Sammanfattning av 2012

Händelse:
Årets händelse var att stora C mot alla odds faktiskt var föräldraledig under hösten 2012. Visst jobbade han ändå, men trots allt så hämtade han oftast pojkarna på förskolan på eftermiddagarna (vilket inte tillhört vanligheterna tidigare). Sammanfattning av denna tid återfinns här.

En annan viktig händelse var att Casimir började på Lilla Akademien, vilket var en stor succé. Där har han haft lektioner i dans, målning och sång under höstterminen. Ska man nämna något speciellt så är det att han börjat lära sig noter. Första gången på kursen finns beskrivet här och sista tillfället här. Tiden mellan dessa tillfällen är nog det som kallas "utveckling".

Ord/fraser:
Tidigare pratade inte Casimir riktigt rent men sedan vi gått till eminenta logopeden Eva i mars 2012 så föll r samt tje- och sjeljuden på plats. Redan andra gången vi besökte Eva sa hon att vi inte behövde komma tillbaka igen. Nuförtiden så talar Casimir klart och tydligt - dessutom har han ett stort ordföråd. Själv räknar jag dagarna tills Caspar ska fylla fyra år så vi kan få en remiss till Eva för honom också.

Bok:
Den största förändringen på bokfronten är att Caspar börjat älska att lyssna på högläsning. Under höstterminen har jag läst för båda barnen på kvällen och oftast är det Caspar som är pådrivande. Dessvärre är han fortfarande ganska enkelspårig vad gäller val av litteratur, ifall det var Molly Mus tidigare så är det nuförtiden sagor för hela slanten. Favoriten är Rödluvan samt de Tre små grisarna. Till jul fick han boken "Buffa hjälper till" vilken jag oräkneligt antal gånger sedan dess.

Sånger:
Pojkarna sjunger bra, vilket inte är skryt utan rent objektivt sant. Casimir har nog en vackrare röst medan Caspar nog är snäppet mer musikalisk. I alla fall har han varit extremt tidig med att sjunga rent och klappa i takt. Så det jämnar ut sig och duktiga är de båda två. Det här året är första gången de båda varit med i luciatåget, även om bara Casimir sjöng.

Utmaning:
Första delen höstterminen 2011 och vårterminen 2012 var ganska tuff för oss men redan under sommaren började saker och ting bli lite enklare. Vi hade problem med måltider och för mycket "bebislekar" tidigare medan dessa problem helt försvann efter sommaren. Antagligen beror förbättringen på att Lissan blivit större och att hon efter sommaren helt enkelt slutade vara bebis. Hon avslutade amningen på eget initiativ under sommarlovet och ersatte detta med att i ännu större grad äta själv.

Det som varit jobbigt under höstterminen är istället att komma iväg på morgonen och hämta hem barnen på eftermiddagarna.

Resa:
En ny kategori som detta år bestod i att stora C, jag och Lissan tillbringade en vecka i maj i USA med början i New York medan snälla farmor och farfar passade pojkarna.

Plats:
Årets plats måste nog sägas vara huset eftersom vi under stora Cs föräldraledighet varit hemma mer än någonsin tidigare.

Lek/leksak:
Alla tre barnen har nuförtiden varsin iPad vilket utan konkurrent är den bästa och nyttigaste leksaken. Till exempel lärde sig Casimir klockan med hjälp av paddan i början av året. Dessvärre använder de inte sina fina paddor och de pedagogiska spel jag laddat ner så mycket som jag skulle önska. Själv är jag dock väldigt intresserad och har under året börjat recensera barnappar åt både PappasAppar.se och Aftonbladet.

Lissan leker med dockor och släpar ofta runt på en lampa i formen av en katt.

Räddningen i nöden är färgpennor och trolldeg. Casimir tycker nästan alltid att det är roligt att rita och båda pojkarna älskar trolldeg. Jag gör ny trolldeg tillsammans med pojkarna ungefär en gång varannan vecka. Mycket salt, alun och karamellfärg går åt i det Mirriska hemmet med andra ord.

Barnprogram/film:
Barnprogrammen har fått stryka på foten till förmån för filmer och Netflix. Vi har precis som alla andra barnfamiljer börjat hyra filmer och dessutom finns det väldigt många fler som vi får tillgång till genom att stora C abonnerar på filmtjänsten Netflix. Båda pojkarna har varsin tv på sina rum och Casimir har dessutom möjlighet att se alla filmer som vi lagt upp i ett bibliotek på datorn (AppleTV) i sitt rum. Själv tror jag dock inte att jag sett en enda vuxenfilm under hela året - varken på TV, bio eller video.

En annan förändring under året är att Casimir börjat acceptera spelfilm. Favoriten där är Nils Karlsson Pyssling. Annars så är Nötknäpparsviten i Tom och Jerry-tappning en favorit hos både barn och vuxna.

Maträtt:
Vi prövade Linas matkasse i några veckor. Casimir åt alla rätter utom majssoppan och Caspar åt (vad jag minns) ingen av rätterna. Stora C åt lite, lite och klagade mycket. Tanken var att stora C skulle pröva att laga mat, men resultatet blev inte så bra. Då det var hemlagade kycklingnuggets på menyn (som skulle dubbelpaneras i ägg, mjöl och ströbröd) tittade stora C på geggan som blev på fingrarna och lämnade därefter kycklingen åt sitt öde, tvättade händerna och avslutade därefter abonnemanget.

Framsteg:
Det har varit ett fantastiskt år i fråga om framsteg för barnen. Lissans utveckling har (precis som en typisk ettårings) nästan exploderat. I slutet av året kunde hon säga åtminstone 40 ord och använde dessutom tvåordsmeningar.

Caspars framsteg består bland annat i att han blivit smidigare och tack och lov inte slår sig lika ofta längre (ifall man bortser ifrån en och annan olycka). Sådant som var svårt förut är inte så besvärligt längre och han går, springer, klättrar obehindrat och hänger för det mesta med sin storebror i lekland och på lekplatser. Dessutom slutade han i somras med blöjor, vilket är fantastiskt skönt. Ett halvår före sin storebror var han med detta och sisådär 100% fler olyckor.

Casimir kan numera ljuda och skriver dessutom ganska bra ifall han får lite hjälp. Exempel på alster finns här. Under året har han gått i simskola och vid nyår kunde han simma fem simtag utan hjälp. Efter sommaren slutade han med nappen och fick sin älskade Näbbi som tröst istället.

Bonus:
Jag har börjat recensera appar under året. Här finns en lista av mina recensioner på PappasAppar.

Krönika 2011
Krönika 2010
Krönika 2009

1 januari 2013 Casimir ritade sitt gossedjur ur minnet 
(jag lade det bredvid för att jämföra) 
till och med en liten fläck på magen fick han med...

Udda sevärdhet: SLs Hittegodsavdelning

Jag har varit på ett mycket udda ställe idag: SLs hittegodsavdelning. Bakgrunden var att Casimirs fina gröna möss-keps glömdes kvar på tunnelbanetåget förra söndagen. Jag kom på det precis då vi gick av tåget, men vad hjälpte det då tåget obönhörligen åkte ifrån oss. Inte mycket att göra utom att kolla upp var borttappade saker hamnar, i slutänden.

Hittegodsavdelningen

Efter att ha tittat på SLs hemsida lärde jag mig att Hittegodsavdelningen finns på en parallellgata till Drottninggatan, nämligen Klara Östra kyrkogata 6.

Få kepsar upphittade i januari...

När jag kom innanför dörrarna på Hittegodsavdelningen var det som att komma in i en annan värld, bestående av hyllor och gångar fullproppade med borttappade saker. En hel vägg innehöll bara vantar som var ordentligt ihopsatta och som var borttappade i december. En annan vägg innehöll borttappade uddavantar upphittade i januari. Mössorna upptog flera hyllmeter och var sorterade utifrån det datum de tappades bort, vilken färg de hade och vilket material de var tillverkade i.

Borttappade vantar i par december

Nu hade jag tur i oturen på så sätt att vi tappat bort en keps och det för närvarande inte fanns fler än ett hundratal borttappade kepsar. Dessvärre hittade jag den inte i någon av de tre kepslådorna för januari, så för säkerhets skull letade jag igenom hyllorna för "fleecemössor" och "gröna mössor"  som var upphittade i januari också.

Käpparna upphittade i okt/nov

Samtidigt som jag letade passerade det en hel del människor förbi. Det kom till exempel en äldre herre som olyckligt frågade om de fått in någon borttappad käpp, varvid han snabbt hänvisades till "käppväggen". Just i hans fall slutade det lyckligt då han efter en stund hittade en käpp som han åtminstone trodde var hans, varvid han skyndsamt avlägsnade sig. Personligen förstår jag att det var svårt att veta med säkerhet, då åtminstone ett dussintal av käpparna var praktiskt taget identiska. Fast, tänker jag, då kanske inte spelar så stor roll att det blir exakt rätt heller.

Borttappade nycklar upphittade i december
(paraplyerna hängde under)

Innan jag gick kastade jag en blick på tavlorna med borttappade hus och bilnycklar. För november, december och januari fanns det tre tavlor nästan fulla med nyckelknippor. Tänk all den dramatik, bekymmer och besvär som varje borttappad bilnycker och nyckelknippa representerade!  Då jag lämnade hittegodsavdelningen tröstade jag mig med att det kunde varit värre, även om jag aldrig hittade Casimirs keps.

Intervju med stora C när han avslutat sin föräldraledighet

Beskriv din föräldraledighet med tre ord: Frustrerande, lärorikt och jobbig

Bästa med föräldraledigheten: Min relation till pojkarna har blivit starkare. Nu får jag natta dem, ibland

Sämsta med föräldraledigheten: Frustrationen att aldrig få göra vad man vill eller behöver

Styrka som hemmapappa: Tål sömnbrist bra

Utvecklingsbara sidor som hemmapappa: Göra något ”utvecklande” med barnen

Det här önskar jag att jag gjort mer av: Renoverat, målat, snickrat…

Det här önskar jag att jag gjort mindre av: Sagt ”nej Lissan, då får inte…”

Två episoder jag vill berätta om:

1. Jag åkte med Lissan och Caspar till Öland. Allt fungerade, de sov, åt maten jag lagade (inte all mat, det var en fläskfilégryta som var oätlig). Hemresan gick utan kisspauser!

2.  Lissan kräktes 5ggr på 4 dagar – 4 av dem på mig. Det bevisar att jag bär henne nästan hela tiden!

Julafton 2012

Sådan var min relation till Lissan innan föräldraledigheten: Bra, hon sover med mig, kommer till mig när hon slår sig

Sådan är min relation till Lissan efter föräldraledigheten: Ännu mer ”paapppaaaaa” när jag inte är inom synhåll

Det här har jag lärt mig under tiden jag var hemma: Tråkigt och svårt att laga mat. Men jag har läst mig göra Stroganoff och köttfärssås.

Det här har Lissan lärt sig under tiden jag var hemma: Prata, springa, hoppa, klättra, leka med dockor, göra monster- och dinosaurieljud, nicka, skaka på huvudet, kasta saker i ilska, lägga sig på golvet i ilska, pussas och kramas, dra i handen

Sammantaget: Jobbigt med jag skulle inte vilja ha det ogjort

Fantastiskt besök på Etnografiska museet

Detta inlägg finns även publicerad på min vanliga vardagmedbarn-blogg. Eftersom den är lösenordsskyddad så bad mamma Musikanta mig lägga inlägget här också, så det går att länka.

Mamma och jag har varit på en helt fantastiskt utställning på Etnografiska museet. Sanningen att säga hade jag inte så höga förväntningar, och dessutom funderade jag allvarligt på att gå någon annanstans när jag insåg att jag glömt mobiltelefonen hemma. (Anledningen var att jag läst att det var en interaktiv utställning där man kunde ladda ner en app för att få mer information om objekten).

Mormor på MatMekka

Eftersom jag insåg att det skulle bli svårt att hinna med något annat, restaurangen har erkänt bra mat och att utställningen på Nordiska museet (om hår) lät oerhört tråkig så höll vi fast vid Etnografiska vilket visade sig vara tur.

Ingången till utställningen

Det som gjorde utställningen Magasinet så spännande var delvis hur vackert alla objekten var arrangerade och delvis att vi fick låna en iPad där man kunde läsa historien om de olika föremålen. Museet hade varit oerhört ambitiöst och sett till att allt som fanns skrivet om varje föremål fanns att läsa i appen, vilket gjorde att vi bland annat kunde titta på Sven Hedins anteckningar från 30-talet om objekten som hämtats hem genom expeditionerna i Tibet (för att nämna ett exempel).

Spännande montrar och lådor

Själv har jag efterfrågat denna typ av tjänst länge och tyckt att det varit helt vansinnigt att jag varit tvungen och gå hem för att läsa mer om till exempel de tavlor som jag fattat tycke för på Nationalmuseum. På Etnografiska fick man titta på en karta och eftersom varje gång var märkt med en bokstav, och varje föremål med en unik kod, så gick det enkelt att hitta och läsa historiken.

App med beskrivning av varje objekt

Det fanns många intressanta föremål men skulle jag ändå välja någon av de mest rörande (eller kanske snarare upprörande) så var det samlingen broderier ifrån Kongo. Där har vanliga kongolesiska kvinnor dokumenterat sin vardag med svält, mord och våldtäkter.

Samling broderier ifrån Kongo

Samma vardag med barn där som här

Även om många av bilderna och föremålen var extrema och exotiska i våra ögon, så fanns det trots detta något allmängiltigt i många av beskrivningarna av människornas liv. Speciellt gällde det kvinnornas lott med slit och hushållsarbete (som i broderiet med kvinnan med de åtta armarna) men även den stora lyckan som man känner mer ett litet barn på knäet (som den kinesiska figuren gjord av flodslam).

Kinesiska dockor

Det enda som jag saknade var i utställningen var ett underliggande tema, eller snarare en diskurs. Själv kunde jag komma på en hel rad med förslag på gemensamma nämnare, men jag gillar även när föremål anknyter till en filosofisk eller ideologisk diskussion. Jag menar inte nödvändigtvis att museer måste ta ställning eller vara politiska, men jag tycker det är synd ifall man bara ställer ut insamlade föremål utan att redovisa de tankar, traditioner eller uppfattningar som ligger bakom insamlingen.

I utställningen

Diskurs eller inte, i vilket fall som helst var det en fantastisk utställning som Etnografiska lyckats sammanställa. Bara sättet som de arbetat med interaktivt material var enastående och min förhoppning är att många andra museer följer detta exempel. 

Casimirs bok

Casimir har skrivit sin första bok - vid namn "Casimirs bok om pojken Eriks äventyr".

Casimirs bok

Just titeln glömde han skriva, men mycket annat kom han ihåg. Lite hjälp fick han förstås, både med bokstäver och att bokstavera. Dock så är han duktig på att ljuda orden och lyckas ofta få huvuddelen av bokstäverna på sina riktiga platser.

Första uppslaget 

Sidan 1: Det var en gång en pojke

Sidan 2: Pojken gick i skogen

Sidan 3: och var rädd. Då kom en varg

Sidan 4: Vargen var snäll

Sidan 5: Pojken fick rida på vargen hem

Slut

Casimir hittade på sagan helt själv och illustrerade den också. Resten av dagen läste han högt ur boken både för oss och Caspar.

Casimir läser högt vid fikat i Skärholmen C

Lissan pratar

Mamma Musikanta har klagat på att jag inte skrivit något om Lissans framsteg i bloggen. Sanningen är nämligen den att Lissans utveckling gått rasande fort på sista tiden. Inte bara springer hon, går obehindrat i trappor (upp och ner) hon har dessutom börjat prata så smått och gör en mängd andra roliga saker. Till exempel skakar hon på huvudet, nickar, blinkar kokett och blåser på maten, vilket är väldigt sött. Hon slåss också och knuffas, vilket kanske inte är fullt lika sött men som ser väldigt roligt ut då Lissan fortfarande är mycket petit. (Jag har fortfarande inte tagit bort kläderna i storlek 68 ur garderoben vilket i praktiken innebär att hennes bröder vid sex månaders ålder var ungefär lika stora som hon är nu vid 16 månader).

Lissan och pappa

Roligast är dock att hon pratar, tycker jag, även om samtalsämnet möjligen är aningen enahanda. Så här kan en Lissa-monolog vara:

Kaka. Där... kaka (pekar). KAKA. Ha kaka. Dott (gott). Kaka dott. Peppa-kaka (pepparkaka). Mmm.

Lissan bevakar pepparkaksbaket

Lissan pratar även om annat. Om "mat" som är "äk-lig" och "lolad" (choklad) eller "dodis" (godis) som är "dott". "Jä-dot" (drickyoghurt) är också "dott". När Lissan vaknar på nätterna händer det att hon vrålar "Jä-dot" så att det ekar i huset, speciellt ifall det inte finns något. Då det vankas lördagsgodis stjäl hon friskt av bröderna och det är fullständigt omöjligt att ta ifrån henne det hon tagit.

Lissan gillar att diska...

...och hon är väldigt förtjust i bilar

Lissan älskar sina bröder "Mä-mir" och "Pa-pas". Allra mest älskar hon dock sin pappa, precis som tidigare. Och sin "napp". Mamma "åsso". Hon gillar att diska, sparka boll, leka med bilar och klättra. Springer runt med svärd gör hon också. Äter själv har hon gjort ett par månader vid det här laget.

Casimir i hinderbanan

En liten film som visar hur stor (och stark) Casimir har blivit....

Filmen är inspelad på hinderbanan i Skäftekärr på Öland och när jag börjar filma har Casimir redan hunnit en bit. (Jag måste nämligen lyfta upp honom för att han ska nå upp och kan inte börja filma förrän jag satt på kameran efter att ha gjort det).