstund). När förskolefröken såg detta gjorde hon korstecknet.
Inskolningen till trots så är Casimir tydligen ett perfekt förskolebarn. Jag som oroat mig och funderat på om vi skulle kunna förlora platsen på förskolan på grund av EIB-syndrom (Extra Ilsket Barn) har förvånat insett att Casimir både äter och sover på förskolan. Samtidigt tar han i mångt och mycket ut ilskan hemma, vilket gör att eftermiddagstimmarna inte är någon dans på rosor alltid. (Jag har löst detta genom att vara i lekparken innan vi går hem och äter middagen som jag redan förberett). Jag försöker trösta mig med att det nog inte är så konstigt att jag haft fullt upp då det krävs 15 barn och 5 vuxna för att stimulera min son.
Under den här månaden har det dock hänt väldigt mycket för vår familj - det viktigaste att Casimir börjat på förskolan. Samma dag, den 19 augusti (vilket också är Casimirs dopdag och Casimirs farmors födelsedag), slutade Casimir helt att krypa och började gå istället. Det är svårt att beskriva hur det gick till, men är jag tvungen att bara använda ett ord skulle jag säga "paradigmskifte". Det var som om han plötsligt bestämde sig när han såg alla de andra barnen springa omkring. Som tur är så var han stadig från början och ramlar väldigt sällan.
Vad gäller inskolningen tog den tre dagar. Den första dagen var Casimir så arg för att han inte fick amma (vilket vi hade fått restriktioner från förskolepersonalen om) att han tog sin sked och slog sönder tallriken när han satt vid matbordet. Andra dagen skrek han så fruktansvärt att jag ammade honom olovandes. Den tredje dagen när personalen skulle lägga honom (vilket jag gruvat mig för) höll jag mig undan vid mat- och sovstunderna. Då somnade Casimir i förskolefrökens famn vid samlingen (långt innan både mat- och sömnstund). När förskolefröken såg detta gjorde hon korstecknet.
Inskolningen till trots så är Casimir tydligen ett perfekt förskolebarn. Jag som oroat mig och funderat på om vi skulle kunna förlora platsen på förskolan på grund av EIB-syndrom (Extra Ilsket Barn) har förvånat insett att Casimir både äter och sover på förskolan. Samtidigt tar han i mångt och mycket ut ilskan hemma, vilket gör att eftermiddagstimmarna inte är någon dans på rosor alltid. (Jag har löst detta genom att vara i lekparken innan vi går hem och äter middagen som jag redan förberett). Jag försöker trösta mig med att det nog inte är så konstigt att jag haft fullt upp då det krävs 15 barn och 5 vuxna för att stimulera min son.
lördag 2 augusti 2008
13 månader - vill själv
Idag är Casimir 13 månader och jag inser att jag underlåtit att raportera om hans framsteg under en hel månad. Anledningen till detta är att jag dels har haft semester och dels ägnat mycket tid åt min andra fussy baby: avhandlingen.
First things first: Casimir går ännu inte. Frivilligt vill säga. Han är mycket försiktig och släpper aldrig taget om något om han inte hittar något annat att hålla sig i. Sedan håller han sig ibland i leksaker som han undersöker - eller blommor eller snören. Så Casimir kan gå, men eftersom han (tack och lov) är en försiktig ung man så gör han det ytterst sällan. Vi var speciellt glada för hans försiktighet när vi hittade honom triumfatoriskt hoande längst upp på trappan - bredvid den öppna grinden.
Vidare så har Casimir börjat att peka med hela handen* på saker som han vill ha och säga "Dä". Detta betyder "vill ha". Om han inte får det han pekar på blir han rysligt arg och säger "ge hit" istället. Det ljudet får håren att resa sig på kroppen och, jag skämtar inte, folk att fly med något vilt i blicken. (Casimir och jag åkte tunnelbana med ett par flickor som åt glass häromdagen, vilket slutade med att de bytte vagn).
Casimir vill också gärna äta själv, vilket betyder att han inte längre vill äta mat som vi ger honom med sked. Istället får vi ge honom skeden varefter han stoppar den i munnen. När han sugit av innehållet på skeden så kastar han den, vi plockar upp den och fyller den med mat varefter hela den omständliga och kladdiga proceduren börjar om igen. På sista tiden har han dock ätit ganska dåligt, vilket antagligen beror på att vi haft värmebölja här i Stockholm.
*Se där, redan en ledare
First things first: Casimir går ännu inte. Frivilligt vill säga. Han är mycket försiktig och släpper aldrig taget om något om han inte hittar något annat att hålla sig i. Sedan håller han sig ibland i leksaker som han undersöker - eller blommor eller snören. Så Casimir kan gå, men eftersom han (tack och lov) är en försiktig ung man så gör han det ytterst sällan. Vi var speciellt glada för hans försiktighet när vi hittade honom triumfatoriskt hoande längst upp på trappan - bredvid den öppna grinden.
Vidare så har Casimir börjat att peka med hela handen* på saker som han vill ha och säga "Dä". Detta betyder "vill ha". Om han inte får det han pekar på blir han rysligt arg och säger "ge hit" istället. Det ljudet får håren att resa sig på kroppen och, jag skämtar inte, folk att fly med något vilt i blicken. (Casimir och jag åkte tunnelbana med ett par flickor som åt glass häromdagen, vilket slutade med att de bytte vagn).
Casimir vill också gärna äta själv, vilket betyder att han inte längre vill äta mat som vi ger honom med sked. Istället får vi ge honom skeden varefter han stoppar den i munnen. När han sugit av innehållet på skeden så kastar han den, vi plockar upp den och fyller den med mat varefter hela den omständliga och kladdiga proceduren börjar om igen. På sista tiden har han dock ätit ganska dåligt, vilket antagligen beror på att vi haft värmebölja här i Stockholm.
*Se där, redan en ledare
onsdag 2 juli 2008
Ettårskalas
Idag fyllde Casimir ett år. Det känns konstigt och väldigt stort på något sätt. Jag hade bjudit vännerna från mammagruppen (gruppen av mammor som fått barn efter fertilitetsbehandlingar) och deras ettåringar.
Födelsedagskalaset var klockan ett men firandet började redan på morgonen genom att jag hämtade blommor hos grannarna. Nästan alla grannar har semester och vi är husvakter vilket gör att vi har fri tillgång till rosor - och lekplats till Casimir. (Vår egen tomt är tyvärr inte helt ändamålsenlig då vi till exempel saknar ett staket vid garaget vilket gör att Casimir skulle kunna ramla rakt ner från garagets tak). Därefter lade jag rosorna runt hans pipmugg med välling.
Att lägga blommor kring koppen är en omhuldad tradition i Musikantahemmet. Min pappa, som fyller år i maj, får penséer runt kaffekoppen. Musikanta själv får allsköns ängsblommor då hon är född i juni. Jag, som är född i december, har dock alltid fått hålla till godo med pappersblommor runt min tekopp. (Fast på senare år har jag vid några tillfällen fått riktiga blommor som maken plundrat våra stackars krukväxter på). För Casimir blev det en rosenkrans (vilket ju passar det helgonlika namnet).
Därefter försvann Papp-i-pappan till jobbet och jag och Casimir var ensamma med förberedelserna.
Är det något som jag har lär mig från föräldraskapet så är det tålamod. Det spelar ingen roll hur bråttom jag har, eller hur lite tid, saker och ting måste få ta sin tid i alla fall. Vad gäller Casimir så finns det ett orubbligt schema (som dessvärre inte är känt i förväg) för sömn och mat. Plötsligt kan han nämligen få för sig att han vill äta (vilket främst gäller Mamma-mat och allra helst om vi flanerar runt i staden)och då kan jag inte göra något annat än att mata honom, om jag vill ha såväl hörseln som förståndet kvar.
Vad gäller sömnen så märker jag när han är trött på att bokstavligen ingenting är roligt - och ser det på att han gunggar ögon och öron med händerna. (Otaliga är de släktingar och vänner som hjälpsamt föreslagit "-Öroninflammation - han har nog mycket ont som skriker så hemskt" när Casimir upphävt ett illtjut när han plötsligt blivit trött). Vad gäller behovet av sömn och mat så kännetecknas de således av tre saker: att behovet uppstår plötsligt, att det måste åtgärdas omedelbart och att det kommer mer eller mindre oväntat.
Så, precis när jag skulle börja vispa grädden till Casimirs födelsedagstårta blev Casimir trött - och hungrig och jag fick skjuta på hela projektet för att lägga honom. När han väl somnat - och jag gått upp - insåg jag att nästan allt som behövde förberedas inför festen krävde att Casimir var vaken. Vispa grädde kunde jag förstås inte göra, för då skulle han vakna, och köpa jordgubbar till tårtan kunde jag inte göra heller. Istället fick jag bära ut lite stolar och filtar ifall vi skulle kunna vara ute, ängsligt sneglande på babyvakten (en fantastisk uppfinning som gör att man både hör och ser om ens barn vaknat).
När Casimir slutligen vaknade ville han ha lunch och inte förrän efter detta kunde vi gå och köpa jordgubbar och därefter vispa grädden. För att hinna med detta mutade jag honom med melon och vispgrädde (som han slickade från vispen) vilket fick till följd att både han och köket var insmetat med grädde när en granne tittade in för att säga grattis. (En äldre granne som envisas med att kalla Casimir för Papp-i-pappans namn alias andranamnet, eftersom hon tycker Casimir är för krångligt).
Kvart i ett kom Papp-i-pappan hem från jobbet och kort därefter kom de andra gästerna.
Tyvärr var Casimir inte någon soligt födelsedagsbarn eftersom han kort efter att de sista gästerna anlänt blev han väldigt trött igen. Eftersom han vaknar fem gånger per natt och äter kanske det inte är så konstigt, men det var ganska opraktiskt att jag var tvungen att gå ifrån för mata* och lägga honom. Som tur var så somnade han ganska snabbt. Dessvärre vaknade han inte förrän gästerna skulle gå, vilket gjorde att födelsedagstårtan med ett ljus (den med grädde och jordgubbar ni vet) blev något av ett antiklimax.
I presentväg fick Casimir av sina kompisar:
-En fin liten resväska av Alva
-Ett set med runda muggar att sätta i varandra och bygga torn med av Björn
-En liten brandbil av Isak och
-En sköldpadda som man stoppar klossar i av Jennie (som är en stor flicka på tre år)
Eftersom Jennie och hennes mamma kom sent stannade de kvar när de andra gästerna hade gått och vi gick tillsammans till parkleken som ligger i närheten. Där fick Casimir äntligen göra det som han tycker mest om, nämligen att plaska och leka i vatten. Trots att vattnet plaskdammen var isande kallt hoppade han snabbt i (med tygblöja och allt) och plaskade sedan allt vad tygeln höll. Det var, utan tvekan, födelsedagens höjdpunkt, tyckte Casimir.
* Casimir sover INTE om han inte får mammamat.
Födelsedagskalaset var klockan ett men firandet började redan på morgonen genom att jag hämtade blommor hos grannarna. Nästan alla grannar har semester och vi är husvakter vilket gör att vi har fri tillgång till rosor - och lekplats till Casimir. (Vår egen tomt är tyvärr inte helt ändamålsenlig då vi till exempel saknar ett staket vid garaget vilket gör att Casimir skulle kunna ramla rakt ner från garagets tak). Därefter lade jag rosorna runt hans pipmugg med välling.
Att lägga blommor kring koppen är en omhuldad tradition i Musikantahemmet. Min pappa, som fyller år i maj, får penséer runt kaffekoppen. Musikanta själv får allsköns ängsblommor då hon är född i juni. Jag, som är född i december, har dock alltid fått hålla till godo med pappersblommor runt min tekopp. (Fast på senare år har jag vid några tillfällen fått riktiga blommor som maken plundrat våra stackars krukväxter på). För Casimir blev det en rosenkrans (vilket ju passar det helgonlika namnet).
Därefter försvann Papp-i-pappan till jobbet och jag och Casimir var ensamma med förberedelserna.
Är det något som jag har lär mig från föräldraskapet så är det tålamod. Det spelar ingen roll hur bråttom jag har, eller hur lite tid, saker och ting måste få ta sin tid i alla fall. Vad gäller Casimir så finns det ett orubbligt schema (som dessvärre inte är känt i förväg) för sömn och mat. Plötsligt kan han nämligen få för sig att han vill äta (vilket främst gäller Mamma-mat och allra helst om vi flanerar runt i staden)och då kan jag inte göra något annat än att mata honom, om jag vill ha såväl hörseln som förståndet kvar.
Vad gäller sömnen så märker jag när han är trött på att bokstavligen ingenting är roligt - och ser det på att han gunggar ögon och öron med händerna. (Otaliga är de släktingar och vänner som hjälpsamt föreslagit "-Öroninflammation - han har nog mycket ont som skriker så hemskt" när Casimir upphävt ett illtjut när han plötsligt blivit trött). Vad gäller behovet av sömn och mat så kännetecknas de således av tre saker: att behovet uppstår plötsligt, att det måste åtgärdas omedelbart och att det kommer mer eller mindre oväntat.
Så, precis när jag skulle börja vispa grädden till Casimirs födelsedagstårta blev Casimir trött - och hungrig och jag fick skjuta på hela projektet för att lägga honom. När han väl somnat - och jag gått upp - insåg jag att nästan allt som behövde förberedas inför festen krävde att Casimir var vaken. Vispa grädde kunde jag förstås inte göra, för då skulle han vakna, och köpa jordgubbar till tårtan kunde jag inte göra heller. Istället fick jag bära ut lite stolar och filtar ifall vi skulle kunna vara ute, ängsligt sneglande på babyvakten (en fantastisk uppfinning som gör att man både hör och ser om ens barn vaknat).
När Casimir slutligen vaknade ville han ha lunch och inte förrän efter detta kunde vi gå och köpa jordgubbar och därefter vispa grädden. För att hinna med detta mutade jag honom med melon och vispgrädde (som han slickade från vispen) vilket fick till följd att både han och köket var insmetat med grädde när en granne tittade in för att säga grattis. (En äldre granne som envisas med att kalla Casimir för Papp-i-pappans namn alias andranamnet, eftersom hon tycker Casimir är för krångligt).
Kvart i ett kom Papp-i-pappan hem från jobbet och kort därefter kom de andra gästerna.
Tyvärr var Casimir inte någon soligt födelsedagsbarn eftersom han kort efter att de sista gästerna anlänt blev han väldigt trött igen. Eftersom han vaknar fem gånger per natt och äter kanske det inte är så konstigt, men det var ganska opraktiskt att jag var tvungen att gå ifrån för mata* och lägga honom. Som tur var så somnade han ganska snabbt. Dessvärre vaknade han inte förrän gästerna skulle gå, vilket gjorde att födelsedagstårtan med ett ljus (den med grädde och jordgubbar ni vet) blev något av ett antiklimax.
I presentväg fick Casimir av sina kompisar:
-En fin liten resväska av Alva
-Ett set med runda muggar att sätta i varandra och bygga torn med av Björn
-En liten brandbil av Isak och
-En sköldpadda som man stoppar klossar i av Jennie (som är en stor flicka på tre år)
Eftersom Jennie och hennes mamma kom sent stannade de kvar när de andra gästerna hade gått och vi gick tillsammans till parkleken som ligger i närheten. Där fick Casimir äntligen göra det som han tycker mest om, nämligen att plaska och leka i vatten. Trots att vattnet plaskdammen var isande kallt hoppade han snabbt i (med tygblöja och allt) och plaskade sedan allt vad tygeln höll. Det var, utan tvekan, födelsedagens höjdpunkt, tyckte Casimir.
* Casimir sover INTE om han inte får mammamat.
måndag 23 juni 2008
(N)appkast
Igår sa Casimir sitt första riktiga ord (förutom mamma och pappa) vilket blev "app". Han kröp omkring i sängen och kastade (n)appen och utropade "app", "app", "app" efter varje (n)app-kast.
Annars så har vi haft en väldigt trevlig midsommar tillsammans med goda grannar. Papp-i-pappan lyckades dock sockerförgifta Casimir genom att ge honom för många maränger*) vilket gjorde att Casimir höll sig vaken halva natten efter midsommardagen.
*)-Men det är väl bara lite äggvita?!, sa Papp-i-pappan...
Annars så har vi haft en väldigt trevlig midsommar tillsammans med goda grannar. Papp-i-pappan lyckades dock sockerförgifta Casimir genom att ge honom för många maränger*) vilket gjorde att Casimir höll sig vaken halva natten efter midsommardagen.
*)-Men det är väl bara lite äggvita?!, sa Papp-i-pappan...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)